ofta känner jag att timmarna inte räcker till, nästan varje dag känner jag så. och nu får jag en timme till. helt gratis. och du vet ju det, att det är så mycket jag vill göra, palla stå still, det är inget kul, men det går inte att göra allting samtidigt som alla vet och att få alla delar av hjärnan och kroppen nöjda på en gång, att alla nervtrådarna samtidigt är jätteglada och att all positiv energi samlas i hela kroppen och allting bara "flyter", det går ju inte. jag känner mig som att någon hällt ett entusiasmserum i mitt blod och jag vill så gärna få tid till allt inann jag måste sova, måste hinna, göra en playlist, repa, köpa läsk, kolla på sopranos, ringa tusen människor och smsa hundra, röka en cig på balkongen, läsa nöjesguiden, filmfestivalprogrammet och fantastic man och koka lite pasta och prova en ny tröja och duscha och skriva en text och sätta upp saker på mina väggar, rita lite och tänka på en skoluppgift och lyssna på den där skivan som jag tänkte på tidigare, men, och det är med stort m jag skriver det, när ord som "adhd" och "damp" används lika flitigt som "hipster" och "deephouse" och när trummisen i bad cash quartet döper en skiva till ett sånt där ord, då vill jag inte vara en del av det där. ordet damp är nu dött i min värld, jag ändrar det till "jag är glad i vin" om någon undrar.
och vad livet är svårt tänker man kanske ibland? jo det gör man. men nej det är det inte, det är skitlätt. det är bara att göra skiten. som jag idag, jag kommer på när jag och elias går på stan att jag har lite sämre hållning än jag borde ha, eller rättare sagt, elias påpekar det varpå jag skallar honom så att blodet rinner ner på hans nya open ceremony jacka som kostar 8500 kronor. hur som helst, det jag kommer på är iallafall att det är ju bara att börja gå rakt och tänka lite mer på hållningen då, så jävla svårt är det inte. man behöver inte problematisera. som bert karlsson när han slutar att äta semlor för att hans bukfetma börjar anta orimliga proportioner. det är bara att göra det. eller som när tommy nilsson känner att han inte kan få frid förrän han berättar för folk om sitt vidriga sexliv i låten "jag vill ha sex med dig", det är bara att GÖRA det.
söndag 28 oktober 2007
torsdag 25 oktober 2007
måndag 22 oktober 2007
tongue like a serpent
jag har lite ont i vänster bröstmuskel, det "strålar" lite. jag antar att det är hjärtat. jag har ätit min sista pan pizza i det här livet. jag tror jag kommer dö. eller alltså jag är helt övertygad om det. "men jag är ju så ung, det är inte rättvist" tänker jag, men döden bryr sig inte om rättvisor. döden kommer att komma när jag minst anar det, kanske medan jag sover, eller kanske när jag står och kissar, eller kanske när jag läser rocky. döden kommer att komma och knacka mig på axeln lite rått och be mig följa med till hotellet "svarta ormen". döden kommer att se jävligt otrevlig ut, han kommer att ha new rave tights, en klocka runt halsen och en ironisk batiktröja. döden kommer att heta något pretentiöst och han kommer att älska allt jag hatar, alltså lever, mjölk, matematik, studentikosa saker och carl reinholdtzon belfrage. döden kommer att vilja prata med mig om modebloggar och annat trams men jag kommer bara att stå där i hissen ner till helvetet och tiga, tiga som en mur, som berlinmuren och sen kommer jag att skratta åt honom, skratta döden rätt i ansiktet och spotta på hans oversizade hoodie, spotta blod för det gör man när man är på väg mot döden. döden kommer att bli fullkomligt rasande och jag kommer att dropkicka honom rakt på käften så att hans skelettkäke ramlar ner på hissgolvet och sen kommer jag att be döden sticka från stan, döden kommer att gråta sitt dödsblod och be om nåd, men jag kommer inte att benåda honom, jag dödar honom, jag dödar döden och på hissdörren skriver jag "döden was here 2007".
