henry chinaski, himlen, 2007
dagen börjar som den alltid brukar börja. jag vaknar klockan sex, jag vaknar av att jag skitit på mig, sängen är svart, men jag orkar inte gå upp, jag sover till tolv. jag går upp med känslan av att någon försökt att såga i min kropp medan jag sov. jag sätter mig vid mitt äckliga matbord och dricker ett glas whiskey och äter en tomat. på matbordet ligger det tre saker. knark, en säck potatis och en pistol. det är omöjligt att ta sitt liv häruppe. jag går in i badrummet och skiter. det fullkomligt sprutar.
efter att jag glömmer att borsta tänderna och råkar pissa på mina egna fötter upprepade gånger, tittar jag mig själv i spegeln, jag gillar det jag ser, men det luktar urin i hela badrummet och gult piss rinner ner för mina tjocka ben. jag mår bra idag och jag tömmer fem öl framför köksfönstret. det är vitt överallt utanför, jag fattar inte vad dom håller på med där ute. gubbar och kärringar i något sorts tillstånd som verkar jävligt obehagligt, jag förstår inte hur dom orkar prata med varandra hela dagarna, käftarna är öppna men dom säger ingenting. jag rakar mig, min hud är inte som en hud ska vara. när jag kommer ut från badrummet har jag vita pappertussar i hela ansiktet som blöder.
jag somnar och drömmer att jag lassar in vedträn i en stor svart ugn i helvetet. det är underbart och jag svettas öl och rödvin. bredvid mig står en man som kallas jaques. han verkar vara en jävla skitstövel. han ler som en fransk bög och jag blir förbannad och vägrar lassa in mer vedträn i den jävla ugnen.
också vaknar jag av att en hora skriker i soluppgången. inte ens här kan man få känna av tystnaden. jag tömmer en whiskeyflaska och tänder en cigg. jag tänker på ett par bröst jag såg en gång på en karnival och spottar några tobaksflagor på golvet. det smakar blod, cigg och gammal köttbit i min mun. helvete. himlen kan suga min stora kuk.
fredag 31 augusti 2007
elias gästbloggar
Om när jag blev våldtagen av Jonas Hassen Khemiri
– Jag har inte sex jag ligger, de första orden jag hörde Christoffer säga en av alla de där sena kvällarna på Riche när snön yr ute på Birger Jarlsgatan och kvinnor i stora dyra svarta kappor, sydda av ett gäng minderåriga SARS-kineser i en fabrik massor av flygtimmar härifrån, går förbi de stora fönstren och när Christoffer tar min hand i sin känner jag värmen stiga i mitt bröst och det brister för mig och jag kan inte hindra det och snart sitter hela Riche och tittar på mig när tårarna trillar, nej inte trillar, de rullar i stora kaskader ner för mina slätrakade kinder och jag om vartannat snörvlar och rosslar efter luft.
Men nu var det inte om avskedet detta skulle handla. Det var om försoningen. Minns du? Vi stod i sensommarblåsten som förvandlade klockan fem utanför Spy bar till New York och vi stod kanske på någon tvärgata till Fifth Avenue och allt var så mycket lättare där, löven föll så mycket vackrare och hösten var en rödgultbrinnande åkning i klass med den i inledningen till "En Djävulsk Fälla". Minns du? Vi firade sommarens slut, sommaren 2007 när vi satt i trappor och stod på dansgolv och gick på fester och vi blev aldrig nöjda för vi skulle alltid ha något mer och om fredagarna målades nätterna i fantastiska färger och så kom den sista dagen på hela sommaren och trots att kylan redan svepte in oss i ett kallt täcke så var det ändå fortfarande augusti.
Sedan kom hösten och vi blev gamla och slutade lyssna på Dashboard och började ta ansvar och tvingade oss själva att sluta OSA och det gick ganska bra, vi trivdes med livet och livet höll inga jätteöverraskningar åt oss men sedan kom december.
Och tårarna.
Och den där kvällen på Riche.
