bara panta lite

när man har lika mycket pengar kvar i fickan som han med smutsiga kläder som spelar munspel inne i stan, ja då kanske man övervägar att panta dom där burkarna och flaskorna man har hemma i skafferiet. jag har pantat burkar, flera gånger i mitt liv och det har nog i stort sett varenda människa gjort, men att sätta det hela i system, att varje dag jaga burkarna, på stan, nästan ta dom ur handen på öldrickande emoungdomar med tuppfrisyr, nej där går min gräns. jag har därför kartlagt pantarna för att se vilken grupp av människor som gör det och varför. min kartläggning börjar med att jag äter lunch i vasaparken och slutar med att jag tänker driva en tes, om pensionärer, rastlöshet, depression och pantburkar. jag frågar mig själv; vad är det som driver en människa i pantburkens riktning?

efter att ha kartlagt vilka grupper och typer av människor det är som är pantburksletare börjar jag se ett mönster. jag har därför gjort en slags persona av informationen jag fått ihop.

kön: man eller kvinna
ålder: 65+
bor: högdalen
klädsel: "streetig," mycket färgglada toner och gärna en scarf, keps, sportskor med kardborreband istället för skosnören
accesoarer: sopsäck, i extrema fall en stor barnvagn fylld av pantburkar
typiskt namn: jörgen, rose-marie

jag märker att många äldre människor pantar burkar och jag menar inte om att dom tar några burkar dom har hemma och pantar dom när dom ändå är i affären och handlar, nej dom har ett system där dom sveper runt papperskorgar, parker, trappuppgångar, tunnelbanestationer, allt möjligt, som något sorts djur vars enda föda är pantburkar och vars enda lycka är den 50-öriga belöningen efter burken eller flaskan pantats. det skulle kunna ha att göra med deras dåliga pensionärsekonomi, det skulle man kunna tro, jag skulle nästan kunna skriva under på det om det inte vore för att jag kommit på varför dom, pensionärerna alltså, på ålderns höst börjar samla pantburkar.

jag kom på det när jag såg en pensionärskvinna med en alldeles för tom blick på tunnelbanan. hennes blick var som jag kan tänka mig att "perez hiltons" pappas blick var när "perez hilton" berättade att han börjat blogga, om kändisar samt börjat rita kokainstreck under deras näsor, på internet.

så, vad har då pensionärerna för skäl till att hänge sig åt en så konstig och obehaglig hobby? just precis, hobby, och det är med tyngd i bokstäverna jag skriver ordet, för det är just vad det här handlar om. människan fyller 65 år, blir pensionär och har helt plötsligt ingenting att göra, alls, vilket resulterar i någon sorts depression, som sedan leder in i en smärre livskris och sedan utmynnar i tre möjliga scenarion.

det första scenariot är pantburksletarscenariot. kortfattat handlar det här scenariot om att personen helt enkelt börjar panta burkar i brist på annat att göra, lite som reklamkillen i 35-års åldern som har tråkigt och är lite deppig och därför börjar ta kokain och gå på riche.

det andra scenariot är när pensionären fullkomligt tappar greppet om allting och börjar gå runt och säga hej till varenda människa den ser på stan.

det tredje scenariot är när pensionären börjar samla på katter. istället för att samla in pantburkar samlar då pensionären in katter på stan, i en hov eller stor hockeybag, detta är förbjudet och inte så vanligt.

så, vad har vi lärt oss? jo, att gamla människor är dom som står för det mesta av pantburksjageriet och att det är inget fel med det, så länge man använder en ekologisk sopsäck och ser till att hälla ut ölen innan man pantar burken, annars kan maskinen gå sönder.

tiny, king of the jews

mina favoritskådespelare utan rangordning;


com truise
filliam worsythe
sax mon vydow
ans halfredsson
wigourney seawer
jugh hackman
fatthew mox
sill wmith

i'm a vampire

jag tycker att det är intressant vad man ger människor för bild av sig själv. hur man uppfattas av olika människor. ens kompisar, familj, bekanta, jävligt ytligt bekanta, klasskompisar, ens ex, folk på tunnelbanan, folk på klubbar. alla har en uppfattning om en och en egen bild, som förmodligen inte stämmer alls förutom kanske i vissa fall. därför tänkte jag passa på att dela med mig av saker som folk sagt om mig. det är kompisar, släktingar och alla möjliga som citeras. förhoppningsvis kan det här ge en mer nyanserad bild av vem jag är, för även om man kan tro det, så handlar inte mitt liv enbart om att vara en bloggmiljonär som gärna äter en bit fin brie från toulouse och lyssnar på reggae, nej då, det finns mer.