lördag 20 oktober 2007
son of a gun
jag har kommit över opublicerade självbiografier från flera svenska kändisar och jag kan som enda blogg i hela världen publicera delar av dessa texter. jag hoppas det smakar, ja det hoppas jag verkligen att det gör.
ur henrik schyfferts bok med arbetstiteln "att ha samlag med målvaktskläder på"
"när jag märker att han inte alls förstår reglerna i monopol ber jag honom att köra upp hela strandgatanpjäsen i urinröret. lasse weiss fattar inte alls vad jag menar men han tittar på mig med sina hundögon och säger att han tänker försöka lära sig reglerna, bara för min skull. han är så charmig, lasse. jag kräks upp en bit saluhallsinhandlad chevre i munnen. tänk vad jobbigt det är at spy egentligen, det är en jävla pärs kan jag tala om, man blir helt svettig. efter det minns jag ingenting mer av kvällen. jag vaknar dagen efter av att lasse sitter i kalsongerna och tittar på teve. det luktar som att bröderna bronett har brottats nakna i mitt sovrum. efter en smörgås med räkor, ägg och dill på mår jag som en människa igen och nu tänker jag ta mig fan göra något av den här dagen så jag sätter mig i min audi och bränner in mot stan. innan stan stannar jag på ica och köper lite matvaror. jag gillar att handla mat. nu ska jag möta min vän jocke i stan, vi ska äta semlor, dricka sälurin och spela glockenspiel och eventuellt prata om ett gig jag har på gång i höör på ett dagcenter, jag ska få betalt i salubrin."
ur fredrik virtanens bok "fläsk till middag idag igen? vi säger så!"
"när jag sitter vid mitt köksbord och äter av fläskkotletter som min mamma har gjort kommer jag att tänka på tjejer, jag kommer att tänka på hur mycket jag skulle vilja ha ett samlag med en av dom, vem som helst av dom, bara det är en kvinna."
ur calle schulmans bok "den gigantiska hästkäften som är min bror"
"det är samma sak varje dag. jag får försöka smyga fram, trippandes på tårna, för att inte väcka den där arga jävla polacken som ligger där i sängen. jag sover i en liten låda på alex sida av sängen. när jag kommer in på toaletten börjar jobbet på en gång, då går jag på den, tandställningen. jag plockar fram den ur dess metalluktande ask och polerar den några gånger med fintrasan innan jag börjar putsa den med en speciell kräm som alex har sagt att jag ska använda. när den är färdigputsad öppnar jag alex stora hästkäft och stoppar in tandställningen. när jag är klar lägger jag mig i min säng igen, min härliga säng som är en skokartong som alex har gjort åt mig. det är så härligt att jag efter att ha rymt från dagcentret "trollsländan" i emmaboda nu äntligen får vara med min älskade bror igen."
ur henrik schyfferts bok med arbetstiteln "att ha samlag med målvaktskläder på"
"när jag märker att han inte alls förstår reglerna i monopol ber jag honom att köra upp hela strandgatanpjäsen i urinröret. lasse weiss fattar inte alls vad jag menar men han tittar på mig med sina hundögon och säger att han tänker försöka lära sig reglerna, bara för min skull. han är så charmig, lasse. jag kräks upp en bit saluhallsinhandlad chevre i munnen. tänk vad jobbigt det är at spy egentligen, det är en jävla pärs kan jag tala om, man blir helt svettig. efter det minns jag ingenting mer av kvällen. jag vaknar dagen efter av att lasse sitter i kalsongerna och tittar på teve. det luktar som att bröderna bronett har brottats nakna i mitt sovrum. efter en smörgås med räkor, ägg och dill på mår jag som en människa igen och nu tänker jag ta mig fan göra något av den här dagen så jag sätter mig i min audi och bränner in mot stan. innan stan stannar jag på ica och köper lite matvaror. jag gillar att handla mat. nu ska jag möta min vän jocke i stan, vi ska äta semlor, dricka sälurin och spela glockenspiel och eventuellt prata om ett gig jag har på gång i höör på ett dagcenter, jag ska få betalt i salubrin."
ur fredrik virtanens bok "fläsk till middag idag igen? vi säger så!"