Men det var också då mitt liv skulle förändras för alltid ty in genom de svennesäkrade dörrarna steg Jonas Hassen Khemiri och jag tvekade inte en sekund, inga tvivel eller inre monologer om "ska jag verkligen?" eller "varför skulle han vilja ha mig?". Jag stegar fram till gestalten i dörröppningen, jag kan inte slita blicken från de perfekt utmejslade dragen som vore de en skänk från ovan och jag kan inte sluta tänka på vad jag vill göra med honom och han slår upp blicken (de bruna ögonen som rymmer så mycket vemod och sorg!) och tittar mig rakt i ögonen och jag vet inte vad som händer för allt blir svart och när jag vaknar har jag ont över hela kroppen och jag blöder från kroppsöppningar och jag tittar mig omkring och inser att jag är befinner mig i min egen lägenhet och när jag kvicknat till tänker jag för mig själv:
"Jag har just blivit daterape:ad av Jonas Hassen Khemiri!"
Det är den lyckligaste dagen i mitt liv.
– Men allvarligt, det är ju inte bättre att ligga än att ha sex. Båda orden är exakt lika fula, säger jag.
– Men vad gör man då? Man knullar ju inte. Knullar gör bara hundar och horor, väl? frågar Christoffer.
– Sant, man knullar faktiskt inte. Det låter inte bra, säger jag och tänker för mig själv hur jag skulle må av att säga "Christoffer, jag knullade med en sån snygg jävla brud igår" och jag vet att jag skulle må skit, jag skulle må som en svennekille, inte som bor i nån förort utan typ i Motala och som vet att han hatar sig själv och sitt miserabla liv men inte vågar erkänna det, inte vågar gå dit i tanken när han går upp till sågen varje morgon och kommer hem klockan sex varje kväll och tror att han är fotbollsintresserad men det beror enbart på att han inte har nåt annat att göra och egentligen vill han bara köpa ett sexpack rakblad från Konsum och dra längst med handleden (kom ihåg det kids! längst med, inte rakt över, för bästa effekt).
– Men hookar då? försöker Christoffer.
– Nja... alltså det funkar ju men då vet man inte direkt vad som hänt, för hooka kan ju lika gärna betyda att man bara hånglat, skedat eller whatever.
– Mm, också sant, Christoffer ser något uppgiven ut och vi låter orden klingar ut i en stunds tystnad.
– Men alltså, jag tror nästan... visst, det är ju fult, ligga, men vad säger du om tillägget "på hålet"? Inte för att det är nytt eller så, men visst fan kan man säga så? försöker jag.
– "Fick du ligga på hålet igår", säger Christoffer högt för sig själv och smakar på meningen, han gurglar runt den som en bättre årgång Brunello di Moltalcino, han ser ut att gilla det.
– Jag gillar det i sin totala uppriktighet, den svala ironiska förnimningen blandat med grabbighetens jargong, säger jag.
– Jag gillar det också. Jag tycker det är riktigt vackert! säger Christoffer uppskattande.
– Bra, säger jag och fortsätter:
– Men fick du?
– Fick jag vad? frågar Christoffer.
– Ligga på hålet såklart! utbrister jag.
– Ja, Elias, självklart fick jag ligga på hålet.
Vi står båda två tysta ett tag och begrundar detta faktum.
Vi behöver inte säga någonting mer.
– Jag har inte sex jag ligger, de första orden jag hörde Christoffer säga en av alla de där sena kvällarna på Riche när snön yr ute på Birger Jarlsgatan och kvinnor i stora dyra svarta kappor, sydda av ett gäng minderåriga SARS-kineser i en fabrik massor av flygtimmar härifrån, går förbi de stora fönstren och när Christoffer tar min hand i sin känner jag värmen stiga i mitt bröst och det brister för mig och jag kan inte hindra det och snart sitter hela Riche och tittar på mig när tårarna trillar, nej inte trillar, de rullar i stora kaskader ner för mina slätrakade kinder och jag om vartannat snörvlar och rosslar efter luft.
Men nu var det inte om avskedet detta skulle handla. Det var om försoningen. Minns du? Vi stod i sensommarblåsten som förvandlade klockan fem utanför Spy bar till New York och vi stod kanske på någon tvärgata till Fifth Avenue och allt var så mycket lättare där, löven föll så mycket vackrare och hösten var en rödgultbrinnande åkning i klass med den i inledningen till "En Djävulsk Fälla". Minns du? Vi firade sommarens slut, sommaren 2007 när vi satt i trappor och stod på dansgolv och gick på fester och vi blev aldrig nöjda för vi skulle alltid ha något mer och om fredagarna målades nätterna i fantastiska färger och så kom den sista dagen på hela sommaren och trots att kylan redan svepte in oss i ett kallt täcke så var det ändå fortfarande augusti.