"första gången jag såg honom trodde jag att det var en apa, men sen såg jag ju att det var en människa"

"kris är inte så rolig, men han tror att han är det. han är mer lite kul bara, som en smällare du vet, det smäller lite, så småskrattar man, förstår du vad jag menar?"

"christoffer är en jävel på att laga mat"

"gud, jag minns när vi åkte telemark i åre, den lille jäveln åkte rakt in i skogen och bara försvann, sen såg jag inte honom på en hel vecka. efteråt sa han att han levt med älgkor."

"asså, seriöst, kris, shit, har du sett hans näsa? typ att han är jude, frågetecken? man ba guu erkänn va du kommer ifrån, sluta låtsas vara svensk, liksom palla förneka sitt ursprung?"

"jag har varit kompis med chris i kanske 6 år och jag tror inte att jag ångrar det"

"christoffer ser ut som monopolpjäsen "strykjärnet" tycker jag"

"han kan verkligen fiska"

"han gillar inte att fika, det märks, jag hatar honom mer än min flickvän"

"jag vill gifta mig med honom i en sån där kyrka"

"om en rysk boxarkvinna skulle ha samlag med någon i nkotb och det blev barn skulle kris vara det barnet"

"jag skrattar så fort christoffer öppnar munnen, inte för att han är rolig, utan för att han låter som en mora träsk-skiva spelad genom ett kilo bostongurka på en bit ciabatta när han pratar"

cykelringen

från: hello@christofferoberg.com
ämne: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 09.13.12 GMT+02:00
till: ********@cykelringen.se

hej cykelringen,

jag fick en punktering på ett cykeldäck förra sommaren så att jag var tvungen att åka förbi er och lämna in min cykel. ni sa att ni skulle byta innerslang eller vad det nu heter och att jag skulle få tillbaka cykeln dagen efter. lite ledsen åkte jag tunnelbana hem och väntade på att få tillbaka min cykel. redan några timmar senare fick jag ett sms av er där det stod att min cykel var klar och att jag kunde komma och hämta den, men ni hade stängt, så jag fick vänta till dagen efter. dagen efter (en tisdag tror jag att det var) så åker jag in till stan och går till er butik på hornsgatan och får genom ett uppvisat kvitto ut cykeln relativt fort och när jag fått cykeln betalar jag en summa som är relativt låg, fint så tänker jag och säger hej och tack och leder min cykel ut, men mina ord ekar tyst i den cykelbelamrade lokalen och jag ser era solbrända flin och era munnar är helt tomma. är det för mycket att begära ett "hej!"? jag tycker inte det. jag hoppas ni brinner i helvetet cykelringen.

mvh

christoffer


från: *******@cykelringen.se
ämne: re: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 14.13.12 GMT+02:00
till: hello@christofferoberg.com

christoffer,

det är tråkit att du upplever dig dåligt behandlad i våran butik. jag ska prata med samtlia anställda om deta och hoppas att detta aldrig återupprepas. som plåster på såren kan du om du kåmmer in i vår butik få en gratis behandlig.

vänligen,

********** ******

från: hello@christofferoberg.com
ämne: re: re: ett hej hade inte skadat
datum: fredag 11 apr 2008 14.41.12 GMT+02:00
till: ********@cykelringen.se

en gratis behandlig?

ooo-yum

öppet brev till min lillebror

johan, förlåt för att jag sopade till dig rakt över käften i skidliften för några veckor sedan, det var inte alls meningen, jag tänkte slå dig lite på skoj på axeln och då vände du ansiktet mot mig och fick slaget i ansiktet. jag hoppas att du inte är arg på mig, du slog ju trots allt mig också, hårt på axeln till och med, vill jag minnas. hur som helst, jag vill be om ursäkt för att jag slog dig på käften den där dagen, det var inte alls bra gjort av mig. våld är ju aldrig bra om du frågar mig och våld mot barn är ju det vidrigaste som finns efter riktigt dålig smörgåstårta med sån där äcklig leverpastej. dessutom var det ju rejält dumt att slå dig på käften ur en annan synvinkel; du är ju boxare, du skulle kunna mörda mig med ett, hårt, slag, mot, tinningen.

mvh

din bror, christoffer

övermaxat

översättningen av paranoid park

när jag sitter i soffan och tittar på filmen paranoid park och äter lite choklad slås jag med häpnad av översättningen. här kommer den på engelska och sedan på svenska, det är nästan poesi.

- we should go back here this weekend
- yeah, this place is tight!