"när jag sitter vid mitt köksbord och äter av fläskkotletter som min mamma har gjort kommer jag att tänka på tjejer, jag kommer att tänka på hur mycket jag skulle vilja ha ett samlag med en av dom, vem som helst av dom, bara det är en kvinna."
ur calle schulmans bok "den gigantiska hästkäften som är min bror"
"det är samma sak varje dag. jag får försöka smyga fram, trippandes på tårna, för att inte väcka den där arga jävla polacken som ligger där i sängen. jag sover i en liten låda på alex sida av sängen. när jag kommer in på toaletten börjar jobbet på en gång, då går jag på den, tandställningen. jag plockar fram den ur dess metalluktande ask och polerar den några gånger med fintrasan innan jag börjar putsa den med en speciell kräm som alex har sagt att jag ska använda. när den är färdigputsad öppnar jag alex stora hästkäft och stoppar in tandställningen. när jag är klar lägger jag mig i min säng igen, min härliga säng som är en skokartong som alex har gjort åt mig. det är så härligt att jag efter att ha rymt från dagcentret "trollsländan" i emmaboda nu äntligen får vara med min älskade bror igen."
fredag 19 oktober 2007
boy soprano
framtid
jag gillar det här med ärlighet och att inte låtsas vara häftigare än man faktiskt är och jag har redan berättat det mesta om mig själv, men det finns en sak jag inte berättat och nu är det dags. jag tänker erkänna något som är så pinsamt att ni tre personer och hunden som läser den här "bloggen" kommer att sluta läsa omgående efter den här texten. jag kommer att förnedras av mina vänner, man kommer att skrika könsord efter mig på stan, man kommer att kalla mig otrevliga saker, man kommer att kasta köttbitar efter mig, råa köttbitar kommer att krossa luften, man kommer att bussa hundar på mig, stora blodkäftade hundar som vill döda mig för min dåliga smak och man kommer att skratta bakom min rygg. man kommer inte att vilja prata med mig om man träffar på mig på stan, man kommer att ta omvägar för att slippa se mig i ögonen, långa omvägar. man kommer inte att släppa in mig på klubbar mer och alla som jag känner inklusive min familj kommer att ta avstånd från mig. mitt liv kommer aldrig bli som det en gång var.
jag kommer att sluta i en soc-lägenhet i haninge, injicerandes döden rakt in i venen och från mina högtalare kommer ulf lundells senaste skiva ljuda, i mina bokhyllor kommer det att finnas romaner av per hagman, i min frys kommer man att kunna hitta "laxpytt" och i min kyl "bullens pilsnerkorv" och i hallen kommer det finnas en mycket ful anslagstavla där jag satt upp gamla konsertbiljetter från spelningar med "hoola bandoola band", "stefan sundström" och "wille crafoord". i mitt kök kommer det att finnas en stråhatt på köksbordet, en hatt jag använder "när jag ska på lokal". jag kommer att ha shorts på mig på sommaren, shorts med fickor på, flera fickor, "smarta fickor" och jag kommer att röka hemrullade cigaretter och vissla poplåtar hela dagarna. jag kommer att åka "tricken" in till stan och skinnjackan, den svarta skinnjackan som jag köper, kommer att sitta på min bukfetmabeklädda kropp till den dagen jag dör. på begravningen kommer soundtracket till änglagård spelas. allt det här kommer att hända om jag fortsätter att gilla den nya kentskivan.
nutid, på grund av den nya kentskivan
jag skäms som om jag vore en hund som råkat skita ner en jävligt dyr persisk matta i ett stort slott.
