jag var rätt nyligen med min femtonåriga lillebror i kungsberget, utanför gävle, för att åka snowboard. allting började med en bussresa som var tre timmar lång, bussen var fylld av barn med för stora mössor, medhavd matsäck i form av prickigkorvmackor och ännu mindre barn som skrek hela tiden och "skämtade" med sina föräldrar, skämten innebar ungefär att dom skrek "bajs!!!" och deras föräldrar skrattade och såg stolta ut, stolta på det där sättet som man ser ut när man tänker på att ens unge kan prata, men sen kommer man på att ungen är 14 år och har downs syndrom. i allafall, bussen var fylld av såna här små, små barn och deras föräldrar och ett gäng som jag väljer att kalla "kinesgänget". kinesgänget var helt galna, satt och skrek i tre timmar, konstant, jag förstår inte vad dom skrek om eller vad som sas, men jag antar att det var viktiga saker som avhandlades eftersom det lät så ansträngt och dom skrek till varandra, eller så är det jag som inte har koll på språk och dialekt. den enda gången det blev tyst i bussen var när filmen "the fast and the furious" nådde sitt klimax i form av en inzooming på en jättefin gul sportbil med ett dunkande ljudsystem i bakluckan, en av kineskillarna tittade på tv-skärmen och jag skojar inte när jag säger att han började le och dregla. jag ville dö. jag försökte att kolla bort från tv-skärmen (skärmarna), men dom fanns överallt och ljudnivån var så hög att inte ens burzum i ipoden kunde överrösta volymen från dom vidriga, trimmade motorerna på tv-skärmen.
varje gång jag tittade mot en skärm fick jag se fem olika saker; en man med muskler, en sports illustrated-kvinna, en bil, en baklucka med en massa mekanik, en dålig dialog. och om det bästa i filmen för "kineskillen" är när dom visar en jättefin gul sportbil, blir höjdpunkten för mig när något i stil med den här repliken levereras:
"i was in trouble dude, but then i started working on cars, it's something about engines that makes me calm."
aldrig förr har en monolog om bilar låtit så poetisk. jag började nästan gråta.
det hade varit flera år sedan jag befunnit mig i någon sorts skidbacke så jag hade totalt glömt bort/förträngt vilka sorts människor som hänger på såna här ställen. väl framme i kungsberget kunde jag dock snabbt se vilka olika sorters gäng och människotyper som fanns representerade. det ska dock sägas att det självklart fanns en del människor som verkade hur trevliga och normala som helst, bildade rentav, dom var fem personer.
det börjar redan i skiduthyrningen där jag säger att jag vill ha storlek 44 i snowboardboots och får storlek 42. jag tänker att jag är utanför gävle och att jag måste vara tydlig i uttalet eller att kanske 44 är storlek 42 här på grund av tidsskillnaden mellan gävle och stockholm? tydligen är det inte så, utan killen i uthyrningen har någon form av problem med lillhjärnan och tror att 4 betyder 2, jag får förklara för honom hur siffror ser ut och vilka som kommer efter varandra och till slut blir det rätt.
jag tänker hela tiden på den där sällskapsresanfilmen där dom är i alperna, det här är exakt likadant. killen i uthyrningen har termobyxor, av orange färg och han har långt hår och ett svettband runt hela huvudet, det ser helt sjukt ut och jag kan tänka mig att han heter "steffe" eller "nalle" eller "tompa", är 27 år och att han varje natt innan han går och lägger sig, läser tidningen "alpint" och skrattar högt för sig själv medan han lyssnar på björn rosenström och äter leverpastej direkt ur förpackningen i sin våningssäng och när klockan slår 22 ropar hans mamma från undervåningen av villan: "tompa! släck lampan nu, tänk på att du ska upp tidigt imorgon och pista backen!"
när vi åker upp i skidliften får jag syn på snowboardgängen. det är dom här som åker runt i färgglada jättestora kläder och filmar varandra, gör volter i stora hopp och pratar bred dialekt. dom är skitbra på att åka snowboard, verkligen, det kan man inte ta ifrån dom, men jag undrar vad dom pratar om i liften, jag har förut tänkt att människor som håller på med "extremsporter" måste vara lite smartare än dom som håller på med "vanliga sporter" typ ishockey osv, men tydligen har jag inte haft några som helst belägg för dom här tankarna, det finns ingen logik i det alls när jag tänker på saken. hur som helst, ljuden jag hör från liften framför mig där det sitter tre snowboardåkare, dom ljuden jag hör påminner om när tv-karaktären skurt pratar och då får man ändå tänka på att skurt pratade genom en vuxen kvinnas buk och talade direkt till barn, är det så här snowboardåkarna lever? jag vet inte, men färgglada är dom iallafall och det är kul i ett sånt här land där människor går runt i svarta året om.