- vi borde åka tillbaka hit i helgen
- ja, det här stället är övermaxat!

modeblogg

dagens outfit

upprullad beckmansmössa, snodd (0 kr)
nördglasögon, tom ford (16595 kr)
oversized t-shirt, nakkna (1800 kr)
beige kofta, so last season (4500 kr)
kortärmad rutig skjorta, weekdays second hand (3000 kr) FYND!
härliga vintageshorts, adidas (2500 kr)
grå mjukisbyxor med målarfärgsfläckar på, okänt märke (? kr)
vita skor med superfina spännen, open ceremony (15900 kr)

från och med nu är det här en modeblogg. jag är så trött på att skriva en massa tjafs hela tiden när det egentligen är mode jag faktiskt är bra på. styling, kläder, mode, inspiration, alla dom här orden är för mig vad ord som vintage, jeans, incest, retrodesign osv är för bandet mando diao eller vad ord som gråtrunk är för colin nutley.

det här är en enkel outfit för sköna vårdagar ute vid konstfack eller kanske när man sitter på riche och tar en öl med någon reklamare. det fina är att den här outfiten är relativt billig också och pengar är ju inget man är gjord av direkt! hi hi

åh jag har sån ångest, jag vet inte vad jag ska ha på mig ikväll när jag ska kolla på "fråga doktorn" på tv, men ni får se nästa inlägg vad det blev, he he, vad spännande det ska bli, he he.

puss!

that vangogh sky shrinks the city that shrinks me

det börjar med att jag kryper baklänges på golvet i uppsala. vi bor där det finns gröna fina kullar utanför fönstret. jag är kanske några månader gammal eller så gammal man nu är när man börjar krypa. jag är totalt omedveten om att jag i framtiden kommer att skämmas över små men ack så vidriga delar av mitt liv.

här kommer några delar av mitt liv som jag skäms över:

när jag är sju år gammal vrider jag motvilligt nacken av strömmingar i farfars fiskebåt på stenskär och blåser undan min långa beatleslugg från ögonen hela tiden sådär som tomas brolin brukade göra. jag minns att jag senare även tittar på fotbolls-vm utan att någon tvingar mig.

jag är osäker på åldern här, men jag står på min säng och spelar luftgitarr till roxette med en cowboyhatt på huvudet.

när jag är sju år börjar jag spela ishockey. jag utöver sporten tills jag är omkring fjorton år och skadar mitt knä. min knäskada gör att jag får ligga hemma i soffan och spela sega mega drive i flera veckor. när jag börjar skolan igen vet jag inte vad jag ska fylla min nyfunna fritid med så jag börjar med rock.

när jag är tolv år följer jag med min kompis börje till högdalshallen för att börja utöva en ny sport. sporten heter bågskytte.
jag blir inte långvarig inom sporten. jag skjuter några gånger och märker att det är bortom tråkigt, man får ont i handlederna och tränaren vill att man ska köpa en pilbåge för cirka femtusen kronor.

jag är fjorton år och spelar jimi hendrix-solon på gitarr, det låter som att någon försöker laga chili con carne med ett trumset.

när jag är femton år lyssnar jag på bandet korn och tycker att det är bra, jag lyssnar på texterna och tänker "det här är så äkta". jag har även en affisch på väggen med bandet "machine head".

jag är ungefär femton år och ska dricka öl med mina kompisar, jag använder ordet "kröka".

jag är femton eller sexton och är hemma hos en kompis, vi lyssnar på "goa/trance".

när jag är runt tjugo år får jag för mig att jag ska åka till thailand och "backpacka" lite. vilket jag gör med min dåvarande flickvän. vi har ryggsäckar på oss, stora ryggsäckar, jag har tofflor och keps. här skäms jag faktiskt redan medan jag reser istället för att endast skämmas i efterhand.

jag är tjugotre år och jobbar med internetsupport. jag skäms varje dag när jag svarar i telefonen på jobbet. när jag äter lunch skäms jag. när jag åker hem från jobbet skäms jag lite mer. när alarmklockan ringer på morgonen skäms jag ögonen ur mig för att jag vet att jag efter frukosten ska åka till mitt jobb på internetsupporten.

när jag är tjugofem är jag på spy bar nästan varje helg en hel sommar. jag skäms så mycket för det i efterhand att jag bestämt mig för att aldrig någonsin gå dit igen. det här löftet kommer jag att bryta.

jag är tjugosex år och tittar på tv-programmet "go' kväll". här skäms jag inte bara för mig själv.



inte ens den unga åldern kan rättfärdiga dessa beteenden.