jag gillar det här med ärlighet och att inte låtsas vara häftigare än man faktiskt är och jag har redan berättat det mesta om mig själv, men det finns en sak jag inte berättat och nu är det dags. jag tänker erkänna något som är så pinsamt att ni tre personer och hunden som läser den här "bloggen" kommer att sluta läsa omgående efter den här texten. jag kommer att förnedras av mina vänner, man kommer att skrika könsord efter mig på stan, man kommer att kalla mig otrevliga saker, man kommer att kasta köttbitar efter mig, råa köttbitar kommer att krossa luften, man kommer att bussa hundar på mig, stora blodkäftade hundar som vill döda mig för min dåliga smak och man kommer att skratta bakom min rygg. man kommer inte att vilja prata med mig om man träffar på mig på stan, man kommer att ta omvägar för att slippa se mig i ögonen, långa omvägar. man kommer inte att släppa in mig på klubbar mer och alla som jag känner inklusive min familj kommer att ta avstånd från mig. mitt liv kommer aldrig bli som det en gång var.
jag kommer att sluta i en soc-lägenhet i haninge, injicerandes döden rakt in i venen och från mina högtalare kommer ulf lundells senaste skiva ljuda, i mina bokhyllor kommer det att finnas romaner av per hagman, i min frys kommer man att kunna hitta "laxpytt" och i min kyl "bullens pilsnerkorv" och i hallen kommer det finnas en mycket ful anslagstavla där jag satt upp gamla konsertbiljetter från spelningar med "hoola bandoola band", "stefan sundström" och "wille crafoord". i mitt kök kommer det att finnas en stråhatt på köksbordet, en hatt jag använder "när jag ska på lokal". jag kommer att ha shorts på mig på sommaren, shorts med fickor på, flera fickor, "smarta fickor" och jag kommer att röka hemrullade cigaretter och vissla poplåtar hela dagarna. jag kommer att åka "tricken" in till stan och skinnjackan, den svarta skinnjackan som jag köper, kommer att sitta på min bukfetmabeklädda kropp till den dagen jag dör. på begravningen kommer soundtracket till änglagård spelas. allt det här kommer att hända om jag fortsätter att gilla den nya kentskivan.
nutid, på grund av den nya kentskivan
jag skäms som om jag vore en hund som råkat skita ner en jävligt dyr persisk matta i ett stort slott.
onsdag 17 oktober 2007
tisdag 16 oktober 2007
fuck the sex pistols
i helgen, det kan ha varit i lördags, vaknade jag upp på morgonen och hade drömt konstigt igen. jag gör det nuförtiden, nästan varje natt. den här gången drömde jag tre saker. den första drömmen handlar om min lillebror johan. jag drömmer att han är fast i ett beroende, ett drogberoende, ett tungt sådant. johan vägrar att sluta och alla i hans omgivning säger att han "kommer att knarka sig till döds". i drömmen försöker jag förgäves få honom att sluta med knarket, men han vägrar. alla gråter och ber honom "snälla sluta knarka". men det gör han inte, han använder någon sorts pipett och droppar en vätska på tungan och lägger sig sedan helt utslagen på sängen.
i den andra drömmen är jag i en källare. i källaren tar någon sitt liv med en pistol. det låter jättehögt när personen skjuter sig själv i huvudet och jag blir jätterädd och försöker komma ut ur källaren. jag springer fram och tillbaka och upp och ner men jag hamnar bara där jag precis var, som i en dålig skräckfilm. i ögonvrån kan jag se personen som skjutit sig själv i huvudet, den ligger på golvet och det är massor av blod.
i den tredje drömmen är jag vid mariatorget och ser att det finns en permanent vacation butik där. jag blir alldeles upprymd och glad och hela livet känns helt underbart för nu kan jag ju köpa en fin t-shirt. det är min sista dröm. sen vaknar jag och det känns som att leif gw persson har suttit på mitt huvud jättelänge.