den sista kategorin människor jag tänkte prata om är svennepapporna som jobbar som vvs-montörer och svär åt sina barn hela tiden, men det blir som att racka ner på ett dagisbarn som har skitit ner sig i sandlådan, inte helt rättvist liksom. jag kan bjuda på en konversation jag hör när jag sitter och äter, det får avsluta det här inlägget.
far: "nu får du hamburgare som du sa att du ville ha"
barn: "eeehhauhuhuahahauu"
far: "men för fan sitt inte och lipa nu"
barn: "aahauueheeuuuuuuuuu bbeeueuuuuuh"
far: "du har fått allting på hamburgaren och om du inte äter upp mer än halva får du inte åka mer skidor idag!"
barn: "ahaheueueuhuhuhuhh buuuuhuhuuuuuuuu"
far: "du är faktiskt 25 år, nu får du skärpa dig!"
barn: "beueeuhuhuhuhuhuhuuu uhuhuhu uhuhuhuuuu"
onsdag 26 mars 2008
tisdag 18 mars 2008
hårdrocksgymnasiet i falun
dag ett
jag har just kommit hem från en omskakande studieresa på hårdrocksgymnasiet "tungmetallen" i falun. jag har varit där i tre dagar, jag var inhyst hos familjen "van der leem" som var hyggliga nog att bjuda mig både på frukost, middag, nattmacka samt en säng av mycket fint orsaträ. familjens son jocke, som jag var för där att träffa, bär smeknamnet "leather jocke" och spelar i black metal-bandet "ond bråd död" tillsammans med sina kompisar "svinet", "reaper" och "matze".
"leather jocke" gav mig en inblick i livet som hårdrockare. i flera dagar har jag studerat hårdrockarna, hur dom lever, vad dom äter, allting som man behöver veta har jag tagit reda på. en exkursion i hårdrock kanske man skulle kunna säga. jag har fått höra metalriff tills mina öron blött, jag har fått höra unga mäns hårdrockslyrik, jag har fått höra brådmogna, pubertala skrik över mattor av distorsion och smattrande dubbelkaggar, jag har fått höra immortallåtar framförda på fiol och såg av två norska unga män i 15-årsåldern.
mitt studiebesök börjar under en ensembletimme där jag får höra bandet "holy diva" repetera sin senaste låt "blood of the dying goat". sångaren conny skriker ut sin frustration över kristendomen i dagens konsumtionssamhälle i form av dessa ord "christianity must die, it must die because satan has to win, you are the blood of the dying goat, you buy candy and pay with the blood of christ, now it's time for me to tell you: you must die!"
ord och inga visor kan man tycka, men hårdrockarna tycker inte att det dom håller på med är särskilt aggressivt eller hårt, dom tycker snarare att det är världen "som är lite mesig och bögig". jimmy båt, 18 år, tycker att världen är alldeles för komformistisk och att alla människor härmar varandra. "det finns inget eget uttryck nuförtiden, alla är kloner, som i terminator II!" säger jimmy. jimmys kompis fatzer lantz, 17, håller med "jag håller med helt och hållet, folk är som kopior av varandra nuförtiden, och ingen vågar sätta sig emot kristendomen och så, alla bara åh gud vad bra du är, åh gud! det är så töntigt, nästan vidrigt." efraim matsson, sångare i "holy diva" fyller i "ja och blod då, varför gillar inte folk blod? är det något fel med blod? folk verkar nästan rädda för det nuförtiden, glöm inte att man duschade i getblod på 1920-talet."
min dag fortsätter i en replokal under en kyrka där blackmetalbandet "unholy child of wrath" spelar. killarna i bandet är sminkade i svart i hela ansiktet. sångaren "rakro sygnyver" säger: "jag vill att folk ska tycka att vi låter som när kedjor krossar glasfönster". trummisen "aska" håller med och säger "ja, precis så, och som stank av kött ska det låta." jag förstår inte alls, men nickar medhållande för att slippa stryk.
