hej!

för första gången i den här bloggen skriver jag i versaler: JAG ÅNGRAR MIG, JAG SLUTAR INTE BLOGGA. jag märkte att hela bloggsverige stod stilla och det fick mig att förstå att det är viktigt att jag drar mitt strå till den här stacken som är internet. som sångaren i kent sa bara några timmar efter jag slutat blogga; "jag vet inte vad jag ska göra på internet längre." eller som börje ahlstedt sa; "jag tänker aldrig mer skådespela om inte kris börjar blogga igen, jag har ingenting roligt att läsa när jag gör min morgontoalett längre, vad fan ska jag göra?" dom här typen av uttalanden är talande för att jag verkligen behövs.

dock så kommer mitt bloggande inte vara speciellt frekvent eftersom jag har så otroligt mycket att göra nuförtiden. men räkna med mycket gästbloggar, först ut är hårdrocksbandet metallica, men även gamla hjältar som super mario och den vita rutan på schackbrädet kommer att gästblogga utav bara fan. jag är tillbaka, för alltid.

nu får det vara slut på det roliga

nu har jag skrivit rätt många inlägg i den här bloggen, bergis över 100 och nu får det fan räcka, nu får det vara nog, det är inte kul längre och jag har inte tid, jag jobbar ju tamejfan med media, då hinner man inte sitta och skriva ironiska texter på internet. men man tackar för läsningarna! tack och hej!

/kris

fyra sorters häst

jan guilliou, den främste författaren i världshistorien har skrivit den bästa boken i hela världen (ondskan), men det är inte alltid lätt att vara författare, snarare tvärtom, alltså inte så lätt. nej det ska jag tala om, man lever i en ständig stress och ångesten pockar som en dålig gammal per hagman-bok i tinningen och man dricker kaffe, man dricker det svart direkt från ett fat, man surplar skiten med en sockerbit i munnen och man jagar sitt eget kött som man sedan steker i stekpannan och man läser sina egna ord med en avsky och ett självförakt som skulle få en emounge att verka glad.

jan har problem med en bok han skriver på. han har därför mailat mig och bett om hjälp. i mailet frågar jan hur man på bästa sätt kan inleda en roman om en gammal och sjuk häst. är det något jag kan så är det just det, så jag har därför, för att vara snäll mot jan, tagit fram fyra olika inledningar om en gammal och sjuk häst, det är fyra helt olika sätt att skriva en bok på och någon av dessa inledningar hoppas jag verkligen faller jan i smaken.

fyra olika sorters hästboksinledningar

1. "han satte på skivan caligula av popduon hästpojken på hög volym och rakade bort sin mediamustasch med en lätt, nästan nonchalant rörelse medan han satte den prickiga flugan på plats över den vita acneskjortan. han skulle på klubb ikväll, ikväll skulle det bli fest, han var glad, nu jävlar tänkte han, men lyckan kändes inte som den brukade göra, det låg som ett filter av mörker över hans tankar ikväll och han visste varför; toblerone var döende och kanske var det ikväll han skulle dö."

2. "-vivienne, du kommer aldrig kunna döda mig! jag är mycket starkare än dig! kom an då! kom an! kom an bara! du kan ju försöka! hästen ricardo fullständigt frustade ut orden och med en styrka som nästan fick vivienne att tro att ricardo var så ung och ståtlig och frisk som han en gång varit. vivienne var förbryllad, hästar kan ju inte prata, tänkte hon och rökte en right utan filter."

3. när hon rider på hästen ser hon att johannes brost går några meter framför, hon rider ifatt honom och knackar honom på axeln. - var inte du joker i rederiet? frågar hon. - jo, svarar han. - vilken fin häst! säger johannes brost. - tack så jättemycket joker! svarar hon och känner att hon håller på att spy av hans andedräkt som luktar gammeldansk och hönsgryta."

4. "-hästen nyser jättemycket för den är förkyld och har hiv, ingen bra kombination, ingen bra kombination alls. det här säger doktor mättää med en ton som endast kommer vid en dödsdom, det låter obehagligt, men eva tänker att det inte är så farligt, hästar vet ju ingenting, dom förstår inte vad hiv är, hur skulle dom kunna veta det, dom kan ju inte ta heroin."