"jag hatar hela världen! hoppas alla dör! speciellt hatar jag små kycklingar, tuppar och ägg! men omelett, det gillar jag!" - marcel proust
i den andra drömmen är jag i en källare. i källaren tar någon sitt liv med en pistol. det låter jättehögt när personen skjuter sig själv i huvudet och jag blir jätterädd och försöker komma ut ur källaren. jag springer fram och tillbaka och upp och ner men jag hamnar bara där jag precis var, som i en dålig skräckfilm. i ögonvrån kan jag se personen som skjutit sig själv i huvudet, den ligger på golvet och det är massor av blod.
i den tredje drömmen är jag vid mariatorget och ser att det finns en permanent vacation butik där. jag blir alldeles upprymd och glad och hela livet känns helt underbart för nu kan jag ju köpa en fin t-shirt. det är min sista dröm. sen vaknar jag och det känns som att leif gw persson har suttit på mitt huvud jättelänge.
"jag hatar hela världen! hoppas alla dör! speciellt hatar jag små kycklingar, tuppar och ägg! men omelett, det gillar jag!" - marcel proust
fredag 12 oktober 2007
i dream my days away
jag sitter på tunnelbanan och läser i dagens nyheter om det hemska oprovocerade våldet som börjar bli allt vanligare och vanligare och även kryper långt ner i åldrarna. nu är det tydligen små barn som håller på med det också. jag läser en artikel om ove, 5 år, som enligt sin pappa roger brukar försöka att "slå ihjäl alla i sin omgivning". roger berättar att ove inte har någon som helst empati för andra människor och att han "om han inte får rätt sorts middagsmat kan ta till extremt våld". jag undrar hur det här extrema våldet ser ut. tar han fram en bit rymdlego och kastar mot sin pappas tinning? slår han sin pappa på knät med duplo? vägrar han att äta upp all spaghetti? ropar han "bluuuäääähhhhhhh"? eller kör han faktiskt ner sin mammas ansikte i fritösen och dropkickar sin pappa ut genom köksfönstret som den onda 5-åringen han är? kryper han sedan ned för trapporna och tar en cigg utanför porten?
hur ser hans liv ut? har han en mobiltelefon? vilka är hans vänner? hur kommunicerar dom? när man är 5 år kan man ju inte ens prata. och när ove blir arg, bajsar han då på sig? vem byter isåfall hans blöja? det finns många frågetecken. jag ser en 5-åring framför mig som har sina föräldrar som personliga slavar. en 5-åring som får allt han pekar på, som tatuerat in en tår bredvid ögat för att han faktiskt har mördat och suttit inne för det. en 5-åring som är "kung på dagis" och bestämmer vem som får sova eller inte direkt efter fruktstunden. en 5-åring som tar en rohypnol innan han tar sin eftermiddagstupplur. en 5-åring som är känd för att säga "passa dig för fan, annars hugger jag dig i fontanellen!"
hur ser hans liv ut? har han en mobiltelefon? vilka är hans vänner? hur kommunicerar dom? när man är 5 år kan man ju inte ens prata. och när ove blir arg, bajsar han då på sig? vem byter isåfall hans blöja? det finns många frågetecken. jag ser en 5-åring framför mig som har sina föräldrar som personliga slavar. en 5-åring som får allt han pekar på, som tatuerat in en tår bredvid ögat för att han faktiskt har mördat och suttit inne för det. en 5-åring som är "kung på dagis" och bestämmer vem som får sova eller inte direkt efter fruktstunden. en 5-åring som tar en rohypnol innan han tar sin eftermiddagstupplur. en 5-åring som är känd för att säga "passa dig för fan, annars hugger jag dig i fontanellen!"
måndag 8 oktober 2007
pop the glock
googlat på senaste:
ingredienser till corpse paint
köttfärslimpa, kokt potatis, rårörda lingon och smörgåsgurka
kortedala nattbibliotek
myskväll
rustikt antikt slott
babe den modiga lilla grisen
skoja.
ingredienser till corpse paint
köttfärslimpa, kokt potatis, rårörda lingon och smörgåsgurka
kortedala nattbibliotek
myskväll
rustikt antikt slott
babe den modiga lilla grisen
skoja.