i nästa inlägg kommer jag att ge en rapport om dag två i falun.
jag har just kommit hem från en omskakande studieresa på hårdrocksgymnasiet "tungmetallen" i falun. jag har varit där i tre dagar, jag var inhyst hos familjen "van der leem" som var hyggliga nog att bjuda mig både på frukost, middag, nattmacka samt en säng av mycket fint orsaträ. familjens son jocke, som jag var för där att träffa, bär smeknamnet "leather jocke" och spelar i black metal-bandet "ond bråd död" tillsammans med sina kompisar "svinet", "reaper" och "matze".
"leather jocke" gav mig en inblick i livet som hårdrockare. i flera dagar har jag studerat hårdrockarna, hur dom lever, vad dom äter, allting som man behöver veta har jag tagit reda på. en exkursion i hårdrock kanske man skulle kunna säga. jag har fått höra metalriff tills mina öron blött, jag har fått höra unga mäns hårdrockslyrik, jag har fått höra brådmogna, pubertala skrik över mattor av distorsion och smattrande dubbelkaggar, jag har fått höra immortallåtar framförda på fiol och såg av två norska unga män i 15-årsåldern.
mitt studiebesök börjar under en ensembletimme där jag får höra bandet "holy diva" repetera sin senaste låt "blood of the dying goat". sångaren conny skriker ut sin frustration över kristendomen i dagens konsumtionssamhälle i form av dessa ord "christianity must die, it must die because satan has to win, you are the blood of the dying goat, you buy candy and pay with the blood of christ, now it's time for me to tell you: you must die!"
ord och inga visor kan man tycka, men hårdrockarna tycker inte att det dom håller på med är särskilt aggressivt eller hårt, dom tycker snarare att det är världen "som är lite mesig och bögig". jimmy båt, 18 år, tycker att världen är alldeles för komformistisk och att alla människor härmar varandra. "det finns inget eget uttryck nuförtiden, alla är kloner, som i terminator II!" säger jimmy. jimmys kompis fatzer lantz, 17, håller med "jag håller med helt och hållet, folk är som kopior av varandra nuförtiden, och ingen vågar sätta sig emot kristendomen och så, alla bara åh gud vad bra du är, åh gud! det är så töntigt, nästan vidrigt." efraim matsson, sångare i "holy diva" fyller i "ja och blod då, varför gillar inte folk blod? är det något fel med blod? folk verkar nästan rädda för det nuförtiden, glöm inte att man duschade i getblod på 1920-talet."
min dag fortsätter i en replokal under en kyrka där blackmetalbandet "unholy child of wrath" spelar. killarna i bandet är sminkade i svart i hela ansiktet. sångaren "rakro sygnyver" säger: "jag vill att folk ska tycka att vi låter som när kedjor krossar glasfönster". trummisen "aska" håller med och säger "ja, precis så, och som stank av kött ska det låta." jag förstår inte alls, men nickar medhållande för att slippa stryk.
i nästa inlägg kommer jag att ge en rapport om dag två i falun.
tisdag 11 mars 2008
influensan gästbloggar
hej! ni kanske har hört talas om mig, jag kallas 'influensan' i folkmun, men egentligen har jag ett vanligt namn som tyvärr inte många vet om. sabrina tonårshäxan är mitt namn. jag tar över människors kroppar, jag svärtar ner deras immunsystem och hela deras blodomlopp med mina vidriga häxkonster och jag ger symptom som hosta, feber och trötthet. jag har funnits sedan finska vinterkriget ungefär, innan dess hette influensan 'audiencen' och var en mycket finare version av sjukdomen, man kräktes inte eller något sådant, utan nös bara lite.
när jag inte är ute och smittar ner folk brukar jag hänga med mina två mostrar och min talande katt. det vore att sparka in en väldigt vidöppen dörr om jag sa att mitt liv är lite konstigt, mina kompisar, speciellt 'harvey' som jag är kär i, brukar säga att jag är väldigt speciell och konstig, men dom vet ju inte att jag är en häxa, jävla idioter, om dom bara visste. när jag är arg på någon av dom brukar jag ge dom lite influensa, sen är dom inte så kaxiga längre när dom sitter där på toan och spyr galla genom näsborrarna.
