nu är det slut på den här bloggen for real. jag ska skriva en bok om en kille i ett fängelse istället, den kommer inte vara det minsta rolig, men jävligt obehaglig.
tack och hej!
R.I.P BLOGGEN (obs versaler obs!)
onsdag 14 maj 2008
fredag 2 maj 2008
thugz need hugz
jag har blivit anställd som professionell rimskrivare åt några av sveriges kändaste rappare. det här jobbet gör att jag inte riktigt har tid att skriva i bloggen lika frekvent längre. man skulle kunna säga att i stort sett all min vakna tid går åt till att skriva så grymma rim som möjligt. jag har skaffat mig en egen liten rimstuga i min lägenhet, jag har byggt den helt i masonit så att det ska likna en skateboardramp, för att den rätta streetkänslan ska infinna sig. här ska ni få höra min senaste text som jag faktiskt gjort till mig själv, jag har börjat rappa och jag kallar mig keeh-rhyse.
kheeh-rhyse - passarej
ey yo kheeh-rhyse är tillbaka, tillbaka ute på gatan
har suttit inne i några år nu, satt inne för väpnat rån nu
jag gör dig rädd som ett djur, du kommer sitta i en bur
men om du har tur så får du en lugnande kur
jag tänker inte ens börja berätta hur mycket du ska passa rej för mej
grabben, för jag är vassare än raaben & sjögren och yo jag kickar dig tills
du ser ut som en död gren, jag slittar din troat, jag får dig att se ut som en got
man, jag är farligare än en crackhög kamikazepilot, what
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
i andra versen är jag värre, jag häller roppar i din lärre
jag snor allt du har och lämnar dig på ett härberge
droppar punchlines som sinatra, slänger min skit på din gata
jag kallar din flickvän för en skata ey yo jag skämtar inte dude
du kommer ligga i ditt eget blooood
när jag e klar me rej, aaaaaaaaaaajuste aa aaa aaaajuste
man, mitt hat mot dig är stort och jag kör med öppna kort
du är rapveteran och du tror du äger stan, men fuck man jag är van
har varit med sen ebba grön ockuperade oasen och gjorde
så att det såg ut som att någon hade försökt att laga köttfärslimpa
av moderatasen
ey yo du gör det för lätt för mig, det är inte svårt att ta sönder dig
mina verb och vokaler kommer plocka feta pokaler och du kommer
att gråta dig till sömns varje natt som en liten jävla katt i en hatt
och jag ska jabba dig i ditt fula jävla face, jag ska se till att du blir
helt jävla bortplockad från myspace
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
jag vet att första versen är cepe och andra versen är sjuk
refrängen är helt galen, du kommer att suga min kuk
jag är som tony soprano, omar little, som giftig gas
folk som känner mig skulle säga att jag är ett vidrigt jävla as
om du steppar mot mig kommer du ligga på marken, jag kommer att
slicea dig som pappersarken, cutta upp dig och hänga
dig i charken och sen tvinga dig spela trummor i proggbandet arken
snubben du har noll koll, dina skor är från scholl, dina byxor är från
prada och du ser ut som en jävla lada, man jag har gått från hat
till bortom det, nu vill jag se ditt huvud på ett fat, det är snubbar
som dig som gör tjejer gay du prenumerar på tidningen okej
och säger hej hej som om du känner mig, grabben jag hoppas
du får hiv, ligg med någon som heter steve, gå på
rodeofest, drick gratisöl och ramla på en kniv
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
kheeh-rhyse - passarej
ey yo kheeh-rhyse är tillbaka, tillbaka ute på gatan
har suttit inne i några år nu, satt inne för väpnat rån nu
jag gör dig rädd som ett djur, du kommer sitta i en bur
men om du har tur så får du en lugnande kur
jag tänker inte ens börja berätta hur mycket du ska passa rej för mej
grabben, för jag är vassare än raaben & sjögren och yo jag kickar dig tills
du ser ut som en död gren, jag slittar din troat, jag får dig att se ut som en got
man, jag är farligare än en crackhög kamikazepilot, what
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
i andra versen är jag värre, jag häller roppar i din lärre
jag snor allt du har och lämnar dig på ett härberge
droppar punchlines som sinatra, slänger min skit på din gata
jag kallar din flickvän för en skata ey yo jag skämtar inte dude
du kommer ligga i ditt eget blooood
när jag e klar me rej, aaaaaaaaaaajuste aa aaa aaaajuste
man, mitt hat mot dig är stort och jag kör med öppna kort
du är rapveteran och du tror du äger stan, men fuck man jag är van
har varit med sen ebba grön ockuperade oasen och gjorde
så att det såg ut som att någon hade försökt att laga köttfärslimpa
av moderatasen
ey yo du gör det för lätt för mig, det är inte svårt att ta sönder dig
mina verb och vokaler kommer plocka feta pokaler och du kommer
att gråta dig till sömns varje natt som en liten jävla katt i en hatt
och jag ska jabba dig i ditt fula jävla face, jag ska se till att du blir
helt jävla bortplockad från myspace
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
jag vet att första versen är cepe och andra versen är sjuk
refrängen är helt galen, du kommer att suga min kuk
jag är som tony soprano, omar little, som giftig gas
folk som känner mig skulle säga att jag är ett vidrigt jävla as
om du steppar mot mig kommer du ligga på marken, jag kommer att
slicea dig som pappersarken, cutta upp dig och hänga
dig i charken och sen tvinga dig spela trummor i proggbandet arken
snubben du har noll koll, dina skor är från scholl, dina byxor är från
prada och du ser ut som en jävla lada, man jag har gått från hat
till bortom det, nu vill jag se ditt huvud på ett fat, det är snubbar
som dig som gör tjejer gay du prenumerar på tidningen okej
och säger hej hej som om du känner mig, grabben jag hoppas
du får hiv, ligg med någon som heter steve, gå på
rodeofest, drick gratisöl och ramla på en kniv
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
passarej passarej! man, du måste passarej, när jag kommer guns blazin
finns det ingen räddning längre len
torsdag 24 april 2008
bara panta lite
när man har lika mycket pengar kvar i fickan som han med smutsiga kläder som spelar munspel inne i stan, ja då kanske man övervägar att panta dom där burkarna och flaskorna man har hemma i skafferiet. jag har pantat burkar, flera gånger i mitt liv och det har nog i stort sett varenda människa gjort, men att sätta det hela i system, att varje dag jaga burkarna, på stan, nästan ta dom ur handen på öldrickande emoungdomar med tuppfrisyr, nej där går min gräns. jag har därför kartlagt pantarna för att se vilken grupp av människor som gör det och varför. min kartläggning börjar med att jag äter lunch i vasaparken och slutar med att jag tänker driva en tes, om pensionärer, rastlöshet, depression och pantburkar. jag frågar mig själv; vad är det som driver en människa i pantburkens riktning?
efter att ha kartlagt vilka grupper och typer av människor det är som är pantburksletare börjar jag se ett mönster. jag har därför gjort en slags persona av informationen jag fått ihop.
kön: man eller kvinna
ålder: 65+
bor: högdalen
klädsel: "streetig," mycket färgglada toner och gärna en scarf, keps, sportskor med kardborreband istället för skosnören
accesoarer: sopsäck, i extrema fall en stor barnvagn fylld av pantburkar
typiskt namn: jörgen, rose-marie
jag märker att många äldre människor pantar burkar och jag menar inte om att dom tar några burkar dom har hemma och pantar dom när dom ändå är i affären och handlar, nej dom har ett system där dom sveper runt papperskorgar, parker, trappuppgångar, tunnelbanestationer, allt möjligt, som något sorts djur vars enda föda är pantburkar och vars enda lycka är den 50-öriga belöningen efter burken eller flaskan pantats. det skulle kunna ha att göra med deras dåliga pensionärsekonomi, det skulle man kunna tro, jag skulle nästan kunna skriva under på det om det inte vore för att jag kommit på varför dom, pensionärerna alltså, på ålderns höst börjar samla pantburkar.
jag kom på det när jag såg en pensionärskvinna med en alldeles för tom blick på tunnelbanan. hennes blick var som jag kan tänka mig att "perez hiltons" pappas blick var när "perez hilton" berättade att han börjat blogga, om kändisar samt börjat rita kokainstreck under deras näsor, på internet.
så, vad har då pensionärerna för skäl till att hänge sig åt en så konstig och obehaglig hobby? just precis, hobby, och det är med tyngd i bokstäverna jag skriver ordet, för det är just vad det här handlar om. människan fyller 65 år, blir pensionär och har helt plötsligt ingenting att göra, alls, vilket resulterar i någon sorts depression, som sedan leder in i en smärre livskris och sedan utmynnar i tre möjliga scenarion.
det första scenariot är pantburksletarscenariot. kortfattat handlar det här scenariot om att personen helt enkelt börjar panta burkar i brist på annat att göra, lite som reklamkillen i 35-års åldern som har tråkigt och är lite deppig och därför börjar ta kokain och gå på riche.
det andra scenariot är när pensionären fullkomligt tappar greppet om allting och börjar gå runt och säga hej till varenda människa den ser på stan.
det tredje scenariot är när pensionären börjar samla på katter. istället för att samla in pantburkar samlar då pensionären in katter på stan, i en hov eller stor hockeybag, detta är förbjudet och inte så vanligt.
så, vad har vi lärt oss? jo, att gamla människor är dom som står för det mesta av pantburksjageriet och att det är inget fel med det, så länge man använder en ekologisk sopsäck och ser till att hälla ut ölen innan man pantar burken, annars kan maskinen gå sönder.
efter att ha kartlagt vilka grupper och typer av människor det är som är pantburksletare börjar jag se ett mönster. jag har därför gjort en slags persona av informationen jag fått ihop.
kön: man eller kvinna
ålder: 65+
bor: högdalen
klädsel: "streetig," mycket färgglada toner och gärna en scarf, keps, sportskor med kardborreband istället för skosnören
accesoarer: sopsäck, i extrema fall en stor barnvagn fylld av pantburkar
typiskt namn: jörgen, rose-marie
jag märker att många äldre människor pantar burkar och jag menar inte om att dom tar några burkar dom har hemma och pantar dom när dom ändå är i affären och handlar, nej dom har ett system där dom sveper runt papperskorgar, parker, trappuppgångar, tunnelbanestationer, allt möjligt, som något sorts djur vars enda föda är pantburkar och vars enda lycka är den 50-öriga belöningen efter burken eller flaskan pantats. det skulle kunna ha att göra med deras dåliga pensionärsekonomi, det skulle man kunna tro, jag skulle nästan kunna skriva under på det om det inte vore för att jag kommit på varför dom, pensionärerna alltså, på ålderns höst börjar samla pantburkar.
jag kom på det när jag såg en pensionärskvinna med en alldeles för tom blick på tunnelbanan. hennes blick var som jag kan tänka mig att "perez hiltons" pappas blick var när "perez hilton" berättade att han börjat blogga, om kändisar samt börjat rita kokainstreck under deras näsor, på internet.
så, vad har då pensionärerna för skäl till att hänge sig åt en så konstig och obehaglig hobby? just precis, hobby, och det är med tyngd i bokstäverna jag skriver ordet, för det är just vad det här handlar om. människan fyller 65 år, blir pensionär och har helt plötsligt ingenting att göra, alls, vilket resulterar i någon sorts depression, som sedan leder in i en smärre livskris och sedan utmynnar i tre möjliga scenarion.
det första scenariot är pantburksletarscenariot. kortfattat handlar det här scenariot om att personen helt enkelt börjar panta burkar i brist på annat att göra, lite som reklamkillen i 35-års åldern som har tråkigt och är lite deppig och därför börjar ta kokain och gå på riche.
det andra scenariot är när pensionären fullkomligt tappar greppet om allting och börjar gå runt och säga hej till varenda människa den ser på stan.
det tredje scenariot är när pensionären börjar samla på katter. istället för att samla in pantburkar samlar då pensionären in katter på stan, i en hov eller stor hockeybag, detta är förbjudet och inte så vanligt.
så, vad har vi lärt oss? jo, att gamla människor är dom som står för det mesta av pantburksjageriet och att det är inget fel med det, så länge man använder en ekologisk sopsäck och ser till att hälla ut ölen innan man pantar burken, annars kan maskinen gå sönder.
torsdag 17 april 2008
tiny, king of the jews
mina favoritskådespelare utan rangordning;
com truise
filliam worsythe
sax mon vydow
ans halfredsson
wigourney seawer
jugh hackman
fatthew mox
sill wmith
com truise
filliam worsythe
sax mon vydow
ans halfredsson
wigourney seawer
jugh hackman
fatthew mox
sill wmith
tisdag 15 april 2008
i'm a vampire
jag tycker att det är intressant vad man ger människor för bild av sig själv. hur man uppfattas av olika människor. ens kompisar, familj, bekanta, jävligt ytligt bekanta, klasskompisar, ens ex, folk på tunnelbanan, folk på klubbar. alla har en uppfattning om en och en egen bild, som förmodligen inte stämmer alls förutom kanske i vissa fall. därför tänkte jag passa på att dela med mig av saker som folk sagt om mig. det är kompisar, släktingar och alla möjliga som citeras. förhoppningsvis kan det här ge en mer nyanserad bild av vem jag är, för även om man kan tro det, så handlar inte mitt liv enbart om att vara en bloggmiljonär som gärna äter en bit fin brie från toulouse och lyssnar på reggae, nej då, det finns mer.