två helt olika sorters rock
ibland blir jag så sugen på att bära rock. en riktigt fin yves saint laurent vintagerock. vara en riktig klassisk gentleman. en sån som bjuder kvinnor på fint och dyrt vitt vin ur fin och exklusiv flaska med fin etikett och sedan kanske bjuder på lite handskalade räkor från marsstrand och spelar någon härlig gammal ragtimeklassiker på vinyl. en sån där härlig gammal man som röker cigarr och ser lite ut som en blandning mellan sean connery och george clooney. en sån som alla kvinnor vill ha. tänk att få vara en riktig gammal gentleman. tänk vad härligt. prostataproblemen? andedräkten som luktar brunn? åderbråcken? hemorrojderna? håret inuti öronen? den allt mer tilltagande demensen? att ha blöja? jag skiter i allt det där, bara jag får bära rock.
men det finns en annan sorts rock jag gillar mer. jag pratar om hårdrocken. jag älskar den av hela mitt hjärta. iron maiden, scorpions, megadeth, europe. jag kan inte låta hårdrocken vara. jag kommer alltid in på den när jag pratar med människor. jag vill att dom ska förstå min kärlek till den här musikstilen, jag vill att dom förstår att jag verkligen tycker om den så mycket att jag skulle kunna tatuera in wasp's logotyp i mitt scrotum. det finns inga gränser för min kärlek till hårdrock. på kvällarna lyssnar jag ofta på metallicas skiva "st.anger", jag sitter där i mitt pojkrum, med corpse paint i ansiktet och urklipp ur metal hammer på väggarna, jag sitter där och känner hjärtat bulta i takt med dubbelkaggarna och det är så vackert.
här är en hårdrocksvers jag skrivit.
blades of steel
steely blades
the dragon is angry
anger dragon awakes!
yeaaaaaaaaaaaaaaaah
men det finns en annan sorts rock jag gillar mer. jag pratar om hårdrocken. jag älskar den av hela mitt hjärta. iron maiden, scorpions, megadeth, europe. jag kan inte låta hårdrocken vara. jag kommer alltid in på den när jag pratar med människor. jag vill att dom ska förstå min kärlek till den här musikstilen, jag vill att dom förstår att jag verkligen tycker om den så mycket att jag skulle kunna tatuera in wasp's logotyp i mitt scrotum. det finns inga gränser för min kärlek till hårdrock. på kvällarna lyssnar jag ofta på metallicas skiva "st.anger", jag sitter där i mitt pojkrum, med corpse paint i ansiktet och urklipp ur metal hammer på väggarna, jag sitter där och känner hjärtat bulta i takt med dubbelkaggarna och det är så vackert.
här är en hårdrocksvers jag skrivit.
blades of steel
steely blades
the dragon is angry
anger dragon awakes!
yeaaaaaaaaaaaaaaaah
söndag 7 oktober 2007
you'll be comin' down
han drömmer på natten om att hans nyinflyttade grannar som han inte ens har träffat är hänsynslösa mördare som mördar honom om och om igen med knivar, pistoler och hemska rostiga tortyrverktyg. förmodligen för att han blev rädd när han såg på pans labyrint för andra gången innan han skulle sova, natten innan. han lyssnar på senaste bruce springsteen och drömmer om att flytta iväg någonstans långt från all jävla skitbajsnödig småstadsstämning och alla deprimerade jävla cyniska människor som bara vill vara ett cementblock i historien, inget mer, någonsin, som inte tror att man kan komma någonstans på den här sidan av solen.
han borde väga runt tvåhundra kilo med tanke på hur mycket snabbmat han har ätit den här helgen. men nej. han tror att han är beroende av kolsyrad läskedryck men han är inte helt säker, inte helt, bara nästan. han har snusat nikotinfritt snus i två år och börjar känna att det kanske är att slösa sina pengar på fel saker. han lyssnar på kent men skäms lite för det. han ska äta indisk mat till middag. han klär sig ofta i vit t-shirt. han tänker ofta att han är lite för rastlös för sitt eget bästa. han har för hårda krav på saker. inget duger. han talar innan han tänker. han gillar italiensk ost. en gång drack han en liter apelsinjuice jättesnabbt och kräktes direkt efteråt. när han var liten klädde han ut sig till pippi långstrump och lekte sjörövare med köksbordet upp och nedvänt som skepp.