nej nu har jag inte tid att gästblogga mer, jag ska till södersjukhuset och spotta i några dropp.
mvh
/sabrina tonårshäxan (influensan)
när jag inte är ute och smittar ner folk brukar jag hänga med mina två mostrar och min talande katt. det vore att sparka in en väldigt vidöppen dörr om jag sa att mitt liv är lite konstigt, mina kompisar, speciellt 'harvey' som jag är kär i, brukar säga att jag är väldigt speciell och konstig, men dom vet ju inte att jag är en häxa, jävla idioter, om dom bara visste. när jag är arg på någon av dom brukar jag ge dom lite influensa, sen är dom inte så kaxiga längre när dom sitter där på toan och spyr galla genom näsborrarna.
nej nu har jag inte tid att gästblogga mer, jag ska till södersjukhuset och spotta i några dropp.
mvh
/sabrina tonårshäxan (influensan)
måndag 3 mars 2008
beckmansmössan gästbloggar
hej det är jag som är beckmansmössan, ni kan ha sett mig i somras på f12-trappan, men också i höstas och vintras på rodeofester, vicefester och debaser och faktiskt för flera år sedan på trummisen i bad cash quartet. till och med jack nicholson har provat mig. en annan klassiker är adebisi i tv-serien oz, en serie om män som tar varandas pengar och våldtar varandra i ett fängelse. han har den på sniskan så där som alla på stan har nu.
man kan säga att jag varit med om mycket i mitt liv, och om man säger det så far man inte med osanning, utan den totala sannigen, utan risk för att ha blivit felinformerad. ni kanske inte vet så mycket om mig, tänkte jag, så därför vill jag använda den här gästbloggningen till att berätta om mig själv, så att ni får lite mer bakgrund till beckmansmössan och så att ni förstår att det finns mer bakom än bara utseende.
jag föddes i en hall i östberlin 1940. sotarna frös huvudet av sig och kom på att dom måste ha en mössa på sig för att värma sig, men att mössan skulle sitta på sniskan så att dom kunde höra på ena örat, höra kriget. min uppväxt var svår, jag vandrade från huvud till huvud, ett tag låg jag i en skokartong i flera år, jag var nära på att brinna upp, men jag överlevde. ett tag satt jag även på huvudet tillhörande en vidrig gammal man med en hemsk huvudacne, det var det värsta jag varit med om.
tiden gick och jag blev äldre, min färg började blekna, jag hade några hål i mig. jag började plugga till journalist i leipzig. jag var 23 år och nu jävlar skulle jag visa världen att jag var mer än en modeaccesoar. det gick åt helvete redan på intervjun, dom skrattade åt mig och kastade ut mig genom ett fönster. jag hamnade på en metalkilles huvud, därifrån gick det utför, totalt utför och jag livnärde mig som hora i flera år, kände mig smutsig och försökte att ändra livsstil, men jag var fast i en cirkel av sex, våld och droger tillsammans med ett gäng andra huvudbonader, värst var slokhatten, den jäveln, han tog alla mina pengar och ockuperade min lägenhet, jag blev lynchad av alla mina "vänner" och flyttade till sverige.
nu bor jag i stockholm och sitter på någon hipsters huvud, han luktar axe africa och går på debaser medis hela tiden, inte helt lugnt. jag längtar tillbaka till sotarna i berlin.
/beckmansmössan
man kan säga att jag varit med om mycket i mitt liv, och om man säger det så far man inte med osanning, utan den totala sannigen, utan risk för att ha blivit felinformerad. ni kanske inte vet så mycket om mig, tänkte jag, så därför vill jag använda den här gästbloggningen till att berätta om mig själv, så att ni får lite mer bakgrund till beckmansmössan och så att ni förstår att det finns mer bakom än bara utseende.
jag föddes i en hall i östberlin 1940. sotarna frös huvudet av sig och kom på att dom måste ha en mössa på sig för att värma sig, men att mössan skulle sitta på sniskan så att dom kunde höra på ena örat, höra kriget. min uppväxt var svår, jag vandrade från huvud till huvud, ett tag låg jag i en skokartong i flera år, jag var nära på att brinna upp, men jag överlevde. ett tag satt jag även på huvudet tillhörande en vidrig gammal man med en hemsk huvudacne, det var det värsta jag varit med om.