"första gången jag såg honom trodde jag att det var en apa, men sen såg jag ju att det var en människa"
"kris är inte så rolig, men han tror att han är det. han är mer lite kul bara, som en smällare du vet, det smäller lite, så småskrattar man, förstår du vad jag menar?"
"christoffer är en jävel på att laga mat"
"gud, jag minns när vi åkte telemark i åre, den lille jäveln åkte rakt in i skogen och bara försvann, sen såg jag inte honom på en hel vecka. efteråt sa han att han levt med älgkor."
"asså, seriöst, kris, shit, har du sett hans näsa? typ att han är jude, frågetecken? man ba guu erkänn va du kommer ifrån, sluta låtsas vara svensk, liksom palla förneka sitt ursprung?"
"jag har varit kompis med chris i kanske 6 år och jag tror inte att jag ångrar det"
"christoffer ser ut som monopolpjäsen "strykjärnet" tycker jag"
"han kan verkligen fiska"
"han gillar inte att fika, det märks, jag hatar honom mer än min flickvän"
"jag vill gifta mig med honom i en sån där kyrka"
"om en rysk boxarkvinna skulle ha samlag med någon i nkotb och det blev barn skulle kris vara det barnet"
"jag skrattar så fort christoffer öppnar munnen, inte för att han är rolig, utan för att han låter som en mora träsk-skiva spelad genom ett kilo bostongurka på en bit ciabatta när han pratar"
"första gången jag såg honom trodde jag att det var en apa, men sen såg jag ju att det var en människa"
"kris är inte så rolig, men han tror att han är det. han är mer lite kul bara, som en smällare du vet, det smäller lite, så småskrattar man, förstår du vad jag menar?"
"christoffer är en jävel på att laga mat"
"gud, jag minns när vi åkte telemark i åre, den lille jäveln åkte rakt in i skogen och bara försvann, sen såg jag inte honom på en hel vecka. efteråt sa han att han levt med älgkor."
"asså, seriöst, kris, shit, har du sett hans näsa? typ att han är jude, frågetecken? man ba guu erkänn va du kommer ifrån, sluta låtsas vara svensk, liksom palla förneka sitt ursprung?"
"jag har varit kompis med chris i kanske 6 år och jag tror inte att jag ångrar det"
"christoffer ser ut som monopolpjäsen "strykjärnet" tycker jag"
"han kan verkligen fiska"
"han gillar inte att fika, det märks, jag hatar honom mer än min flickvän"
"jag vill gifta mig med honom i en sån där kyrka"
"om en rysk boxarkvinna skulle ha samlag med någon i nkotb och det blev barn skulle kris vara det barnet"
"jag skrattar så fort christoffer öppnar munnen, inte för att han är rolig, utan för att han låter som en mora träsk-skiva spelad genom ett kilo bostongurka på en bit ciabatta när han pratar"
fredag 11 april 2008
cykelringen
från: hello@christofferoberg.com
ämne: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 09.13.12 GMT+02:00
till: ********@cykelringen.se
hej cykelringen,
jag fick en punktering på ett cykeldäck förra sommaren så att jag var tvungen att åka förbi er och lämna in min cykel. ni sa att ni skulle byta innerslang eller vad det nu heter och att jag skulle få tillbaka cykeln dagen efter. lite ledsen åkte jag tunnelbana hem och väntade på att få tillbaka min cykel. redan några timmar senare fick jag ett sms av er där det stod att min cykel var klar och att jag kunde komma och hämta den, men ni hade stängt, så jag fick vänta till dagen efter. dagen efter (en tisdag tror jag att det var) så åker jag in till stan och går till er butik på hornsgatan och får genom ett uppvisat kvitto ut cykeln relativt fort och när jag fått cykeln betalar jag en summa som är relativt låg, fint så tänker jag och säger hej och tack och leder min cykel ut, men mina ord ekar tyst i den cykelbelamrade lokalen och jag ser era solbrända flin och era munnar är helt tomma. är det för mycket att begära ett "hej!"? jag tycker inte det. jag hoppas ni brinner i helvetet cykelringen.
mvh
christoffer
från: *******@cykelringen.se
ämne: re: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 14.13.12 GMT+02:00
till: hello@christofferoberg.com
christoffer,
det är tråkit att du upplever dig dåligt behandlad i våran butik. jag ska prata med samtlia anställda om deta och hoppas att detta aldrig återupprepas. som plåster på såren kan du om du kåmmer in i vår butik få en gratis behandlig.
vänligen,
********** ******
från: hello@christofferoberg.com
ämne: re: re: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 14.41.12 GMT+02:00
till: ********@cykelringen.se
en gratis behandlig?
ämne: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 09.13.12 GMT+02:00
till: ********@cykelringen.se
hej cykelringen,
jag fick en punktering på ett cykeldäck förra sommaren så att jag var tvungen att åka förbi er och lämna in min cykel. ni sa att ni skulle byta innerslang eller vad det nu heter och att jag skulle få tillbaka cykeln dagen efter. lite ledsen åkte jag tunnelbana hem och väntade på att få tillbaka min cykel. redan några timmar senare fick jag ett sms av er där det stod att min cykel var klar och att jag kunde komma och hämta den, men ni hade stängt, så jag fick vänta till dagen efter. dagen efter (en tisdag tror jag att det var) så åker jag in till stan och går till er butik på hornsgatan och får genom ett uppvisat kvitto ut cykeln relativt fort och när jag fått cykeln betalar jag en summa som är relativt låg, fint så tänker jag och säger hej och tack och leder min cykel ut, men mina ord ekar tyst i den cykelbelamrade lokalen och jag ser era solbrända flin och era munnar är helt tomma. är det för mycket att begära ett "hej!"? jag tycker inte det. jag hoppas ni brinner i helvetet cykelringen.
mvh
christoffer
från: *******@cykelringen.se
ämne: re: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 14.13.12 GMT+02:00
till: hello@christofferoberg.com
christoffer,
det är tråkit att du upplever dig dåligt behandlad i våran butik. jag ska prata med samtlia anställda om deta och hoppas att detta aldrig återupprepas. som plåster på såren kan du om du kåmmer in i vår butik få en gratis behandlig.
vänligen,
********** ******
från: hello@christofferoberg.com
ämne: re: re: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 14.41.12 GMT+02:00
till: ********@cykelringen.se
en gratis behandlig?
ooo-yum
öppet brev till min lillebror
johan, förlåt för att jag sopade till dig rakt över käften i skidliften för några veckor sedan, det var inte alls meningen, jag tänkte slå dig lite på skoj på axeln och då vände du ansiktet mot mig och fick slaget i ansiktet. jag hoppas att du inte är arg på mig, du slog ju trots allt mig också, hårt på axeln till och med, vill jag minnas. hur som helst, jag vill be om ursäkt för att jag slog dig på käften den där dagen, det var inte alls bra gjort av mig. våld är ju aldrig bra om du frågar mig och våld mot barn är ju det vidrigaste som finns efter riktigt dålig smörgåstårta med sån där äcklig leverpastej. dessutom var det ju rejält dumt att slå dig på käften ur en annan synvinkel; du är ju boxare, du skulle kunna mörda mig med ett, hårt, slag, mot, tinningen.
mvh
din bror, christoffer
johan, förlåt för att jag sopade till dig rakt över käften i skidliften för några veckor sedan, det var inte alls meningen, jag tänkte slå dig lite på skoj på axeln och då vände du ansiktet mot mig och fick slaget i ansiktet. jag hoppas att du inte är arg på mig, du slog ju trots allt mig också, hårt på axeln till och med, vill jag minnas. hur som helst, jag vill be om ursäkt för att jag slog dig på käften den där dagen, det var inte alls bra gjort av mig. våld är ju aldrig bra om du frågar mig och våld mot barn är ju det vidrigaste som finns efter riktigt dålig smörgåstårta med sån där äcklig leverpastej. dessutom var det ju rejält dumt att slå dig på käften ur en annan synvinkel; du är ju boxare, du skulle kunna mörda mig med ett, hårt, slag, mot, tinningen.
mvh
din bror, christoffer
torsdag 10 april 2008
övermaxat
översättningen av paranoid park
när jag sitter i soffan och tittar på filmen paranoid park och äter lite choklad slås jag med häpnad av översättningen. här kommer den på engelska och sedan på svenska, det är nästan poesi.
- we should go back here this weekend
- yeah, this place is tight!
- vi borde åka tillbaka hit i helgen
- ja, det här stället är övermaxat!
när jag sitter i soffan och tittar på filmen paranoid park och äter lite choklad slås jag med häpnad av översättningen. här kommer den på engelska och sedan på svenska, det är nästan poesi.
- we should go back here this weekend
- yeah, this place is tight!
- vi borde åka tillbaka hit i helgen
- ja, det här stället är övermaxat!
måndag 7 april 2008
modeblogg
dagens outfit
upprullad beckmansmössa, snodd (0 kr)
nördglasögon, tom ford (16595 kr)
oversized t-shirt, nakkna (1800 kr)
beige kofta, so last season (4500 kr)
kortärmad rutig skjorta, weekdays second hand (3000 kr) FYND!
härliga vintageshorts, adidas (2500 kr)
grå mjukisbyxor med målarfärgsfläckar på, okänt märke (? kr)
vita skor med superfina spännen, open ceremony (15900 kr)
från och med nu är det här en modeblogg. jag är så trött på att skriva en massa tjafs hela tiden när det egentligen är mode jag faktiskt är bra på. styling, kläder, mode, inspiration, alla dom här orden är för mig vad ord som vintage, jeans, incest, retrodesign osv är för bandet mando diao eller vad ord som gråtrunk är för colin nutley.
det här är en enkel outfit för sköna vårdagar ute vid konstfack eller kanske när man sitter på riche och tar en öl med någon reklamare. det fina är att den här outfiten är relativt billig också och pengar är ju inget man är gjord av direkt! hi hi
åh jag har sån ångest, jag vet inte vad jag ska ha på mig ikväll när jag ska kolla på "fråga doktorn" på tv, men ni får se nästa inlägg vad det blev, he he, vad spännande det ska bli, he he.
puss!
tisdag 1 april 2008
that vangogh sky shrinks the city that shrinks me
det börjar med att jag kryper baklänges på golvet i uppsala. vi bor där det finns gröna fina kullar utanför fönstret. jag är kanske några månader gammal eller så gammal man nu är när man börjar krypa. jag är totalt omedveten om att jag i framtiden kommer att skämmas över små men ack så vidriga delar av mitt liv.
här kommer några delar av mitt liv som jag skäms över:
när jag är sju år gammal vrider jag motvilligt nacken av strömmingar i farfars fiskebåt på stenskär och blåser undan min långa beatleslugg från ögonen hela tiden sådär som tomas brolin brukade göra. jag minns att jag senare även tittar på fotbolls-vm utan att någon tvingar mig.
jag är osäker på åldern här, men jag står på min säng och spelar luftgitarr till roxette med en cowboyhatt på huvudet.
när jag är sju år börjar jag spela ishockey. jag utöver sporten tills jag är omkring fjorton år och skadar mitt knä. min knäskada gör att jag får ligga hemma i soffan och spela sega mega drive i flera veckor. när jag börjar skolan igen vet jag inte vad jag ska fylla min nyfunna fritid med så jag börjar med rock.
när jag är tolv år följer jag med min kompis börje till högdalshallen för att börja utöva en ny sport. sporten heter bågskytte.
jag blir inte långvarig inom sporten. jag skjuter några gånger och märker att det är bortom tråkigt, man får ont i handlederna och tränaren vill att man ska köpa en pilbåge för cirka femtusen kronor.
jag är fjorton år och spelar jimi hendrix-solon på gitarr, det låter som att någon försöker laga chili con carne med ett trumset.
när jag är femton år lyssnar jag på bandet korn och tycker att det är bra, jag lyssnar på texterna och tänker "det här är så äkta". jag har även en affisch på väggen med bandet "machine head".