Sedan kom hösten och vi blev gamla och slutade lyssna på Dashboard och började ta ansvar och tvingade oss själva att sluta OSA och det gick ganska bra, vi trivdes med livet och livet höll inga jätteöverraskningar åt oss men sedan kom december.
Och tårarna.
Och den där kvällen på Riche.
Men det var också då mitt liv skulle förändras för alltid ty in genom de svennesäkrade dörrarna steg Jonas Hassen Khemiri och jag tvekade inte en sekund, inga tvivel eller inre monologer om "ska jag verkligen?" eller "varför skulle han vilja ha mig?". Jag stegar fram till gestalten i dörröppningen, jag kan inte slita blicken från de perfekt utmejslade dragen som vore de en skänk från ovan och jag kan inte sluta tänka på vad jag vill göra med honom och han slår upp blicken (de bruna ögonen som rymmer så mycket vemod och sorg!) och tittar mig rakt i ögonen och jag vet inte vad som händer för allt blir svart och när jag vaknar har jag ont över hela kroppen och jag blöder från kroppsöppningar och jag tittar mig omkring och inser att jag är befinner mig i min egen lägenhet och när jag kvicknat till tänker jag för mig själv:
"Jag har just blivit daterape:ad av Jonas Hassen Khemiri!"
Det är den lyckligaste dagen i mitt liv.
– Men allvarligt, det är ju inte bättre att ligga än att ha sex. Båda orden är exakt lika fula, säger jag.
– Men vad gör man då? Man knullar ju inte. Knullar gör bara hundar och horor, väl? frågar Christoffer.
– Sant, man knullar faktiskt inte. Det låter inte bra, säger jag och tänker för mig själv hur jag skulle må av att säga "Christoffer, jag knullade med en sån snygg jävla brud igår" och jag vet att jag skulle må skit, jag skulle må som en svennekille, inte som bor i nån förort utan typ i Motala och som vet att han hatar sig själv och sitt miserabla liv men inte vågar erkänna det, inte vågar gå dit i tanken när han går upp till sågen varje morgon och kommer hem klockan sex varje kväll och tror att han är fotbollsintresserad men det beror enbart på att han inte har nåt annat att göra och egentligen vill han bara köpa ett sexpack rakblad från Konsum och dra längst med handleden (kom ihåg det kids! längst med, inte rakt över, för bästa effekt).
– Men hookar då? försöker Christoffer.
– Nja... alltså det funkar ju men då vet man inte direkt vad som hänt, för hooka kan ju lika gärna betyda att man bara hånglat, skedat eller whatever.
– Mm, också sant, Christoffer ser något uppgiven ut och vi låter orden klingar ut i en stunds tystnad.
– Men alltså, jag tror nästan... visst, det är ju fult, ligga, men vad säger du om tillägget "på hålet"? Inte för att det är nytt eller så, men visst fan kan man säga så? försöker jag.
– "Fick du ligga på hålet igår", säger Christoffer högt för sig själv och smakar på meningen, han gurglar runt den som en bättre årgång Brunello di Moltalcino, han ser ut att gilla det.
– Jag gillar det i sin totala uppriktighet, den svala ironiska förnimningen blandat med grabbighetens jargong, säger jag.
– Jag gillar det också. Jag tycker det är riktigt vackert! säger Christoffer uppskattande.
– Bra, säger jag och fortsätter:
– Men fick du?
– Fick jag vad? frågar Christoffer.
– Ligga på hålet såklart! utbrister jag.
– Ja, Elias, självklart fick jag ligga på hålet.
Vi står båda två tysta ett tag och begrundar detta faktum.