tiden gick och jag blev äldre, min färg började blekna, jag hade några hål i mig. jag började plugga till journalist i leipzig. jag var 23 år och nu jävlar skulle jag visa världen att jag var mer än en modeaccesoar. det gick åt helvete redan på intervjun, dom skrattade åt mig och kastade ut mig genom ett fönster. jag hamnade på en metalkilles huvud, därifrån gick det utför, totalt utför och jag livnärde mig som hora i flera år, kände mig smutsig och försökte att ändra livsstil, men jag var fast i en cirkel av sex, våld och droger tillsammans med ett gäng andra huvudbonader, värst var slokhatten, den jäveln, han tog alla mina pengar och ockuperade min lägenhet, jag blev lynchad av alla mina "vänner" och flyttade till sverige.
nu bor jag i stockholm och sitter på någon hipsters huvud, han luktar axe africa och går på debaser medis hela tiden, inte helt lugnt. jag längtar tillbaka till sotarna i berlin.
/beckmansmössan
söndag 2 mars 2008
metallica gästbloggar
tjabba! det här är ert favoritband metallica, man! vi tänkte "blogga" lite om james hetfields nya positiva livsstil utan droger och hur det påverkat oss som heavy metal band, men vi kom på att det skulle bli så jävla tråkig läsning, så istället blir det här en dagbok över en dag i metallicas turnéliv. fortsätt att rocka, kids!
lars ulrichs dag
10.00. jag vaknar, sätter på mig jättesmå shorts, gör yoga i 45 minuter, äter en grapefrukt, den smakar surt och jag blir lite förvånad, jag hade fått för mig att grapefrukt smakade mer sött, lite mer som melon
10.45. jag duschar och är jättearg på james för att han inte förstår att jag är ledaren i vårt band, han vägrar förstå
12.00. jag äter lunch med den nya bassisten i vårt band som jag inte ved vad han heter, han har någon form av dreads som ramlar ner i hans mat hela tiden, jag är riktigt sjukt nära att kicka honom ur bandet, han är vidrig, jag spottar i hans lunch och går och övar trummor på knäna, jag får några blåmärken
15.00. jag dricker en energidryck och övar trummor, jag över på ett jättesnabbt komp där min virvel är uppstämd så att den ska låta som någon som skriker, jag slår jättemycket på crashcymbalen utan att spela på baskaggen samtidigt, mina shorts är jättekorta och jag är arg och svettig
17.30. jag drar ett skämt för några journalister, ingen skrattar
20.00. vi spelar live, det låter som heavy metal, precis som jag vill att det ska låta
23.00. jag sitter med bandet i logen, vi pratar om den nya skivan vi ska spela in, med arbetstiteln "in miseryyyyyaaaiieoooooooooieooooeeeooooooooaaaaaaaaaahhhhhhhhhh", jag äter valnötter och är tillfreds
01.00 jag somnar i nightlinern, jag suger på tummen
james hetfields dag
06.00. vaknar och ber till gud i en timme
07.00. springer 1 mil
10.00. jag tittar mig i spegeln och är nöjd med vad jag ser, nöjd med att jag gjorde den där skönhetsoperationen i slutet på 70-talet, operationen för att få mig att se mer ut som mitt favoritdjur; lejonet
12.00. jag äter lunch, ett glas vatten, en karamell och tjugo salladsblad och en stor biff
15.00. jag hatar lars och läser en bok om alkoholism
17.00. jag är i ett emotionellt stadie och gråter i min säng i nightlinern, bassisten som jag inte minns namnet på sitter utanför och spelar slapbas, jag är nära på att gå ut och döda honom
20.00. vi spelar live, det låter som sydstatsrock, precis som jag vill ha det, vi spelar en ny låt där jag skriker "meeeaaaaaiiiieeeaaaaaahhhhhhhhhhhhh", det känns väldigt bra
21.00. jag somnar i en stol
bassistens dag
10.00 jag vaknar, alla retar mig, jag vill dö, jag äter choklad till frukost
11.00-19.00. jag spelar slapbas i nightlinern och alla tittar på mig konstigt, jag övar på en gammal red hot chili peppers-låt
20.00. vi spelar live, det låter som korn och sepultura, precis som jag vill ha det!