jag är ungefär femton år och ska dricka öl med mina kompisar, jag använder ordet "kröka".
jag är femton eller sexton och är hemma hos en kompis, vi lyssnar på "goa/trance".
när jag är runt tjugo år får jag för mig att jag ska åka till thailand och "backpacka" lite. vilket jag gör med min dåvarande flickvän. vi har ryggsäckar på oss, stora ryggsäckar, jag har tofflor och keps. här skäms jag faktiskt redan medan jag reser istället för att endast skämmas i efterhand.
jag är tjugotre år och jobbar med internetsupport. jag skäms varje dag när jag svarar i telefonen på jobbet. när jag äter lunch skäms jag. när jag åker hem från jobbet skäms jag lite mer. när alarmklockan ringer på morgonen skäms jag ögonen ur mig för att jag vet att jag efter frukosten ska åka till mitt jobb på internetsupporten.
när jag är tjugofem är jag på spy bar nästan varje helg en hel sommar. jag skäms så mycket för det i efterhand att jag bestämt mig för att aldrig någonsin gå dit igen. det här löftet kommer jag att bryta.
jag är tjugosex år och tittar på tv-programmet "go' kväll". här skäms jag inte bara för mig själv.
inte ens den unga åldern kan rättfärdiga dessa beteenden.
här kommer några delar av mitt liv som jag skäms över:
när jag är sju år gammal vrider jag motvilligt nacken av strömmingar i farfars fiskebåt på stenskär och blåser undan min långa beatleslugg från ögonen hela tiden sådär som tomas brolin brukade göra. jag minns att jag senare även tittar på fotbolls-vm utan att någon tvingar mig.
jag är osäker på åldern här, men jag står på min säng och spelar luftgitarr till roxette med en cowboyhatt på huvudet.
när jag är sju år börjar jag spela ishockey. jag utöver sporten tills jag är omkring fjorton år och skadar mitt knä. min knäskada gör att jag får ligga hemma i soffan och spela sega mega drive i flera veckor. när jag börjar skolan igen vet jag inte vad jag ska fylla min nyfunna fritid med så jag börjar med rock.
när jag är tolv år följer jag med min kompis börje till högdalshallen för att börja utöva en ny sport. sporten heter bågskytte.
jag blir inte långvarig inom sporten. jag skjuter några gånger och märker att det är bortom tråkigt, man får ont i handlederna och tränaren vill att man ska köpa en pilbåge för cirka femtusen kronor.
jag är fjorton år och spelar jimi hendrix-solon på gitarr, det låter som att någon försöker laga chili con carne med ett trumset.
när jag är femton år lyssnar jag på bandet korn och tycker att det är bra, jag lyssnar på texterna och tänker "det här är så äkta". jag har även en affisch på väggen med bandet "machine head".
jag är ungefär femton år och ska dricka öl med mina kompisar, jag använder ordet "kröka".
jag är femton eller sexton och är hemma hos en kompis, vi lyssnar på "goa/trance".
när jag är runt tjugo år får jag för mig att jag ska åka till thailand och "backpacka" lite. vilket jag gör med min dåvarande flickvän. vi har ryggsäckar på oss, stora ryggsäckar, jag har tofflor och keps. här skäms jag faktiskt redan medan jag reser istället för att endast skämmas i efterhand.
jag är tjugotre år och jobbar med internetsupport. jag skäms varje dag när jag svarar i telefonen på jobbet. när jag äter lunch skäms jag. när jag åker hem från jobbet skäms jag lite mer. när alarmklockan ringer på morgonen skäms jag ögonen ur mig för att jag vet att jag efter frukosten ska åka till mitt jobb på internetsupporten.
när jag är tjugofem är jag på spy bar nästan varje helg en hel sommar. jag skäms så mycket för det i efterhand att jag bestämt mig för att aldrig någonsin gå dit igen. det här löftet kommer jag att bryta.
jag är tjugosex år och tittar på tv-programmet "go' kväll". här skäms jag inte bara för mig själv.
inte ens den unga åldern kan rättfärdiga dessa beteenden.
onsdag 26 mars 2008
det alpina livet
jag var rätt nyligen med min femtonåriga lillebror i kungsberget, utanför gävle, för att åka snowboard. allting började med en bussresa som var tre timmar lång, bussen var fylld av barn med för stora mössor, medhavd matsäck i form av prickigkorvmackor och ännu mindre barn som skrek hela tiden och "skämtade" med sina föräldrar, skämten innebar ungefär att dom skrek "bajs!!!" och deras föräldrar skrattade och såg stolta ut, stolta på det där sättet som man ser ut när man tänker på att ens unge kan prata, men sen kommer man på att ungen är 14 år och har downs syndrom. i allafall, bussen var fylld av såna här små, små barn och deras föräldrar och ett gäng som jag väljer att kalla "kinesgänget". kinesgänget var helt galna, satt och skrek i tre timmar, konstant, jag förstår inte vad dom skrek om eller vad som sas, men jag antar att det var viktiga saker som avhandlades eftersom det lät så ansträngt och dom skrek till varandra, eller så är det jag som inte har koll på språk och dialekt. den enda gången det blev tyst i bussen var när filmen "the fast and the furious" nådde sitt klimax i form av en inzooming på en jättefin gul sportbil med ett dunkande ljudsystem i bakluckan, en av kineskillarna tittade på tv-skärmen och jag skojar inte när jag säger att han började le och dregla. jag ville dö. jag försökte att kolla bort från tv-skärmen (skärmarna), men dom fanns överallt och ljudnivån var så hög att inte ens burzum i ipoden kunde överrösta volymen från dom vidriga, trimmade motorerna på tv-skärmen.
varje gång jag tittade mot en skärm fick jag se fem olika saker; en man med muskler, en sports illustrated-kvinna, en bil, en baklucka med en massa mekanik, en dålig dialog. och om det bästa i filmen för "kineskillen" är när dom visar en jättefin gul sportbil, blir höjdpunkten för mig när något i stil med den här repliken levereras:
"i was in trouble dude, but then i started working on cars, it's something about engines that makes me calm."
aldrig förr har en monolog om bilar låtit så poetisk. jag började nästan gråta.
det hade varit flera år sedan jag befunnit mig i någon sorts skidbacke så jag hade totalt glömt bort/förträngt vilka sorts människor som hänger på såna här ställen. väl framme i kungsberget kunde jag dock snabbt se vilka olika sorters gäng och människotyper som fanns representerade. det ska dock sägas att det självklart fanns en del människor som verkade hur trevliga och normala som helst, bildade rentav, dom var fem personer.
det börjar redan i skiduthyrningen där jag säger att jag vill ha storlek 44 i snowboardboots och får storlek 42. jag tänker att jag är utanför gävle och att jag måste vara tydlig i uttalet eller att kanske 44 är storlek 42 här på grund av tidsskillnaden mellan gävle och stockholm? tydligen är det inte så, utan killen i uthyrningen har någon form av problem med lillhjärnan och tror att 4 betyder 2, jag får förklara för honom hur siffror ser ut och vilka som kommer efter varandra och till slut blir det rätt.
jag tänker hela tiden på den där sällskapsresanfilmen där dom är i alperna, det här är exakt likadant. killen i uthyrningen har termobyxor, av orange färg och han har långt hår och ett svettband runt hela huvudet, det ser helt sjukt ut och jag kan tänka mig att han heter "steffe" eller "nalle" eller "tompa", är 27 år och att han varje natt innan han går och lägger sig, läser tidningen "alpint" och skrattar högt för sig själv medan han lyssnar på björn rosenström och äter leverpastej direkt ur förpackningen i sin våningssäng och när klockan slår 22 ropar hans mamma från undervåningen av villan: "tompa! släck lampan nu, tänk på att du ska upp tidigt imorgon och pista backen!"
när vi åker upp i skidliften får jag syn på snowboardgängen. det är dom här som åker runt i färgglada jättestora kläder och filmar varandra, gör volter i stora hopp och pratar bred dialekt. dom är skitbra på att åka snowboard, verkligen, det kan man inte ta ifrån dom, men jag undrar vad dom pratar om i liften, jag har förut tänkt att människor som håller på med "extremsporter" måste vara lite smartare än dom som håller på med "vanliga sporter" typ ishockey osv, men tydligen har jag inte haft några som helst belägg för dom här tankarna, det finns ingen logik i det alls när jag tänker på saken. hur som helst, ljuden jag hör från liften framför mig där det sitter tre snowboardåkare, dom ljuden jag hör påminner om när tv-karaktären skurt pratar och då får man ändå tänka på att skurt pratade genom en vuxen kvinnas buk och talade direkt till barn, är det så här snowboardåkarna lever? jag vet inte, men färgglada är dom iallafall och det är kul i ett sånt här land där människor går runt i svarta året om.
den sista kategorin människor jag tänkte prata om är svennepapporna som jobbar som vvs-montörer och svär åt sina barn hela tiden, men det blir som att racka ner på ett dagisbarn som har skitit ner sig i sandlådan, inte helt rättvist liksom. jag kan bjuda på en konversation jag hör när jag sitter och äter, det får avsluta det här inlägget.
far: "nu får du hamburgare som du sa att du ville ha"
barn: "eeehhauhuhuahahauu"
far: "men för fan sitt inte och lipa nu"
barn: "aahauueheeuuuuuuuuu bbeeueuuuuuh"
far: "du har fått allting på hamburgaren och om du inte äter upp mer än halva får du inte åka mer skidor idag!"
barn: "ahaheueueuhuhuhuhh buuuuhuhuuuuuuuu"
far: "du är faktiskt 25 år, nu får du skärpa dig!"
barn: "beueeuhuhuhuhuhuhuuu uhuhuhu uhuhuhuuuu"
varje gång jag tittade mot en skärm fick jag se fem olika saker; en man med muskler, en sports illustrated-kvinna, en bil, en baklucka med en massa mekanik, en dålig dialog. och om det bästa i filmen för "kineskillen" är när dom visar en jättefin gul sportbil, blir höjdpunkten för mig när något i stil med den här repliken levereras:
"i was in trouble dude, but then i started working on cars, it's something about engines that makes me calm."
aldrig förr har en monolog om bilar låtit så poetisk. jag började nästan gråta.
det hade varit flera år sedan jag befunnit mig i någon sorts skidbacke så jag hade totalt glömt bort/förträngt vilka sorts människor som hänger på såna här ställen. väl framme i kungsberget kunde jag dock snabbt se vilka olika sorters gäng och människotyper som fanns representerade. det ska dock sägas att det självklart fanns en del människor som verkade hur trevliga och normala som helst, bildade rentav, dom var fem personer.
det börjar redan i skiduthyrningen där jag säger att jag vill ha storlek 44 i snowboardboots och får storlek 42. jag tänker att jag är utanför gävle och att jag måste vara tydlig i uttalet eller att kanske 44 är storlek 42 här på grund av tidsskillnaden mellan gävle och stockholm? tydligen är det inte så, utan killen i uthyrningen har någon form av problem med lillhjärnan och tror att 4 betyder 2, jag får förklara för honom hur siffror ser ut och vilka som kommer efter varandra och till slut blir det rätt.
jag tänker hela tiden på den där sällskapsresanfilmen där dom är i alperna, det här är exakt likadant. killen i uthyrningen har termobyxor, av orange färg och han har långt hår och ett svettband runt hela huvudet, det ser helt sjukt ut och jag kan tänka mig att han heter "steffe" eller "nalle" eller "tompa", är 27 år och att han varje natt innan han går och lägger sig, läser tidningen "alpint" och skrattar högt för sig själv medan han lyssnar på björn rosenström och äter leverpastej direkt ur förpackningen i sin våningssäng och när klockan slår 22 ropar hans mamma från undervåningen av villan: "tompa! släck lampan nu, tänk på att du ska upp tidigt imorgon och pista backen!"
när vi åker upp i skidliften får jag syn på snowboardgängen. det är dom här som åker runt i färgglada jättestora kläder och filmar varandra, gör volter i stora hopp och pratar bred dialekt. dom är skitbra på att åka snowboard, verkligen, det kan man inte ta ifrån dom, men jag undrar vad dom pratar om i liften, jag har förut tänkt att människor som håller på med "extremsporter" måste vara lite smartare än dom som håller på med "vanliga sporter" typ ishockey osv, men tydligen har jag inte haft några som helst belägg för dom här tankarna, det finns ingen logik i det alls när jag tänker på saken. hur som helst, ljuden jag hör från liften framför mig där det sitter tre snowboardåkare, dom ljuden jag hör påminner om när tv-karaktären skurt pratar och då får man ändå tänka på att skurt pratade genom en vuxen kvinnas buk och talade direkt till barn, är det så här snowboardåkarna lever? jag vet inte, men färgglada är dom iallafall och det är kul i ett sånt här land där människor går runt i svarta året om.
den sista kategorin människor jag tänkte prata om är svennepapporna som jobbar som vvs-montörer och svär åt sina barn hela tiden, men det blir som att racka ner på ett dagisbarn som har skitit ner sig i sandlådan, inte helt rättvist liksom. jag kan bjuda på en konversation jag hör när jag sitter och äter, det får avsluta det här inlägget.
far: "nu får du hamburgare som du sa att du ville ha"
barn: "eeehhauhuhuahahauu"
far: "men för fan sitt inte och lipa nu"
barn: "aahauueheeuuuuuuuuu bbeeueuuuuuh"
far: "du har fått allting på hamburgaren och om du inte äter upp mer än halva får du inte åka mer skidor idag!"
barn: "ahaheueueuhuhuhuhh buuuuhuhuuuuuuuu"
far: "du är faktiskt 25 år, nu får du skärpa dig!"
barn: "beueeuhuhuhuhuhuhuuu uhuhuhu uhuhuhuuuu"
tisdag 18 mars 2008
hårdrocksgymnasiet i falun
dag ett
jag har just kommit hem från en omskakande studieresa på hårdrocksgymnasiet "tungmetallen" i falun. jag har varit där i tre dagar, jag var inhyst hos familjen "van der leem" som var hyggliga nog att bjuda mig både på frukost, middag, nattmacka samt en säng av mycket fint orsaträ. familjens son jocke, som jag var för där att träffa, bär smeknamnet "leather jocke" och spelar i black metal-bandet "ond bråd död" tillsammans med sina kompisar "svinet", "reaper" och "matze".