Vi behöver inte säga någonting mer.
onsdag 29 augusti 2007
bunnywabbit
hösten kommer och jag blir vuxen. jag går i en skola, jag pluggar, jag har helt plötsligt framtidsplaner, jag tar csn-lån, jag är i skolan från nio på morgonen till tio på kvällen. jag ska flytta, till midsommarkransen, jag äter knäckebröd till frukost. det är lite kallt och det blåser ute. ibland lyser solen lite. jag kommer på att jag gillar teater, jag går på teater. efteråt pratar jag med människor som spelar teater. dom pratar nästan mer än mig. jag tänker "oj oj". jag sätter på mig jacka när det är kallt ute, jacka och mössa, och jag tänker "annars blir jag ju förkyld!" men kaffet där går gränsen, kaffet får vänta, kaffet dricker jag i himlen. jag ser filmen "the fountain" och får en tår i ögat, precis som en vuxen man i kontakt med sina känslor. jag äter en tonfisksallad till lunch och "det får vara nog med onyttigheter!" tänker jag. jag vet att jag ljuger för mig själv och till middag äter jag en hamburgare och dricker lite läsk för att inte känna mig för GI. jag kommer att tänka på att "skratta, det mår man bra av!" och lyssnar på gamla hassansketcher och läser henrik schyfferts blogg, efteråt känner jag mig lite som att jag är utvecklingsstörd. jag ser mig i spegeln och tänker att jag ser ut som att jag precis kommit ut från ett fängelse, upprullad mössa som i gökboet, jeans och vit t-shirt. jag döper omgående stilen till "punkare 25+" och hoppas att modebranschen anammar detta uttryck snarast. jag loggar in och ut på facebook som besatt, jag funderar på att "poka" någon, men tänker att "hur skulle det se ut?" hålla på och peta på folk man inte känner, peta på dom, det är ju obehagligt, på riktigt.
fredag 24 augusti 2007
queen bitch
framtidsblogg, år 2034
vid ett övergångsställe ungefär där rålambshovsparken brukade ligga blir ett litet spädbarn jätteargt på sin mamma. barnets superkrafter krossar nästan mamman. klockan är ungefär 12.45 och solen är röd. istället för läsk, kaffe, vatten, mjölk eller juice dricker jag blod, blod från robotar. jag cyklar på min eldrivna mountainbike, den har stötdämpare både fram och bak och fyrahundra växlar. jag cyklar genom stan och jag ser inga jag känner, inga jag känner igen, alla ansikten ser tomma ut. jag ser jan guilliou på en parkbänk, han är jättegammal, ser döende ut och han täljer ett pennalistkollo i trä med hjälp av en butterflykniv. jag skriker "din jävla jägare!" när jag cyklar förbi och utan att blinka kastar han en jaktkniv efter mig. den träffar inte, men den snuddar min vintagekostymbyxa.
jag cyklar vidare och på södermalm är inget som det brukade vara. istället för wayfarers har folk stora silverglasögon med inbyggd fläkt och debaser medis har gått i konkurs efter att man försökt ha en "rapafton" med lilleman som ensamt draplåster. på nytorget sitter alla heroinister, deras ögon berättar historier om knark, våld, fula kläder, rave och dålig hygien. jag cyklar vidare och hamnar vid gamla "folkets kebab", som nu heter "robots kebab" eftersom robotarna bestämmer och ordet "folk" och "människa" är förbjudet. jag köper ingen falafel den här gången. den är ändå gjord av nickel. när jag cyklar vidare ser jag affischer för filip och fredriks nya tv-program "knullfest", programmet går ut på att man knullar hej vilt framför kamera. folk är helt chockade över detta. jag bryr mig inte så mycket och cyklar vidare, mot min trädkoja i slussen där jag ska tillaga en tallrik kvistar med löv.
vid ett övergångsställe ungefär där rålambshovsparken brukade ligga blir ett litet spädbarn jätteargt på sin mamma. barnets superkrafter krossar nästan mamman. klockan är ungefär 12.45 och solen är röd. istället för läsk, kaffe, vatten, mjölk eller juice dricker jag blod, blod från robotar. jag cyklar på min eldrivna mountainbike, den har stötdämpare både fram och bak och fyrahundra växlar. jag cyklar genom stan och jag ser inga jag känner, inga jag känner igen, alla ansikten ser tomma ut. jag ser jan guilliou på en parkbänk, han är jättegammal, ser döende ut och han täljer ett pennalistkollo i trä med hjälp av en butterflykniv. jag skriker "din jävla jägare!" när jag cyklar förbi och utan att blinka kastar han en jaktkniv efter mig. den träffar inte, men den snuddar min vintagekostymbyxa.