när han är ensam brukar han "rappa" med i hiphoptexter och försöka låta så svart som möjligt. efteråt skäms han.
men han är en meter och nittiotre centimeter lång och entusiasmen förkroppsligad när han kommer gående. och han ska visa er. era jävlar.
han borde väga runt tvåhundra kilo med tanke på hur mycket snabbmat han har ätit den här helgen. men nej. han tror att han är beroende av kolsyrad läskedryck men han är inte helt säker, inte helt, bara nästan. han har snusat nikotinfritt snus i två år och börjar känna att det kanske är att slösa sina pengar på fel saker. han lyssnar på kent men skäms lite för det. han ska äta indisk mat till middag. han klär sig ofta i vit t-shirt. han tänker ofta att han är lite för rastlös för sitt eget bästa. han har för hårda krav på saker. inget duger. han talar innan han tänker. han gillar italiensk ost. en gång drack han en liter apelsinjuice jättesnabbt och kräktes direkt efteråt. när han var liten klädde han ut sig till pippi långstrump och lekte sjörövare med köksbordet upp och nedvänt som skepp.
när han är ensam brukar han "rappa" med i hiphoptexter och försöka låta så svart som möjligt. efteråt skäms han.
men han är en meter och nittiotre centimeter lång och entusiasmen förkroppsligad när han kommer gående. och han ska visa er. era jävlar.
onsdag 3 oktober 2007
den lilla tjejen i cosby
ett urdrag från bloggen total meningslöshet
"jag minns söndagskvällarna för femton år sedan säger django, han säger det med hela halsen full av nostalgi. "jag minns dom verkligen som att det var igår och klockan var 21.00 och det enda jag kunde tänka på var bill och hans vackra tevefamilj" hör jag honom säga, men det är svårt att uppfatta exakt vad han säger eftersom han har quornfilé i hela munnen. senare på kvällen pratar jag med en annan kompis, vi kan kalla honom albert. vi pratar om bill cosby. igenom telefonen hör jag honom gråta, jag hör hur tårarna möter golvet och i nästa andetag säger han "jag kan inte fatta att... (snytljud) ..den lilla ungen (gråtljud) har vuxit upp och blivit riktigt, riktigt sjuk, jag trodde.. inte.... det kunde hända... i usa... (mer gråtljud)"
jag vet inte vad jag ska svara albert så jag lägger på luren. det låter klick i mitt öra när jag trycker ner telefonklykan. när jag lagt på luren känner jag mig tom och illa till mods. jag går till kylskåpet och brer en smörgås, räkosten smakar gammal bordellmatta. tanken gnager. jag vill veta vad fan han menade med att hon blivit "riktigt riktigt sjuk". keshia knight pulliam - riktigt riktigt sjuk, jag kan se rubrikerna framför mig. men hur menar han? har hon aids? är hon så sjuk? eller kanske cancer? eller menar han sinnessjuk? jag bestämmer mig för att söka information om henne på internet. jag använder google som jag ju hört ska vara "det absolut främsta inom sökmotorer på internet". denna information stämmer och jag sitter nu på ungefär sjuhundra a4-sidor om keshia "den lilla tjejen" knight pulliam. jag tänkte nu lägga in all den informationen här, men tyvärr ramlade jag i hallen på en bit medvurst och slog upp huvudet och det kom blod på alla papper så det går ju inte. happ. det var ju tråkigt. riktigt trist. för jag hade verkligen något där kände jag. verkligen tråkigt. trist. hmm."