"leather jocke" gav mig en inblick i livet som hårdrockare. i flera dagar har jag studerat hårdrockarna, hur dom lever, vad dom äter, allting som man behöver veta har jag tagit reda på. en exkursion i hårdrock kanske man skulle kunna säga. jag har fått höra metalriff tills mina öron blött, jag har fått höra unga mäns hårdrockslyrik, jag har fått höra brådmogna, pubertala skrik över mattor av distorsion och smattrande dubbelkaggar, jag har fått höra immortallåtar framförda på fiol och såg av två norska unga män i 15-årsåldern.
mitt studiebesök börjar under en ensembletimme där jag får höra bandet "holy diva" repetera sin senaste låt "blood of the dying goat". sångaren conny skriker ut sin frustration över kristendomen i dagens konsumtionssamhälle i form av dessa ord "christianity must die, it must die because satan has to win, you are the blood of the dying goat, you buy candy and pay with the blood of christ, now it's time for me to tell you: you must die!"
ord och inga visor kan man tycka, men hårdrockarna tycker inte att det dom håller på med är särskilt aggressivt eller hårt, dom tycker snarare att det är världen "som är lite mesig och bögig". jimmy båt, 18 år, tycker att världen är alldeles för komformistisk och att alla människor härmar varandra. "det finns inget eget uttryck nuförtiden, alla är kloner, som i terminator II!" säger jimmy. jimmys kompis fatzer lantz, 17, håller med "jag håller med helt och hållet, folk är som kopior av varandra nuförtiden, och ingen vågar sätta sig emot kristendomen och så, alla bara åh gud vad bra du är, åh gud! det är så töntigt, nästan vidrigt." efraim matsson, sångare i "holy diva" fyller i "ja och blod då, varför gillar inte folk blod? är det något fel med blod? folk verkar nästan rädda för det nuförtiden, glöm inte att man duschade i getblod på 1920-talet."
min dag fortsätter i en replokal under en kyrka där blackmetalbandet "unholy child of wrath" spelar. killarna i bandet är sminkade i svart i hela ansiktet. sångaren "rakro sygnyver" säger: "jag vill att folk ska tycka att vi låter som när kedjor krossar glasfönster". trummisen "aska" håller med och säger "ja, precis så, och som stank av kött ska det låta." jag förstår inte alls, men nickar medhållande för att slippa stryk.
i nästa inlägg kommer jag att ge en rapport om dag två i falun.
jag har just kommit hem från en omskakande studieresa på hårdrocksgymnasiet "tungmetallen" i falun. jag har varit där i tre dagar, jag var inhyst hos familjen "van der leem" som var hyggliga nog att bjuda mig både på frukost, middag, nattmacka samt en säng av mycket fint orsaträ. familjens son jocke, som jag var för där att träffa, bär smeknamnet "leather jocke" och spelar i black metal-bandet "ond bråd död" tillsammans med sina kompisar "svinet", "reaper" och "matze".
"leather jocke" gav mig en inblick i livet som hårdrockare. i flera dagar har jag studerat hårdrockarna, hur dom lever, vad dom äter, allting som man behöver veta har jag tagit reda på. en exkursion i hårdrock kanske man skulle kunna säga. jag har fått höra metalriff tills mina öron blött, jag har fått höra unga mäns hårdrockslyrik, jag har fått höra brådmogna, pubertala skrik över mattor av distorsion och smattrande dubbelkaggar, jag har fått höra immortallåtar framförda på fiol och såg av två norska unga män i 15-årsåldern.
mitt studiebesök börjar under en ensembletimme där jag får höra bandet "holy diva" repetera sin senaste låt "blood of the dying goat". sångaren conny skriker ut sin frustration över kristendomen i dagens konsumtionssamhälle i form av dessa ord "christianity must die, it must die because satan has to win, you are the blood of the dying goat, you buy candy and pay with the blood of christ, now it's time for me to tell you: you must die!"
ord och inga visor kan man tycka, men hårdrockarna tycker inte att det dom håller på med är särskilt aggressivt eller hårt, dom tycker snarare att det är världen "som är lite mesig och bögig". jimmy båt, 18 år, tycker att världen är alldeles för komformistisk och att alla människor härmar varandra. "det finns inget eget uttryck nuförtiden, alla är kloner, som i terminator II!" säger jimmy. jimmys kompis fatzer lantz, 17, håller med "jag håller med helt och hållet, folk är som kopior av varandra nuförtiden, och ingen vågar sätta sig emot kristendomen och så, alla bara åh gud vad bra du är, åh gud! det är så töntigt, nästan vidrigt." efraim matsson, sångare i "holy diva" fyller i "ja och blod då, varför gillar inte folk blod? är det något fel med blod? folk verkar nästan rädda för det nuförtiden, glöm inte att man duschade i getblod på 1920-talet."
min dag fortsätter i en replokal under en kyrka där blackmetalbandet "unholy child of wrath" spelar. killarna i bandet är sminkade i svart i hela ansiktet. sångaren "rakro sygnyver" säger: "jag vill att folk ska tycka att vi låter som när kedjor krossar glasfönster". trummisen "aska" håller med och säger "ja, precis så, och som stank av kött ska det låta." jag förstår inte alls, men nickar medhållande för att slippa stryk.
i nästa inlägg kommer jag att ge en rapport om dag två i falun.
tisdag 11 mars 2008
influensan gästbloggar
hej! ni kanske har hört talas om mig, jag kallas 'influensan' i folkmun, men egentligen har jag ett vanligt namn som tyvärr inte många vet om. sabrina tonårshäxan är mitt namn. jag tar över människors kroppar, jag svärtar ner deras immunsystem och hela deras blodomlopp med mina vidriga häxkonster och jag ger symptom som hosta, feber och trötthet. jag har funnits sedan finska vinterkriget ungefär, innan dess hette influensan 'audiencen' och var en mycket finare version av sjukdomen, man kräktes inte eller något sådant, utan nös bara lite.
när jag inte är ute och smittar ner folk brukar jag hänga med mina två mostrar och min talande katt. det vore att sparka in en väldigt vidöppen dörr om jag sa att mitt liv är lite konstigt, mina kompisar, speciellt 'harvey' som jag är kär i, brukar säga att jag är väldigt speciell och konstig, men dom vet ju inte att jag är en häxa, jävla idioter, om dom bara visste. när jag är arg på någon av dom brukar jag ge dom lite influensa, sen är dom inte så kaxiga längre när dom sitter där på toan och spyr galla genom näsborrarna.
nej nu har jag inte tid att gästblogga mer, jag ska till södersjukhuset och spotta i några dropp.
mvh
/sabrina tonårshäxan (influensan)
när jag inte är ute och smittar ner folk brukar jag hänga med mina två mostrar och min talande katt. det vore att sparka in en väldigt vidöppen dörr om jag sa att mitt liv är lite konstigt, mina kompisar, speciellt 'harvey' som jag är kär i, brukar säga att jag är väldigt speciell och konstig, men dom vet ju inte att jag är en häxa, jävla idioter, om dom bara visste. när jag är arg på någon av dom brukar jag ge dom lite influensa, sen är dom inte så kaxiga längre när dom sitter där på toan och spyr galla genom näsborrarna.
nej nu har jag inte tid att gästblogga mer, jag ska till södersjukhuset och spotta i några dropp.
mvh
/sabrina tonårshäxan (influensan)
måndag 3 mars 2008
beckmansmössan gästbloggar
hej det är jag som är beckmansmössan, ni kan ha sett mig i somras på f12-trappan, men också i höstas och vintras på rodeofester, vicefester och debaser och faktiskt för flera år sedan på trummisen i bad cash quartet. till och med jack nicholson har provat mig. en annan klassiker är adebisi i tv-serien oz, en serie om män som tar varandas pengar och våldtar varandra i ett fängelse. han har den på sniskan så där som alla på stan har nu.
man kan säga att jag varit med om mycket i mitt liv, och om man säger det så far man inte med osanning, utan den totala sannigen, utan risk för att ha blivit felinformerad. ni kanske inte vet så mycket om mig, tänkte jag, så därför vill jag använda den här gästbloggningen till att berätta om mig själv, så att ni får lite mer bakgrund till beckmansmössan och så att ni förstår att det finns mer bakom än bara utseende.
jag föddes i en hall i östberlin 1940. sotarna frös huvudet av sig och kom på att dom måste ha en mössa på sig för att värma sig, men att mössan skulle sitta på sniskan så att dom kunde höra på ena örat, höra kriget. min uppväxt var svår, jag vandrade från huvud till huvud, ett tag låg jag i en skokartong i flera år, jag var nära på att brinna upp, men jag överlevde. ett tag satt jag även på huvudet tillhörande en vidrig gammal man med en hemsk huvudacne, det var det värsta jag varit med om.
tiden gick och jag blev äldre, min färg började blekna, jag hade några hål i mig. jag började plugga till journalist i leipzig. jag var 23 år och nu jävlar skulle jag visa världen att jag var mer än en modeaccesoar. det gick åt helvete redan på intervjun, dom skrattade åt mig och kastade ut mig genom ett fönster. jag hamnade på en metalkilles huvud, därifrån gick det utför, totalt utför och jag livnärde mig som hora i flera år, kände mig smutsig och försökte att ändra livsstil, men jag var fast i en cirkel av sex, våld och droger tillsammans med ett gäng andra huvudbonader, värst var slokhatten, den jäveln, han tog alla mina pengar och ockuperade min lägenhet, jag blev lynchad av alla mina "vänner" och flyttade till sverige.
nu bor jag i stockholm och sitter på någon hipsters huvud, han luktar axe africa och går på debaser medis hela tiden, inte helt lugnt. jag längtar tillbaka till sotarna i berlin.
/beckmansmössan
man kan säga att jag varit med om mycket i mitt liv, och om man säger det så far man inte med osanning, utan den totala sannigen, utan risk för att ha blivit felinformerad. ni kanske inte vet så mycket om mig, tänkte jag, så därför vill jag använda den här gästbloggningen till att berätta om mig själv, så att ni får lite mer bakgrund till beckmansmössan och så att ni förstår att det finns mer bakom än bara utseende.
jag föddes i en hall i östberlin 1940. sotarna frös huvudet av sig och kom på att dom måste ha en mössa på sig för att värma sig, men att mössan skulle sitta på sniskan så att dom kunde höra på ena örat, höra kriget. min uppväxt var svår, jag vandrade från huvud till huvud, ett tag låg jag i en skokartong i flera år, jag var nära på att brinna upp, men jag överlevde. ett tag satt jag även på huvudet tillhörande en vidrig gammal man med en hemsk huvudacne, det var det värsta jag varit med om.
tiden gick och jag blev äldre, min färg började blekna, jag hade några hål i mig. jag började plugga till journalist i leipzig. jag var 23 år och nu jävlar skulle jag visa världen att jag var mer än en modeaccesoar. det gick åt helvete redan på intervjun, dom skrattade åt mig och kastade ut mig genom ett fönster. jag hamnade på en metalkilles huvud, därifrån gick det utför, totalt utför och jag livnärde mig som hora i flera år, kände mig smutsig och försökte att ändra livsstil, men jag var fast i en cirkel av sex, våld och droger tillsammans med ett gäng andra huvudbonader, värst var slokhatten, den jäveln, han tog alla mina pengar och ockuperade min lägenhet, jag blev lynchad av alla mina "vänner" och flyttade till sverige.
nu bor jag i stockholm och sitter på någon hipsters huvud, han luktar axe africa och går på debaser medis hela tiden, inte helt lugnt. jag längtar tillbaka till sotarna i berlin.