jag cyklar vidare och på södermalm är inget som det brukade vara. istället för wayfarers har folk stora silverglasögon med inbyggd fläkt och debaser medis har gått i konkurs efter att man försökt ha en "rapafton" med lilleman som ensamt draplåster. på nytorget sitter alla heroinister, deras ögon berättar historier om knark, våld, fula kläder, rave och dålig hygien. jag cyklar vidare och hamnar vid gamla "folkets kebab", som nu heter "robots kebab" eftersom robotarna bestämmer och ordet "folk" och "människa" är förbjudet. jag köper ingen falafel den här gången. den är ändå gjord av nickel. när jag cyklar vidare ser jag affischer för filip och fredriks nya tv-program "knullfest", programmet går ut på att man knullar hej vilt framför kamera. folk är helt chockade över detta. jag bryr mig inte så mycket och cyklar vidare, mot min trädkoja i slussen där jag ska tillaga en tallrik kvistar med löv.
måndag 20 augusti 2007
your bone's got a little machine
jag pratar med en barndomsvän på facebook och kommer att tänka på saker jag glömt. det är så mycket jag glömt men så sjukt mycket jag kommer att tänka på bara jag tar locket av minnesburken. jag är bara 25 år för i helvete. men på senaste kommer jag knappt ihåg var jag la käppen alldeles nyss, nej jag menar inte käppen, jag menar tygpåsen. iallafall, minnena bara sköljer över mig, lite som vatten sköljer över en surfare, fast jag blir inte blöt. iallafall, jag kommer att tänka på jättemycket saker, men främst fastnar jag vid pantburksjugge, han pantade alltid alla burkar i högstadiet, han gick i min parallellklass, umgicks med dom två städarna "bröderna larsson", jugge var snäll, jag brukade prata med honom ibland, men oftast hade vi inte så mycket att säga varandra, folk retade honom och skrek saker i stil med "stick och panta burkar då!" och så. jag brukade inte skrika efter jugge. jag hade bättre saker för mig, jag tjuvrökte och åkte skateboard och gjorde taffliga försök att spela jimi hendrix-solon på min gitarr. jag undrar vad jugge gör nu. sist jag såg honom stod han och sålde varmkorv på plattan. det såg kallt och stressigt ut.
nu tänkte jag göra en lista över lite saker. jag kallar listan "saker som jag skulle vara om jag var en sån sak".
1. vilken maträtt skulle jag vara om jag var en maträtt?
jag skulle verkligen vara en pizza med ruccola på, jag har ingen förklaring till det här, men det känns rätt. jag skulle heta "ruccolata insalata pizzamore ciao ciao vegetariana fruttata mussolini con olio"
2. vilken filmgenre skulle jag vara om jag var en filmgenre?
jag skulle tillhöra den nya kategorin jätterolig film, inte komedi, utan jätterolig film. owen wilson och hans kuknäsa skulle spela ALLA roller i min filmgenre.
3. vilken ost skulle jag vara om jag var en ost?
jag skulle vara brie. den är fet och fransk och jag är smal och svensk, det vore så fint att få vara helt tvärtom.
4. vilken musikgenre skulle jag vara om jag var en musikgenre?
jag skulle vara en helt ny musikstil som heter jazzhelvete. det är jazz men mycket hårdare än den jazzen man tidigare hört och lite mer satanisk än traditionell jazz, därav ett ord som helvete i genrenamnet.
5. vilket köksredskap skulle jag vara om jag var ett köksredskap?
jag skulle vara en kniv för att jag gillar att höras och få mycket uppmärksamhet och jag tänker mig att kniven är lite av "ledaren i köket". ranken bland köksrepskapen är svår, men tätt bakom kniven finner vi nog skärbrädan och den jäveln vill man ju inte vara direkt, blodig och brödsmulig och deprimerad
jag förstår självklart att man inte kan vara någon av dom här sakerna, om man inte är en alien som kan anpassa sig till materia och så, ungefär som jamie lee curtis, carl reinholdtzon belfrage, e.t och ebba von sydow.
nu tänkte jag göra en lista över lite saker. jag kallar listan "saker som jag skulle vara om jag var en sån sak".
1. vilken maträtt skulle jag vara om jag var en maträtt?
jag skulle verkligen vara en pizza med ruccola på, jag har ingen förklaring till det här, men det känns rätt. jag skulle heta "ruccolata insalata pizzamore ciao ciao vegetariana fruttata mussolini con olio"
2. vilken filmgenre skulle jag vara om jag var en filmgenre?
jag skulle tillhöra den nya kategorin jätterolig film, inte komedi, utan jätterolig film. owen wilson och hans kuknäsa skulle spela ALLA roller i min filmgenre.