"jag minns söndagskvällarna för femton år sedan säger django, han säger det med hela halsen full av nostalgi. "jag minns dom verkligen som att det var igår och klockan var 21.00 och det enda jag kunde tänka på var bill och hans vackra tevefamilj" hör jag honom säga, men det är svårt att uppfatta exakt vad han säger eftersom han har quornfilé i hela munnen. senare på kvällen pratar jag med en annan kompis, vi kan kalla honom albert. vi pratar om bill cosby. igenom telefonen hör jag honom gråta, jag hör hur tårarna möter golvet och i nästa andetag säger han "jag kan inte fatta att... (snytljud) ..den lilla ungen (gråtljud) har vuxit upp och blivit riktigt, riktigt sjuk, jag trodde.. inte.... det kunde hända... i usa... (mer gråtljud)"
jag vet inte vad jag ska svara albert så jag lägger på luren. det låter klick i mitt öra när jag trycker ner telefonklykan. när jag lagt på luren känner jag mig tom och illa till mods. jag går till kylskåpet och brer en smörgås, räkosten smakar gammal bordellmatta. tanken gnager. jag vill veta vad fan han menade med att hon blivit "riktigt riktigt sjuk". keshia knight pulliam - riktigt riktigt sjuk, jag kan se rubrikerna framför mig. men hur menar han? har hon aids? är hon så sjuk? eller kanske cancer? eller menar han sinnessjuk? jag bestämmer mig för att söka information om henne på internet. jag använder google som jag ju hört ska vara "det absolut främsta inom sökmotorer på internet". denna information stämmer och jag sitter nu på ungefär sjuhundra a4-sidor om keshia "den lilla tjejen" knight pulliam. jag tänkte nu lägga in all den informationen här, men tyvärr ramlade jag i hallen på en bit medvurst och slog upp huvudet och det kom blod på alla papper så det går ju inte. happ. det var ju tråkigt. riktigt trist. för jag hade verkligen något där kände jag. verkligen tråkigt. trist. hmm."
måndag 1 oktober 2007
never 'ad nothin'
jag älskar att mitt förra inlägg är lite som att jag kissar mig själv i ansiktet. men det bjuder jag på.
jag har inget att skriva alls idag. så hej då. nästa gång ska jag försöka skriva om något riktigt jävla sjukt.
kanske blir det något om maträtten "flygande jakob" eller om johannes i solna som inte kan sluta tänka på knivar.
bra saker:
ekologiska veganska chocolate chip cookies från wholefoods
att få presenter
hyra film
angelic upstarts
jag har inget att skriva alls idag. så hej då. nästa gång ska jag försöka skriva om något riktigt jävla sjukt.
kanske blir det något om maträtten "flygande jakob" eller om johannes i solna som inte kan sluta tänka på knivar.
bra saker:
ekologiska veganska chocolate chip cookies från wholefoods
att få presenter
hyra film
angelic upstarts
drive slow homie
jag bara väntar på den dagen då folk ska sluta klaga på allting hela tiden och börja göra någoting kreativt med sina jävla liv. har det blivit det nya, att klaga och skrika på allting, exakt allting? jag blir så trött. kan inte alla bara slappna av lite. det är så himla jävla lätt att sitta på sin lilla blogg eller på tunnelbanan eller whatever och bara: asså vad är dealen med.... vad är dealen med idol, vad är dealen med tjocka människor, vad är dealen med såna där skor eller såna där byxor, vad är dealen med GI, vad är dealen med folk som inte har värsta kollen på allt och går på ascoola klubbar eller vad är dealen med modebloggar och var är dealen med att inte gilla modebloggar och vad är dealen med alla som hatar stockholm och så gärna vill till nyc, så OVÄNTAT och tvärtom vad är dealen med dom som gillar stockholm så mycket, vad är dealen med att att vara typ vegan? så jävla hippie, vad är dealen med dreads, så äckligt och vad är dealen med esteter och vad är dealen med klubbkids och bla bla bla bla, så jävla sug min kuk. så jävla lätt att bara klaga på folk hela tiden, så. jävla. lätt, kanske det LÄTTASTE man kan göra i hela världen på andra plats direkt efter att urinera.
googlat på senaste:
rolig spelning
google
googlat på senaste:
rolig spelning
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)