/beckmansmössan
söndag 2 mars 2008
metallica gästbloggar
tjabba! det här är ert favoritband metallica, man! vi tänkte "blogga" lite om james hetfields nya positiva livsstil utan droger och hur det påverkat oss som heavy metal band, men vi kom på att det skulle bli så jävla tråkig läsning, så istället blir det här en dagbok över en dag i metallicas turnéliv. fortsätt att rocka, kids!
lars ulrichs dag
10.00. jag vaknar, sätter på mig jättesmå shorts, gör yoga i 45 minuter, äter en grapefrukt, den smakar surt och jag blir lite förvånad, jag hade fått för mig att grapefrukt smakade mer sött, lite mer som melon
10.45. jag duschar och är jättearg på james för att han inte förstår att jag är ledaren i vårt band, han vägrar förstå
12.00. jag äter lunch med den nya bassisten i vårt band som jag inte ved vad han heter, han har någon form av dreads som ramlar ner i hans mat hela tiden, jag är riktigt sjukt nära att kicka honom ur bandet, han är vidrig, jag spottar i hans lunch och går och övar trummor på knäna, jag får några blåmärken
15.00. jag dricker en energidryck och övar trummor, jag över på ett jättesnabbt komp där min virvel är uppstämd så att den ska låta som någon som skriker, jag slår jättemycket på crashcymbalen utan att spela på baskaggen samtidigt, mina shorts är jättekorta och jag är arg och svettig
17.30. jag drar ett skämt för några journalister, ingen skrattar
20.00. vi spelar live, det låter som heavy metal, precis som jag vill att det ska låta
23.00. jag sitter med bandet i logen, vi pratar om den nya skivan vi ska spela in, med arbetstiteln "in miseryyyyyaaaiieoooooooooieooooeeeooooooooaaaaaaaaaahhhhhhhhhh", jag äter valnötter och är tillfreds
01.00 jag somnar i nightlinern, jag suger på tummen
james hetfields dag
06.00. vaknar och ber till gud i en timme
07.00. springer 1 mil
10.00. jag tittar mig i spegeln och är nöjd med vad jag ser, nöjd med att jag gjorde den där skönhetsoperationen i slutet på 70-talet, operationen för att få mig att se mer ut som mitt favoritdjur; lejonet
12.00. jag äter lunch, ett glas vatten, en karamell och tjugo salladsblad och en stor biff
15.00. jag hatar lars och läser en bok om alkoholism
17.00. jag är i ett emotionellt stadie och gråter i min säng i nightlinern, bassisten som jag inte minns namnet på sitter utanför och spelar slapbas, jag är nära på att gå ut och döda honom
20.00. vi spelar live, det låter som sydstatsrock, precis som jag vill ha det, vi spelar en ny låt där jag skriker "meeeaaaaaiiiieeeaaaaaahhhhhhhhhhhhh", det känns väldigt bra
21.00. jag somnar i en stol
bassistens dag
10.00 jag vaknar, alla retar mig, jag vill dö, jag äter choklad till frukost
11.00-19.00. jag spelar slapbas i nightlinern och alla tittar på mig konstigt, jag övar på en gammal red hot chili peppers-låt
20.00. vi spelar live, det låter som korn och sepultura, precis som jag vill ha det!
22.00. jag somnar med en groupie i famnen, hon använder min indianfrisyr som täcke
kirk hammetts dag
10.00. jag vaknar och dricker grönt té
12.00. jag använder hårfönen på fel sätt så att hela bussen håller på att ta eld, alla blir arga, jag skrattar och säger whatever bro
14.00-20.00. jag övar på gitarrsolon med en fläkt framför mig, så att håret ska flyga i luften
20.00. vi spelar live, det låter helt underbart om mina gitarrsolon, det låter precis som bon jovi, precis som jag gillar det
22.00. jag somnar och det är varmt i sängen och jag har ett jätteskönt täcke som känns som hår
/metallica
(översatt från engelska till svenska av einar heckscher)
lars ulrichs dag
10.00. jag vaknar, sätter på mig jättesmå shorts, gör yoga i 45 minuter, äter en grapefrukt, den smakar surt och jag blir lite förvånad, jag hade fått för mig att grapefrukt smakade mer sött, lite mer som melon
10.45. jag duschar och är jättearg på james för att han inte förstår att jag är ledaren i vårt band, han vägrar förstå
12.00. jag äter lunch med den nya bassisten i vårt band som jag inte ved vad han heter, han har någon form av dreads som ramlar ner i hans mat hela tiden, jag är riktigt sjukt nära att kicka honom ur bandet, han är vidrig, jag spottar i hans lunch och går och övar trummor på knäna, jag får några blåmärken
15.00. jag dricker en energidryck och övar trummor, jag över på ett jättesnabbt komp där min virvel är uppstämd så att den ska låta som någon som skriker, jag slår jättemycket på crashcymbalen utan att spela på baskaggen samtidigt, mina shorts är jättekorta och jag är arg och svettig
17.30. jag drar ett skämt för några journalister, ingen skrattar
20.00. vi spelar live, det låter som heavy metal, precis som jag vill att det ska låta
23.00. jag sitter med bandet i logen, vi pratar om den nya skivan vi ska spela in, med arbetstiteln "in miseryyyyyaaaiieoooooooooieooooeeeooooooooaaaaaaaaaahhhhhhhhhh", jag äter valnötter och är tillfreds
01.00 jag somnar i nightlinern, jag suger på tummen
james hetfields dag
06.00. vaknar och ber till gud i en timme
07.00. springer 1 mil
10.00. jag tittar mig i spegeln och är nöjd med vad jag ser, nöjd med att jag gjorde den där skönhetsoperationen i slutet på 70-talet, operationen för att få mig att se mer ut som mitt favoritdjur; lejonet
12.00. jag äter lunch, ett glas vatten, en karamell och tjugo salladsblad och en stor biff
15.00. jag hatar lars och läser en bok om alkoholism
17.00. jag är i ett emotionellt stadie och gråter i min säng i nightlinern, bassisten som jag inte minns namnet på sitter utanför och spelar slapbas, jag är nära på att gå ut och döda honom
20.00. vi spelar live, det låter som sydstatsrock, precis som jag vill ha det, vi spelar en ny låt där jag skriker "meeeaaaaaiiiieeeaaaaaahhhhhhhhhhhhh", det känns väldigt bra
21.00. jag somnar i en stol
bassistens dag
10.00 jag vaknar, alla retar mig, jag vill dö, jag äter choklad till frukost
11.00-19.00. jag spelar slapbas i nightlinern och alla tittar på mig konstigt, jag övar på en gammal red hot chili peppers-låt
20.00. vi spelar live, det låter som korn och sepultura, precis som jag vill ha det!
22.00. jag somnar med en groupie i famnen, hon använder min indianfrisyr som täcke
kirk hammetts dag
10.00. jag vaknar och dricker grönt té
12.00. jag använder hårfönen på fel sätt så att hela bussen håller på att ta eld, alla blir arga, jag skrattar och säger whatever bro
14.00-20.00. jag övar på gitarrsolon med en fläkt framför mig, så att håret ska flyga i luften
20.00. vi spelar live, det låter helt underbart om mina gitarrsolon, det låter precis som bon jovi, precis som jag gillar det
22.00. jag somnar och det är varmt i sängen och jag har ett jätteskönt täcke som känns som hår
/metallica
(översatt från engelska till svenska av einar heckscher)
onsdag 27 februari 2008
hej!
för första gången i den här bloggen skriver jag i versaler: JAG ÅNGRAR MIG, JAG SLUTAR INTE BLOGGA. jag märkte att hela bloggsverige stod stilla och det fick mig att förstå att det är viktigt att jag drar mitt strå till den här stacken som är internet. som sångaren i kent sa bara några timmar efter jag slutat blogga; "jag vet inte vad jag ska göra på internet längre." eller som börje ahlstedt sa; "jag tänker aldrig mer skådespela om inte kris börjar blogga igen, jag har ingenting roligt att läsa när jag gör min morgontoalett längre, vad fan ska jag göra?" dom här typen av uttalanden är talande för att jag verkligen behövs.
dock så kommer mitt bloggande inte vara speciellt frekvent eftersom jag har så otroligt mycket att göra nuförtiden. men räkna med mycket gästbloggar, först ut är hårdrocksbandet metallica, men även gamla hjältar som super mario och den vita rutan på schackbrädet kommer att gästblogga utav bara fan. jag är tillbaka, för alltid.
dock så kommer mitt bloggande inte vara speciellt frekvent eftersom jag har så otroligt mycket att göra nuförtiden. men räkna med mycket gästbloggar, först ut är hårdrocksbandet metallica, men även gamla hjältar som super mario och den vita rutan på schackbrädet kommer att gästblogga utav bara fan. jag är tillbaka, för alltid.
söndag 24 februari 2008
nu får det vara slut på det roliga
nu har jag skrivit rätt många inlägg i den här bloggen, bergis över 100 och nu får det fan räcka, nu får det vara nog, det är inte kul längre och jag har inte tid, jag jobbar ju tamejfan med media, då hinner man inte sitta och skriva ironiska texter på internet. men man tackar för läsningarna! tack och hej!
/kris
/kris
torsdag 7 februari 2008
fyra sorters häst
jan guilliou, den främste författaren i världshistorien har skrivit den bästa boken i hela världen (ondskan), men det är inte alltid lätt att vara författare, snarare tvärtom, alltså inte så lätt. nej det ska jag tala om, man lever i en ständig stress och ångesten pockar som en dålig gammal per hagman-bok i tinningen och man dricker kaffe, man dricker det svart direkt från ett fat, man surplar skiten med en sockerbit i munnen och man jagar sitt eget kött som man sedan steker i stekpannan och man läser sina egna ord med en avsky och ett självförakt som skulle få en emounge att verka glad.
jan har problem med en bok han skriver på. han har därför mailat mig och bett om hjälp. i mailet frågar jan hur man på bästa sätt kan inleda en roman om en gammal och sjuk häst. är det något jag kan så är det just det, så jag har därför, för att vara snäll mot jan, tagit fram fyra olika inledningar om en gammal och sjuk häst, det är fyra helt olika sätt att skriva en bok på och någon av dessa inledningar hoppas jag verkligen faller jan i smaken.
fyra olika sorters hästboksinledningar
1. "han satte på skivan caligula av popduon hästpojken på hög volym och rakade bort sin mediamustasch med en lätt, nästan nonchalant rörelse medan han satte den prickiga flugan på plats över den vita acneskjortan. han skulle på klubb ikväll, ikväll skulle det bli fest, han var glad, nu jävlar tänkte han, men lyckan kändes inte som den brukade göra, det låg som ett filter av mörker över hans tankar ikväll och han visste varför; toblerone var döende och kanske var det ikväll han skulle dö."
2. "-vivienne, du kommer aldrig kunna döda mig! jag är mycket starkare än dig! kom an då! kom an! kom an bara! du kan ju försöka! hästen ricardo fullständigt frustade ut orden och med en styrka som nästan fick vivienne att tro att ricardo var så ung och ståtlig och frisk som han en gång varit. vivienne var förbryllad, hästar kan ju inte prata, tänkte hon och rökte en right utan filter."
3. när hon rider på hästen ser hon att johannes brost går några meter framför, hon rider ifatt honom och knackar honom på axeln. - var inte du joker i rederiet? frågar hon. - jo, svarar han. - vilken fin häst! säger johannes brost. - tack så jättemycket joker! svarar hon och känner att hon håller på att spy av hans andedräkt som luktar gammeldansk och hönsgryta."