22.00. jag somnar med en groupie i famnen, hon använder min indianfrisyr som täcke
kirk hammetts dag
10.00. jag vaknar och dricker grönt té
12.00. jag använder hårfönen på fel sätt så att hela bussen håller på att ta eld, alla blir arga, jag skrattar och säger whatever bro
14.00-20.00. jag övar på gitarrsolon med en fläkt framför mig, så att håret ska flyga i luften
20.00. vi spelar live, det låter helt underbart om mina gitarrsolon, det låter precis som bon jovi, precis som jag gillar det
22.00. jag somnar och det är varmt i sängen och jag har ett jätteskönt täcke som känns som hår
/metallica
(översatt från engelska till svenska av einar heckscher)
lars ulrichs dag
10.00. jag vaknar, sätter på mig jättesmå shorts, gör yoga i 45 minuter, äter en grapefrukt, den smakar surt och jag blir lite förvånad, jag hade fått för mig att grapefrukt smakade mer sött, lite mer som melon
10.45. jag duschar och är jättearg på james för att han inte förstår att jag är ledaren i vårt band, han vägrar förstå
12.00. jag äter lunch med den nya bassisten i vårt band som jag inte ved vad han heter, han har någon form av dreads som ramlar ner i hans mat hela tiden, jag är riktigt sjukt nära att kicka honom ur bandet, han är vidrig, jag spottar i hans lunch och går och övar trummor på knäna, jag får några blåmärken
15.00. jag dricker en energidryck och övar trummor, jag över på ett jättesnabbt komp där min virvel är uppstämd så att den ska låta som någon som skriker, jag slår jättemycket på crashcymbalen utan att spela på baskaggen samtidigt, mina shorts är jättekorta och jag är arg och svettig
17.30. jag drar ett skämt för några journalister, ingen skrattar
20.00. vi spelar live, det låter som heavy metal, precis som jag vill att det ska låta
23.00. jag sitter med bandet i logen, vi pratar om den nya skivan vi ska spela in, med arbetstiteln "in miseryyyyyaaaiieoooooooooieooooeeeooooooooaaaaaaaaaahhhhhhhhhh", jag äter valnötter och är tillfreds
01.00 jag somnar i nightlinern, jag suger på tummen
james hetfields dag
06.00. vaknar och ber till gud i en timme
07.00. springer 1 mil
10.00. jag tittar mig i spegeln och är nöjd med vad jag ser, nöjd med att jag gjorde den där skönhetsoperationen i slutet på 70-talet, operationen för att få mig att se mer ut som mitt favoritdjur; lejonet
12.00. jag äter lunch, ett glas vatten, en karamell och tjugo salladsblad och en stor biff
15.00. jag hatar lars och läser en bok om alkoholism
17.00. jag är i ett emotionellt stadie och gråter i min säng i nightlinern, bassisten som jag inte minns namnet på sitter utanför och spelar slapbas, jag är nära på att gå ut och döda honom
20.00. vi spelar live, det låter som sydstatsrock, precis som jag vill ha det, vi spelar en ny låt där jag skriker "meeeaaaaaiiiieeeaaaaaahhhhhhhhhhhhh", det känns väldigt bra
21.00. jag somnar i en stol
bassistens dag
10.00 jag vaknar, alla retar mig, jag vill dö, jag äter choklad till frukost
11.00-19.00. jag spelar slapbas i nightlinern och alla tittar på mig konstigt, jag övar på en gammal red hot chili peppers-låt
20.00. vi spelar live, det låter som korn och sepultura, precis som jag vill ha det!
22.00. jag somnar med en groupie i famnen, hon använder min indianfrisyr som täcke
kirk hammetts dag
10.00. jag vaknar och dricker grönt té
12.00. jag använder hårfönen på fel sätt så att hela bussen håller på att ta eld, alla blir arga, jag skrattar och säger whatever bro
14.00-20.00. jag övar på gitarrsolon med en fläkt framför mig, så att håret ska flyga i luften
20.00. vi spelar live, det låter helt underbart om mina gitarrsolon, det låter precis som bon jovi, precis som jag gillar det
22.00. jag somnar och det är varmt i sängen och jag har ett jätteskönt täcke som känns som hår
/metallica
(översatt från engelska till svenska av einar heckscher)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)