3. vilken ost skulle jag vara om jag var en ost?
jag skulle vara brie. den är fet och fransk och jag är smal och svensk, det vore så fint att få vara helt tvärtom.
4. vilken musikgenre skulle jag vara om jag var en musikgenre?
jag skulle vara en helt ny musikstil som heter jazzhelvete. det är jazz men mycket hårdare än den jazzen man tidigare hört och lite mer satanisk än traditionell jazz, därav ett ord som helvete i genrenamnet.
5. vilket köksredskap skulle jag vara om jag var ett köksredskap?
jag skulle vara en kniv för att jag gillar att höras och få mycket uppmärksamhet och jag tänker mig att kniven är lite av "ledaren i köket". ranken bland köksrepskapen är svår, men tätt bakom kniven finner vi nog skärbrädan och den jäveln vill man ju inte vara direkt, blodig och brödsmulig och deprimerad
jag förstår självklart att man inte kan vara någon av dom här sakerna, om man inte är en alien som kan anpassa sig till materia och så, ungefär som jamie lee curtis, carl reinholdtzon belfrage, e.t och ebba von sydow.
lördag 18 augusti 2007
wamp wamp what it do what it do
jag dansar i något sorts strobeljus, jag dansar lite fast jag är så trött att jag håller på att sjunka genom marken, rakt ner i jordhelvetet. jag pratar med människor, men jag hör inte vad dom säger, jag hör bara boom ksch boom ksch boom ksch boom ksch. min röst låter som att jag rökt rightcigg, är 45, heter carita och är utbränd. rökmaskinerna puffar ut rök som lungcancerpatienter som får sitt sista bloss av sjuksköterskan innan dom ska dö. människor med korta korta svarta shorts viskar i varandras öron och nästan alla har en nyckel runt halsen. dom hånglar kanske lite. nyckeln runt halsen kanske symboliserar "the key to my heart" eller så betyder det någonting på modespråket, något jag inte förstår. vakterna stämplar mig med röd färg på händerna och jag väntar tålmodigt på att deras huvud ska sprängas och att väggarna ska målas röda av idiotblod. någon har en keps med typ en gardin framför, jag blir lite rädd. jag går runt i alla rummen, springer fram och tillbaka och försöker att inte somna, jag slutar dricka öl och börjar dricka vatten, jag svettas, wille craaford står bredvid, han verkar berusad. jag känner mig uttråkad, vad som helst, händ.
och så händer det. ett stort hål i taket, jag kan knappt höra något längre, det sprakar, damm överallt, jag ser en hög av krossade wayfarers och our legacy-tröjor pryda bardisken, blod överallt. mina kompisar elias och kalle kommer plötsligt nedseglande från taket. dom har någon sorts armékläder på sig, ser ut som terrorister, helt galna, dom har svarta streck målade under ögonen, ilskan i deras ögon får flera shortskillar att kissa på sig omgående, vakterna för "viprummet" kräks av rädsla rakt över varandra och det börjar lukta gammal skämd mezebuffé i hela rummet, folk slänger sig på golvet, elias och kalle frustar och skriker "vaereförmode?! det är dödsmode!" och skottsalvorna viner i luften, diane pernet får en jaktkniv slängd mot sig men den träffar hennes otroligt höga hatt, ingen vet om hennes huvud är lika långt som marge simpsons hår, men man kan anta att det rör sig som ett huvud som är större än genomsnittshuvudet och att folk ser chockade ut är en underdrift, hon får jaktkniven i hatten/huvudet och ger ifrån sig ett läte som inte är mänskligt, det låter som en blandning av peter harryson när han andas och e.t när han sover, jag blir rädd för andra gången ikväll.