4. "-hästen nyser jättemycket för den är förkyld och har hiv, ingen bra kombination, ingen bra kombination alls. det här säger doktor mättää med en ton som endast kommer vid en dödsdom, det låter obehagligt, men eva tänker att det inte är så farligt, hästar vet ju ingenting, dom förstår inte vad hiv är, hur skulle dom kunna veta det, dom kan ju inte ta heroin."
jan har problem med en bok han skriver på. han har därför mailat mig och bett om hjälp. i mailet frågar jan hur man på bästa sätt kan inleda en roman om en gammal och sjuk häst. är det något jag kan så är det just det, så jag har därför, för att vara snäll mot jan, tagit fram fyra olika inledningar om en gammal och sjuk häst, det är fyra helt olika sätt att skriva en bok på och någon av dessa inledningar hoppas jag verkligen faller jan i smaken.
fyra olika sorters hästboksinledningar
1. "han satte på skivan caligula av popduon hästpojken på hög volym och rakade bort sin mediamustasch med en lätt, nästan nonchalant rörelse medan han satte den prickiga flugan på plats över den vita acneskjortan. han skulle på klubb ikväll, ikväll skulle det bli fest, han var glad, nu jävlar tänkte han, men lyckan kändes inte som den brukade göra, det låg som ett filter av mörker över hans tankar ikväll och han visste varför; toblerone var döende och kanske var det ikväll han skulle dö."
2. "-vivienne, du kommer aldrig kunna döda mig! jag är mycket starkare än dig! kom an då! kom an! kom an bara! du kan ju försöka! hästen ricardo fullständigt frustade ut orden och med en styrka som nästan fick vivienne att tro att ricardo var så ung och ståtlig och frisk som han en gång varit. vivienne var förbryllad, hästar kan ju inte prata, tänkte hon och rökte en right utan filter."
3. när hon rider på hästen ser hon att johannes brost går några meter framför, hon rider ifatt honom och knackar honom på axeln. - var inte du joker i rederiet? frågar hon. - jo, svarar han. - vilken fin häst! säger johannes brost. - tack så jättemycket joker! svarar hon och känner att hon håller på att spy av hans andedräkt som luktar gammeldansk och hönsgryta."
4. "-hästen nyser jättemycket för den är förkyld och har hiv, ingen bra kombination, ingen bra kombination alls. det här säger doktor mättää med en ton som endast kommer vid en dödsdom, det låter obehagligt, men eva tänker att det inte är så farligt, hästar vet ju ingenting, dom förstår inte vad hiv är, hur skulle dom kunna veta det, dom kan ju inte ta heroin."
torsdag 31 januari 2008
birk borkason gästbloggar
tja! birk borkason här. ni kanske minns mig? jag var med i filmen "ronja rövardotter" på 80-talet. 1981 för att vara exakt. några av er som läser det här kanske har någon gammal kopia på vhs. vilken film! mitt hår var rött och jag hoppade från borkas sida till mattis sida och höll på att ramla ner mellan klippväggarna och avlida och jag red häst igenom helvetesgapet och stenarna föll ner och dödade mig nästan och jag räddade ronja från att bli avrättad av dom vidriga små grådvärgarna. ibland smög jag ut i skogen och åt flugsvamp tillsammans med en av manusförfattarna, men det filmade dom aldrig.
80-talet var min bästa tid. jag var ung och sprang i skogen och löften om framtiden låg som ett varmt täcke runt min späda tonårskropp. men om livets framsida var den tiden och filmen "ronja rövardotter", så har jag befunnit mig på livets baksida i flera år efter den där perioden, och jag menar inte livets baksida som i göteborg, nej, jag menar i den egentliga bemärkelsen av ordens innebörd.
ni förstår, mina problem började direkt efter "ronja". jag färgade håret svart och skaffade en skinnjacka, jag var trött på den snälla birk, nu skulle jag bli tuff. jag hade sett filmen g och framgångens sötma låg som en söt pastill i min gom. en producent ringde mig efter framgångarna med filmen, han berättade om en ny filmidé han hade, det fanns ett manus, flera andra gamla astrid lindgren-stjärnor skulle vara med, bland annat hunden båtsman och ett par av pippis gamla kängor. jag var eld och lågor! filmen skulle heta "potatistjuven" och skulle handla om en androgyn man i spånga som tjuvade potatisar ur ett potatisland. provfilmningar avlöste varandra, jag fick läsa andra människors manus och gå på fester, skriva autografer, på festerna klädde man sig i guld och glitter och sniffade kokain från marmorgolv med sugrör stora som krokofanter. jag hamnade i badkar fyllda av champagne, jag åt choklad med jättehög kakaohalt och jag pratade mode med stefan edberg, han tyckte att kjolar var för folk som inte spelar sport, jag höll med och tog ett grillchips.
jag hamnade i ett liv fyllt av vitt knarkpulver, alkoholhaltiga drycker, filmer med erotiska förtecken och socker i mängder. jag tappade allt hår och fick ölmage, jag åt nästan bara gélehallon och ahlgrens bilar i flera år. jag förlorade alla mina pengar, förlorade min bostad. flyttade in i ett cykelrum. jag hade en ny tjej varje dag och könssjukdomarna frodades i stockholmsnätterna som fotsvamp i ett gammalt högstadieduschrum. men när jag en dag ligger i en port på mosebacke och det lilla håret jag har på huvudet har blivit till frost tänker jag för mig själv "det här går inte längre" också skriker jag högt "jag var birk, jag var någon!!!!!!!!" en gammal tant med något som ser ut som en semla på huvudet slänger fem kronor på mig och väser "håll käft", "jag var någon, jag var birk", mumlar jag igen och hasar mig ut i stockholmsvintern med min mantel på ryggen.
/birk borkason
80-talet var min bästa tid. jag var ung och sprang i skogen och löften om framtiden låg som ett varmt täcke runt min späda tonårskropp. men om livets framsida var den tiden och filmen "ronja rövardotter", så har jag befunnit mig på livets baksida i flera år efter den där perioden, och jag menar inte livets baksida som i göteborg, nej, jag menar i den egentliga bemärkelsen av ordens innebörd.
ni förstår, mina problem började direkt efter "ronja". jag färgade håret svart och skaffade en skinnjacka, jag var trött på den snälla birk, nu skulle jag bli tuff. jag hade sett filmen g och framgångens sötma låg som en söt pastill i min gom. en producent ringde mig efter framgångarna med filmen, han berättade om en ny filmidé han hade, det fanns ett manus, flera andra gamla astrid lindgren-stjärnor skulle vara med, bland annat hunden båtsman och ett par av pippis gamla kängor. jag var eld och lågor! filmen skulle heta "potatistjuven" och skulle handla om en androgyn man i spånga som tjuvade potatisar ur ett potatisland. provfilmningar avlöste varandra, jag fick läsa andra människors manus och gå på fester, skriva autografer, på festerna klädde man sig i guld och glitter och sniffade kokain från marmorgolv med sugrör stora som krokofanter. jag hamnade i badkar fyllda av champagne, jag åt choklad med jättehög kakaohalt och jag pratade mode med stefan edberg, han tyckte att kjolar var för folk som inte spelar sport, jag höll med och tog ett grillchips.
jag hamnade i ett liv fyllt av vitt knarkpulver, alkoholhaltiga drycker, filmer med erotiska förtecken och socker i mängder. jag tappade allt hår och fick ölmage, jag åt nästan bara gélehallon och ahlgrens bilar i flera år. jag förlorade alla mina pengar, förlorade min bostad. flyttade in i ett cykelrum. jag hade en ny tjej varje dag och könssjukdomarna frodades i stockholmsnätterna som fotsvamp i ett gammalt högstadieduschrum. men när jag en dag ligger i en port på mosebacke och det lilla håret jag har på huvudet har blivit till frost tänker jag för mig själv "det här går inte längre" också skriker jag högt "jag var birk, jag var någon!!!!!!!!" en gammal tant med något som ser ut som en semla på huvudet slänger fem kronor på mig och väser "håll käft", "jag var någon, jag var birk", mumlar jag igen och hasar mig ut i stockholmsvintern med min mantel på ryggen.
/birk borkason
måndag 28 januari 2008
torsdag 24 januari 2008
i walk the same way home every night
jag såg en annons i tidningen idag om krishantering. "behöver du hjälp med din kris?" stod det. jag blev minst sagt lite förbryllad. vadå krishantering? vad menar dom? hur hanterar man kris? hur kan dom veta hur man hanterar kris, dom känner inte ens mig? jag måste försöka komma i kontakt med dom här människorna, för det här oroar verkligen mig. jag behöver ingen speciell hantering! det är så vidrigt när människor försöker profitera på oskyldiga människor.
öppet brev till företaget som annonserar om krishantering
"hej *********,
jag såg er annons idag i tidningen och jag gillar det inte. jag behöver inte er hjälp.
jag behöver ingen hantering, jag kan hantera mig själv, okej? jag behöver alltså
ingen hantering alls, ingen hantering, så nu vet ni det. tack på förhand!
mvh
kris"
öppet brev till företaget som annonserar om krishantering
"hej *********,
jag såg er annons idag i tidningen och jag gillar det inte. jag behöver inte er hjälp.
jag behöver ingen hantering, jag kan hantera mig själv, okej? jag behöver alltså
ingen hantering alls, ingen hantering, så nu vet ni det. tack på förhand!
mvh
kris"
onsdag 23 januari 2008
två blogginlägg på en dag om det är bråttom
eftersom det gästbloggas här hela tiden så ska ni nu få lite information om mig istället för om alla dom här gästbloggarna. jag heter christoffer, men det visste ni nog förmodligen redan. jag fyllde 26 år rätt nyligen och jag tycker att det känns som en riktigt "härlig ålder".
dom som känner mig skulle nog säga att jag är en "rolig kille", "riktigt sjuk", "obehagligt framgångsrik", "och "så snygg att man mår psykiskt dåligt i flera veckor efter man träffat honom". andra saker man bör veta om mig är att jag tycker om att gå långa skogspromenader, äta ren havre och titta på gamla cowboyfilmer, nej förlåt nu blandade jag ihop mig själv med min häst, ragnar.
jag gillar inte att äta ren havre, jag gillar däremot att spela musik, främst trumpet, också gillar jag att knarka riktigt ordentligt och sedan efter jag tänt av så brukar jag hänga lite på mitt loft i new york och lyssna på funk fusion, oj nej det var ju miles davis innan han dog, jag brukar ta fel på mig själv och honom ibland, ursäkta mig, jag är så klantig.
visst, jag gillar jazz, jättemycket till och med, men där tar nog likheterna mellan mig och miles davis slut. nej, jag gillar mer att smyga mig in i människors drömmar när dom sover, poppa upp som populärkulturell referens i alla möjliga sammanhang, ligga på bord, bli insatt i människors dvd-spelare ibland och.. va fan i helvete, nu blandade jag ihop mig själv med filmen "lost highway" av david lynch, tänk så det kan bli ibland, oj oj oj. nej jag är ingen film släppt på dvd, det vore ju jättekonstigt.
nej du, jag är en glad man i mina bästa år, som gillar att laga mat med mycket smör i, sjunga sånger över öppen eld med mina vänner på kakläger och bäst av allt, det tycker jag att skirat smör är och ål, fet ål, det gillar jag, oj nu kurrar det i min mage jag är jättehungrig, nämen vad fan, nu blandade jag ihop mig med peter harrysson, jag är nog lite snurrig idag tror jag bestämt.
nej, peter harrysson är jag verkligen inte, om han väger 400 kilo så väger jag nog bara runt 50 kilo, jag har ingen vidare hållning ska sägas och jag är bara dryga 1.60 lång, och om sanningen ska fram väter jag faktiskt sängen titt som tätt, jag klär mig gärna i skjorta och byxor som sitter högt uppe i grenen och jag har frekventa samlag med en mycket ung tjej som har gått från att ha varit mitt adoptivbarn till min flickvän, på fritiden umgås jag med människor som skrattar åt mina skämt, oj vad konstigt det blev, nu blandade jag ihop mig själv med woody allen, det är ju jättekonstigt, vi har inga likheter alls förutom att jag också gillar new york. oj vad konstigt allt blev.
ps. jag har gästbloggat: på louises blogg
dom som känner mig skulle nog säga att jag är en "rolig kille", "riktigt sjuk", "obehagligt framgångsrik", "och "så snygg att man mår psykiskt dåligt i flera veckor efter man träffat honom". andra saker man bör veta om mig är att jag tycker om att gå långa skogspromenader, äta ren havre och titta på gamla cowboyfilmer, nej förlåt nu blandade jag ihop mig själv med min häst, ragnar.
jag gillar inte att äta ren havre, jag gillar däremot att spela musik, främst trumpet, också gillar jag att knarka riktigt ordentligt och sedan efter jag tänt av så brukar jag hänga lite på mitt loft i new york och lyssna på funk fusion, oj nej det var ju miles davis innan han dog, jag brukar ta fel på mig själv och honom ibland, ursäkta mig, jag är så klantig.
visst, jag gillar jazz, jättemycket till och med, men där tar nog likheterna mellan mig och miles davis slut. nej, jag gillar mer att smyga mig in i människors drömmar när dom sover, poppa upp som populärkulturell referens i alla möjliga sammanhang, ligga på bord, bli insatt i människors dvd-spelare ibland och.. va fan i helvete, nu blandade jag ihop mig själv med filmen "lost highway" av david lynch, tänk så det kan bli ibland, oj oj oj. nej jag är ingen film släppt på dvd, det vore ju jättekonstigt.
nej du, jag är en glad man i mina bästa år, som gillar att laga mat med mycket smör i, sjunga sånger över öppen eld med mina vänner på kakläger och bäst av allt, det tycker jag att skirat smör är och ål, fet ål, det gillar jag, oj nu kurrar det i min mage jag är jättehungrig, nämen vad fan, nu blandade jag ihop mig med peter harrysson, jag är nog lite snurrig idag tror jag bestämt.
nej, peter harrysson är jag verkligen inte, om han väger 400 kilo så väger jag nog bara runt 50 kilo, jag har ingen vidare hållning ska sägas och jag är bara dryga 1.60 lång, och om sanningen ska fram väter jag faktiskt sängen titt som tätt, jag klär mig gärna i skjorta och byxor som sitter högt uppe i grenen och jag har frekventa samlag med en mycket ung tjej som har gått från att ha varit mitt adoptivbarn till min flickvän, på fritiden umgås jag med människor som skrattar åt mina skämt, oj vad konstigt det blev, nu blandade jag ihop mig själv med woody allen, det är ju jättekonstigt, vi har inga likheter alls förutom att jag också gillar new york. oj vad konstigt allt blev.
ps. jag har gästbloggat: på louises blogg
jörgen lantz gästbloggar
jaha, här sitter jag och njuter av en mycket god mazarin och dricker lite kaffe. i min mörklagda men välstädade vindsvåning i gamla stan sitter jag och tänker lite på mitt liv och njuter av detta goda bakverk samt dryck. jag målar tavlor föreställande vaser och krukor. men vad hände egentligen efter björnes magasin kanske ni undrar? och varför slutade jag vara björne helt plötsligt? vad hände med min relation till lilla snigel och eva funck?
jag minns inte vilket år det var, men det kan ha varit 1998 och min blodsockernivå var väldigt låg den där dagen och jag var inne i den där björndräkten, som alltid, i den där härliga björndräkten och det var varmt, jättevarmt det var i augusti det var högsommar och jag ville ha lite godis, bara lite godis, en liten bit bara tänkte jag, bara en jävla ploppjävel. jag gick ut ur svt-huset och in i en kiosk och sa "tja, ge mig en plopp, tack! den bästa du har!" också skrattade jag mitt snälla björnskratt medan jag la ner några nummer av sporttidningen buster innanför dräkten, varpå kioskinnehavaren tog fram en pistol och sköt mig rakt i magen. det kändes som att någon lekte krig med mina tarmar och jag var på väg att dö, det var så här det kändes att dö som björn, tänkte jag och den där michael jackson-låten "black or white" spelades i bakgrunden och mitt vinröda blod forsade ut över kioskgolvet och jag kräktes i min björnmask.
nu låg jag i en ambulans på väg till sjukhuset och slangar var inkopplade i min kropp, det gjorde ont överallt och jag tänkte på robert gustafsson, lilla snigel och maträtten fläsk med löksås. efter det var det svart i vad som kändes som flera månader. när jag vaknade upp var det första jag såg en doktor som kollade på mig och sa "är inte du han björne?", "jo", sa jag.
efter några veckor blev jag utskriven och gick tillbaka till svt-huset för att fortsätta mitt arbete som björne i björnes magasin. jag hade lämnat in björndräkten på lagning och den var nu helt i sin ordning igen. jag var så glad. allt kändes underbart jag hade världen vid mina fötter. men så såg jag den, den där löpsedeln som skulle förändra mitt liv för alltid. "björn rånade kiosk, blev skjuten". strax därefter kommer jag fram till svt-huset och ser hur en polisbil stannar framför byggnaden. en polisman kliver ur och går fram mot mig. han nickar på det där polissättet och säger "nämen hej, björne" och jag svarar "hej". polismannen är obehaglig och han stinker baksnus.
när polismannen kommer nära mig blir jag illamående och backar, då tar han tag i min arm och drar den bakom min rygg i något sorts polisgrepp, jag håller på att bryta armen och känner hur smärtan i magen håller på att döda mig, men jag kan klara det här, tänker jag, jag är ju ändå en riktig björn. polismannen säger att han vet vad jag har gjort och jag säger men jag köpte ju bara en plopp också trodde väl kioskägaren att jag var en riktig björn också sköt han mig, men polismannen säger att han har hört alla bortförklaringar förut, det är ingen idé för mig att försöka förneka vad jag gjort. jag är bara en "vidrig jävla björn som snattar" säger han och spottar mig i ansiktet. tio minuter efter sitter jag på polisstationen, min björndräkt stinker snus. så gick det till, sedan var jag inte björne längre, nu var jag istället känd som "brottsbjörnen". jag och lilla snigel har ingen kontakt alls längre, vi mailar lite ibland och eva funck har sagt upp kontakten med mig helt och hållet eftersom hon tycker att "björnar borde veta bättre".
/jörgen lantz
jag minns inte vilket år det var, men det kan ha varit 1998 och min blodsockernivå var väldigt låg den där dagen och jag var inne i den där björndräkten, som alltid, i den där härliga björndräkten och det var varmt, jättevarmt det var i augusti det var högsommar och jag ville ha lite godis, bara lite godis, en liten bit bara tänkte jag, bara en jävla ploppjävel. jag gick ut ur svt-huset och in i en kiosk och sa "tja, ge mig en plopp, tack! den bästa du har!" också skrattade jag mitt snälla björnskratt medan jag la ner några nummer av sporttidningen buster innanför dräkten, varpå kioskinnehavaren tog fram en pistol och sköt mig rakt i magen. det kändes som att någon lekte krig med mina tarmar och jag var på väg att dö, det var så här det kändes att dö som björn, tänkte jag och den där michael jackson-låten "black or white" spelades i bakgrunden och mitt vinröda blod forsade ut över kioskgolvet och jag kräktes i min björnmask.
nu låg jag i en ambulans på väg till sjukhuset och slangar var inkopplade i min kropp, det gjorde ont överallt och jag tänkte på robert gustafsson, lilla snigel och maträtten fläsk med löksås. efter det var det svart i vad som kändes som flera månader. när jag vaknade upp var det första jag såg en doktor som kollade på mig och sa "är inte du han björne?", "jo", sa jag.
efter några veckor blev jag utskriven och gick tillbaka till svt-huset för att fortsätta mitt arbete som björne i björnes magasin. jag hade lämnat in björndräkten på lagning och den var nu helt i sin ordning igen. jag var så glad. allt kändes underbart jag hade världen vid mina fötter. men så såg jag den, den där löpsedeln som skulle förändra mitt liv för alltid. "björn rånade kiosk, blev skjuten". strax därefter kommer jag fram till svt-huset och ser hur en polisbil stannar framför byggnaden. en polisman kliver ur och går fram mot mig. han nickar på det där polissättet och säger "nämen hej, björne" och jag svarar "hej". polismannen är obehaglig och han stinker baksnus.
när polismannen kommer nära mig blir jag illamående och backar, då tar han tag i min arm och drar den bakom min rygg i något sorts polisgrepp, jag håller på att bryta armen och känner hur smärtan i magen håller på att döda mig, men jag kan klara det här, tänker jag, jag är ju ändå en riktig björn. polismannen säger att han vet vad jag har gjort och jag säger men jag köpte ju bara en plopp också trodde väl kioskägaren att jag var en riktig björn också sköt han mig, men polismannen säger att han har hört alla bortförklaringar förut, det är ingen idé för mig att försöka förneka vad jag gjort. jag är bara en "vidrig jävla björn som snattar" säger han och spottar mig i ansiktet. tio minuter efter sitter jag på polisstationen, min björndräkt stinker snus. så gick det till, sedan var jag inte björne längre, nu var jag istället känd som "brottsbjörnen". jag och lilla snigel har ingen kontakt alls längre, vi mailar lite ibland och eva funck har sagt upp kontakten med mig helt och hållet eftersom hon tycker att "björnar borde veta bättre".
/jörgen lantz
tisdag 15 januari 2008
the tough alliance gästbloggar
vi vet att ni älskar oss, men vi skiter i det, ni kan suga våra pastellfärgade electrokukar. vi vet inte riktigt vad vi ska skriva i den här bloggen, men vi tänkte berätta lite om en typisk dag i våra liv, våra säger vi eftersom konceptet tough alliance alltid innefattar båda medlemmarna, inte bara en, vi är ett koncept, men ni förstår det inte, för ni är inte lika smarta som oss, men så att ni vet, det är alltid två i tough alliance, alltid, inte en, utan två.
ni kanske läser purple mag, livraison och self service och lyssnar skitmycket på the embassy och har ljusa 501:or, pastellfärgade t-shirts och ironiskt illasittande vintage gucci-tröjor, läser nöjesguiden och dricker den där japanska ölen asahi, ligger med någon i the concretes eller tar lite kola med jonas game, precis som oss, men det betyder inte att ni förstår vad det är ni håller på med, men det, mina vänner, det gör vi. allting är nämnligen en del av vårt uttänkta koncept, men det skulle aldrig gå att förklara, för ingen skulle kunna förstå, ni är för dumma i huvudet, bara carl förstår, carl reinholdtzon belfrage alltså, han förstår precis vad vi menar. han förstår att vårt koncept inte bara har med vår musik att göra, tex, om vi vill göra en jättegod chokladmilkshake så gör vi den på ett sätt som passar vårt koncept, då kan man tänka sig att vi kanske tar lite vaniljglass, oboy, lite chokladsås och kokain.
och när vi står där, på scenen, med vårt baseballträ och spelar på en bas som inte är inkopplad och hoppar runt med våra munkfrisyrer, det är då vi känner att vi lever, när vi har bilder på delfiner och olika sporter i bakgrunden på storbildsskärm, ni kanske skrattar för att ni inte riktigt förstår, det är inte helt lätt, det förstår vi med, det kan inte vara lätt att gå på spelning när man är lite utveklingsstörd och helt dum i huvudet, som alla våra "fans" faktiskt är, varför vi ofta försöker att slå skiten ur er på våra spelningar, om vi inte avbryter spelningen efter bara några minuter och pekar finger, pekar finger åt hela rockscenen. det är så töntigt med rock, det behöver vi inte ens gå in på, livespelningar, usch, så patetiskt, nej vi vill revolutionera hela liveupplevelsen, det är därför vi kör playback och hoppar runt lite till bilder av tennis.
okej, så här ser en typisk dag i vårt liv ut. håll tillgodo, era jävla svennar
12.30. vi vaknar, båda rakar tredagarsstubbsskägg, röker en cigarett i var, bajsar i omgångar, lyssnar på enya och delfinljud och onanerar litegrann
14.00. läser senaste bon och skrattar högljutt, pratar om pastellfärger och om munkfrisyrer i ungefär 40 minuter
15.40. sticker ner till majvallen, kickar lite boll, det kommer kickers, vi sticker fort som fan därifrån
17.00. spelar in en ny låt, vi kallar den för vågskvalpslåten, vi sjunger om klasshat och eskapism och snygga tjejer
18.30. vi har mjukisbyxor på oss och tittar på youtubeklipp om baudelaire och airwolf
21.00. vi äter middag med carl reinholdtzon belfrage, vi pratar om vett och etikett, bordsskick, engelska internat och ansiktsskulptering, carl berättar att han hatar sin egen mamma väldigt mycket
22.30. vi dricker en öl på uppåt, framåt, vi blänger surt på alla som kollar, vi hatar dom, dom förstår inte någonting, vi är arga och ser arga ut, men så kommer en stor farlig kille och vi blir tvungna att dra på en gång, en av oss kissar lite i kalsongen
00.15. vi köper en chorizo med bröd vid vasaplatsgrillen, det smakar som korv ska smaka, gott
01.00. vi övar några nya sura miner framför spegeln
01.45. vi släcker lampan och sover
sincerely yours,
tta
ni kanske läser purple mag, livraison och self service och lyssnar skitmycket på the embassy och har ljusa 501:or, pastellfärgade t-shirts och ironiskt illasittande vintage gucci-tröjor, läser nöjesguiden och dricker den där japanska ölen asahi, ligger med någon i the concretes eller tar lite kola med jonas game, precis som oss, men det betyder inte att ni förstår vad det är ni håller på med, men det, mina vänner, det gör vi. allting är nämnligen en del av vårt uttänkta koncept, men det skulle aldrig gå att förklara, för ingen skulle kunna förstå, ni är för dumma i huvudet, bara carl förstår, carl reinholdtzon belfrage alltså, han förstår precis vad vi menar. han förstår att vårt koncept inte bara har med vår musik att göra, tex, om vi vill göra en jättegod chokladmilkshake så gör vi den på ett sätt som passar vårt koncept, då kan man tänka sig att vi kanske tar lite vaniljglass, oboy, lite chokladsås och kokain.
och när vi står där, på scenen, med vårt baseballträ och spelar på en bas som inte är inkopplad och hoppar runt med våra munkfrisyrer, det är då vi känner att vi lever, när vi har bilder på delfiner och olika sporter i bakgrunden på storbildsskärm, ni kanske skrattar för att ni inte riktigt förstår, det är inte helt lätt, det förstår vi med, det kan inte vara lätt att gå på spelning när man är lite utveklingsstörd och helt dum i huvudet, som alla våra "fans" faktiskt är, varför vi ofta försöker att slå skiten ur er på våra spelningar, om vi inte avbryter spelningen efter bara några minuter och pekar finger, pekar finger åt hela rockscenen. det är så töntigt med rock, det behöver vi inte ens gå in på, livespelningar, usch, så patetiskt, nej vi vill revolutionera hela liveupplevelsen, det är därför vi kör playback och hoppar runt lite till bilder av tennis.
okej, så här ser en typisk dag i vårt liv ut. håll tillgodo, era jävla svennar
12.30. vi vaknar, båda rakar tredagarsstubbsskägg, röker en cigarett i var, bajsar i omgångar, lyssnar på enya och delfinljud och onanerar litegrann
14.00. läser senaste bon och skrattar högljutt, pratar om pastellfärger och om munkfrisyrer i ungefär 40 minuter
15.40. sticker ner till majvallen, kickar lite boll, det kommer kickers, vi sticker fort som fan därifrån
17.00. spelar in en ny låt, vi kallar den för vågskvalpslåten, vi sjunger om klasshat och eskapism och snygga tjejer
18.30. vi har mjukisbyxor på oss och tittar på youtubeklipp om baudelaire och airwolf
21.00. vi äter middag med carl reinholdtzon belfrage, vi pratar om vett och etikett, bordsskick, engelska internat och ansiktsskulptering, carl berättar att han hatar sin egen mamma väldigt mycket
22.30. vi dricker en öl på uppåt, framåt, vi blänger surt på alla som kollar, vi hatar dom, dom förstår inte någonting, vi är arga och ser arga ut, men så kommer en stor farlig kille och vi blir tvungna att dra på en gång, en av oss kissar lite i kalsongen
00.15. vi köper en chorizo med bröd vid vasaplatsgrillen, det smakar som korv ska smaka, gott
01.00. vi övar några nya sura miner framför spegeln
01.45. vi släcker lampan och sover
sincerely yours,
tta
söndag 13 januari 2008
bros
häromnatten drömde jag att jag satt i fängelse, fängelset var ungefär som det i tv-serien oz, fast alla såg ryska ut och det var lite mer sunkigt, jag vet inte vad jag satt i fängelse på grund av, men det var obehagligt. jag delade cell med bruce willis, hans skalle var blank. bruce willis ville att jag skulle vara hans bitch, men det tyckte inte jag var lugnt, så efter någon dag av psykisk misshandel från hans sida, fixade jag en pistol och sköt honom i huvudet så att han dog. när bruce willis var död var jag glad och när utredningen började sa jag bara att han hade skjutit sig själv i huvudet, alla trodde mig. sedan vaknade jag, jävligt svettig.
onsdag 9 januari 2008
killarna i snook gästbloggar
sho bitches! det e snook i huset! vi e fett upptagna med att spela in en ny platta som blir sjukt soft, ken e me och massa andra kända shunnar, typ petter också och mange schmidt och han som är syo på berghs. asså shit det kommer blir fett! vi kör typ inte hiphop längre utan mer typ sär hiphop och techno ihop, fattaru! aja här är iallafall en text till en av våra nya låtar, checka skiten, släpp biten...
shunnar som heter gunnar
"ey jag minns när jag var liten och ständigt satt fast i skiten
jag bodde fett tight och fick sova i hallen i vår lägenhet i vasastan, shit bro inget skämt, vi var fattiga barn
tiden gick snabbt och jag börja hänga med shunnar, minns speciellt en snubbe med stil och mössan på sniskan som hette gunnar
han lärde mig allt om stil, visa mig hur stan funka och fick in på mig gästlister och vi klistra igen hans kompis lasses ritbok med karlssons klister
åren gick yo och jag fick fet respekt i odenplan, lidingö, ropsten och slussen, inga problem kompis jag kunde göra vad jag ville, jag till och med runka på bussen
nu håller jag på med media, mode och kola, men också wax i håret och anabola,
tiderna är hårda och ibland kändes det som jag inte visste vad jag ville, man vaknar bakis i en lägenhet med pillen i en beckmanskille
det är inte lätt att växa upp inne i stan, man är omgiven av snoriga barn, gamla kärringar med käften full av amalgam, shunnar som heter gunnar, rika bitches som hänger på riche och folk som lyssnar på ken på tunnelbanan hela vägen hem
jag minns tider när allt var som krigsstrider, det var som vietnam eller östberlin, snoriga småglin som stinker av hemoglobin, fuck jag minns när min brusha bara fick femtio lax i julklapp, man, han fick en spasmattack, ett psykbryt och fick åka akut,
till karolinska sjukhuset och ta en dos piller och jag kunde inte hjälpa honom för jag satt på spyantoan med kuken i en iller
men nu är tiderna bättre och jag jobbar med media och hänger på happy nation, och när jag inte gör det så säljer jag snook mixtapes från en koffert på grand central station, what
new york är stan som aldrig sover, snook sover aldrig, vi skjuter er i huvudet med ett gevär, vi skär, dig och din morsa i huvudet med en kniv, vi ger dig hiv, rakt in i venen, vi gör så att du får den sjuka cancergenen
men nu är det 2008 och jag börja hela året med att pissa blod i en potta, jag hade fått klamydia av någon hipsterbrud, som hade klätt sig i en brudskrud av djurhud, jag ba vad, drog in på beckmans, tog på mig en kofta, sen jag softa, uh, what!
det är inte lätt att växa upp inne i stan, man är omgiven av snoriga barn, gamla kärringar med käften full av amalgam, shunnar som heter gunnar, rika bitches som hänger på riche och folk som lyssnar på ken på tunnelbanan hela vägen hem
det är inte lätt att växa upp inne i stan, man är omgiven av snoriga barn, gamla kärringar med käften full av amalgam, shunnar som heter gunnar, rika bitches som hänger på riche och folk som lyssnar på ken på tunnelbanan hela vägen hem
alla som inte har mössan på sniskan är våldtäktsmän, är våldtäktsmän, uh, what
uh uh, gunnar, uh, shunnar, uh, media, uh, mössan på sniskan, uh, what, uh, 2008, snook,.. snook.. yo.. yo"
/snook
shunnar som heter gunnar
"ey jag minns när jag var liten och ständigt satt fast i skiten
jag bodde fett tight och fick sova i hallen i vår lägenhet i vasastan, shit bro inget skämt, vi var fattiga barn
tiden gick snabbt och jag börja hänga med shunnar, minns speciellt en snubbe med stil och mössan på sniskan som hette gunnar
han lärde mig allt om stil, visa mig hur stan funka och fick in på mig gästlister och vi klistra igen hans kompis lasses ritbok med karlssons klister
åren gick yo och jag fick fet respekt i odenplan, lidingö, ropsten och slussen, inga problem kompis jag kunde göra vad jag ville, jag till och med runka på bussen
nu håller jag på med media, mode och kola, men också wax i håret och anabola,
tiderna är hårda och ibland kändes det som jag inte visste vad jag ville, man vaknar bakis i en lägenhet med pillen i en beckmanskille
det är inte lätt att växa upp inne i stan, man är omgiven av snoriga barn, gamla kärringar med käften full av amalgam, shunnar som heter gunnar, rika bitches som hänger på riche och folk som lyssnar på ken på tunnelbanan hela vägen hem
jag minns tider när allt var som krigsstrider, det var som vietnam eller östberlin, snoriga småglin som stinker av hemoglobin, fuck jag minns när min brusha bara fick femtio lax i julklapp, man, han fick en spasmattack, ett psykbryt och fick åka akut,
till karolinska sjukhuset och ta en dos piller och jag kunde inte hjälpa honom för jag satt på spyantoan med kuken i en iller
men nu är tiderna bättre och jag jobbar med media och hänger på happy nation, och när jag inte gör det så säljer jag snook mixtapes från en koffert på grand central station, what
new york är stan som aldrig sover, snook sover aldrig, vi skjuter er i huvudet med ett gevär, vi skär, dig och din morsa i huvudet med en kniv, vi ger dig hiv, rakt in i venen, vi gör så att du får den sjuka cancergenen
men nu är det 2008 och jag börja hela året med att pissa blod i en potta, jag hade fått klamydia av någon hipsterbrud, som hade klätt sig i en brudskrud av djurhud, jag ba vad, drog in på beckmans, tog på mig en kofta, sen jag softa, uh, what!
det är inte lätt att växa upp inne i stan, man är omgiven av snoriga barn, gamla kärringar med käften full av amalgam, shunnar som heter gunnar, rika bitches som hänger på riche och folk som lyssnar på ken på tunnelbanan hela vägen hem
det är inte lätt att växa upp inne i stan, man är omgiven av snoriga barn, gamla kärringar med käften full av amalgam, shunnar som heter gunnar, rika bitches som hänger på riche och folk som lyssnar på ken på tunnelbanan hela vägen hem
alla som inte har mössan på sniskan är våldtäktsmän, är våldtäktsmän, uh, what
uh uh, gunnar, uh, shunnar, uh, media, uh, mössan på sniskan, uh, what, uh, 2008, snook,.. snook.. yo.. yo"
/snook
lördag 5 januari 2008
captain jazz
den unge mannens skägg är av tredagarsstubbskaraktär. han sitter i sin lägenhet i midsommarkransen. det luktar matos och dyr parfym om hans kläder. hans rum ser ut som en femtonårings. han tänker på internet, han minns knappt hur det ser ut men i hans huvud snurrar bilder av vita blanka ytor och svarta fina länkar i times new roman storlek 10. ord som cookies får honom att skälva. den unge mannen har inte surfat på internet på flera veckor, han har inte sett dom nya festbilderna på rodeomagazine.se eller stureplan.se, inte läst dom senaste blogginläggen på sina favoritbloggar, inte kollat sin mail, inte "chattat" på msn, inte loggat in på facebook, myspace, inte skrivit blogg, han känner att han håller på att avlida, långsamt. han måste logga in, någonstans, var som helst, det spelar ingen roll, bara han får logga in, men det går inte, internet är avstängt för en räkning var obetald. den. jävla. räkningen.
den unge mannens skägg börjar sakta anta formen av ett 'mauroskägg'. fortfarande inget internet. den unge mannen ligger nu i sin säng och gråter, i fosterställning och tårarna rinner ut som oceaner över hans ikeasäng.
den unge mannen är nu tjugosex år gammal. nyårsafton var fin, men inget internet. den unge mannens skägg är nu ett helskägg.
den unge mannens skägg ser nu lite ut som hemingways skägg gjorde när han skrev boken 'den gamle och havet'.
den unge mannens skägg har totalt urartat och täcker nu hela hans ansikte och fungerar även som fiberoptisk internetanslutning. abonnemanget med bredbandsbolaget är uppsagt och alla i huset kan nu surfa på den unge mannens skägguppkoppling. det är bara att koppla en router till ansiktsbehåringen.
användarnamn: adde malmbergs mustasch
lösenord: christer glennings konstiga skepparkrans
den unge mannens skägg börjar sakta anta formen av ett 'mauroskägg'. fortfarande inget internet. den unge mannen ligger nu i sin säng och gråter, i fosterställning och tårarna rinner ut som oceaner över hans ikeasäng.
den unge mannen är nu tjugosex år gammal. nyårsafton var fin, men inget internet. den unge mannens skägg är nu ett helskägg.
den unge mannens skägg ser nu lite ut som hemingways skägg gjorde när han skrev boken 'den gamle och havet'.
den unge mannens skägg har totalt urartat och täcker nu hela hans ansikte och fungerar även som fiberoptisk internetanslutning. abonnemanget med bredbandsbolaget är uppsagt och alla i huset kan nu surfa på den unge mannens skägguppkoppling. det är bara att koppla en router till ansiktsbehåringen.
användarnamn: adde malmbergs mustasch
lösenord: christer glennings konstiga skepparkrans
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)