elias och kalle har nu hissat sig ner mot marken med hjälp av någon sorts repanordning. dom skriker "ligg ner" och springer mot dj-båset, väl framme ställer sig dom två unga männen/terroristerna vid dj-båset och börjar mixa ihop en nitadlåt med en uppspeedad onkel kånkel-låt, alla hipsters i rummet blir som galna av ilska och glömmer totalt bort att dom är under vapenhot, dom skriker "sätt på kavinsky!!!, gråter, sliter sitt hår och börjar kasta drinkar/solglasögon/halsband mot elias och kalle, men det är förgäves, kalle hoppar upp på bardisken och dropkickar flera hipsters i bakhuvudet så att blodet sprutar, elias dj'ar vidare medan han skjuter vilt omkring sig, några skott träffar new rave-kids i huvudet och deras silvertights blir till blod. alla i rummet dör i stort sett förutom jonas hassan khemiri som står i ett hörn och läser högt ur "ett öga rött" för någon med mediajobb. ett skott träffar sigge eklund rakt på kuken. han dör som tur inte, men blir tvungen att amputera. elias och kalle grips för "förargelseväckande beteende", dom får som straff att i 2 veckor städa toaletterna på laroy och får aldrig mer komma in på spyan igen, elias överklagar och hänvisar till en punkt som säger att om man känner en vakt så får man komma in ändå, domaren skrattar och sliter av sig ansiktet, där bakom finns carl m. sundevall. flera år senare ser jag en man på spy bar som i tighta jeans och bandtischa går runt och säger "jävla hipster" till folk, han är berusad och har en blick som kan döda men det är något med hans ansikte, det är som att han gjort något med det, han påminner om elias men ser ut som köttfärssås och spaghetti. några timmar senare tar samma man mig i handen.
han: "känner du inte igen mig? hipsterhora!"
jag: "va? jo lite, men.. du är väl inte?"
han: "jo", säger han, "jag är elias"
jag: "men, du ser ju helt vanställd ut!"
han: "jag var tvungen att förstöra mitt vackra ansikte"
jag: "men.. va? varför? du är ju helt sjuk!"
han: "jag klarade inte av tanken på att aldrig mer komma in på spyan"
jag: "så vaddå, du hyvlade ditt ansikte med en osthyvel?"
han: "vadå syns det?"
jag: "ja"
och så händer det. ett stort hål i taket, jag kan knappt höra något längre, det sprakar, damm överallt, jag ser en hög av krossade wayfarers och our legacy-tröjor pryda bardisken, blod överallt. mina kompisar elias och kalle kommer plötsligt nedseglande från taket. dom har någon sorts armékläder på sig, ser ut som terrorister, helt galna, dom har svarta streck målade under ögonen, ilskan i deras ögon får flera shortskillar att kissa på sig omgående, vakterna för "viprummet" kräks av rädsla rakt över varandra och det börjar lukta gammal skämd mezebuffé i hela rummet, folk slänger sig på golvet, elias och kalle frustar och skriker "vaereförmode?! det är dödsmode!" och skottsalvorna viner i luften, diane pernet får en jaktkniv slängd mot sig men den träffar hennes otroligt höga hatt, ingen vet om hennes huvud är lika långt som marge simpsons hår, men man kan anta att det rör sig som ett huvud som är större än genomsnittshuvudet och att folk ser chockade ut är en underdrift, hon får jaktkniven i hatten/huvudet och ger ifrån sig ett läte som inte är mänskligt, det låter som en blandning av peter harryson när han andas och e.t när han sover, jag blir rädd för andra gången ikväll.
elias och kalle har nu hissat sig ner mot marken med hjälp av någon sorts repanordning. dom skriker "ligg ner" och springer mot dj-båset, väl framme ställer sig dom två unga männen/terroristerna vid dj-båset och börjar mixa ihop en nitadlåt med en uppspeedad onkel kånkel-låt, alla hipsters i rummet blir som galna av ilska och glömmer totalt bort att dom är under vapenhot, dom skriker "sätt på kavinsky!!!, gråter, sliter sitt hår och börjar kasta drinkar/solglasögon/halsband mot elias och kalle, men det är förgäves, kalle hoppar upp på bardisken och dropkickar flera hipsters i bakhuvudet så att blodet sprutar, elias dj'ar vidare medan han skjuter vilt omkring sig, några skott träffar new rave-kids i huvudet och deras silvertights blir till blod. alla i rummet dör i stort sett förutom jonas hassan khemiri som står i ett hörn och läser högt ur "ett öga rött" för någon med mediajobb. ett skott träffar sigge eklund rakt på kuken. han dör som tur inte, men blir tvungen att amputera. elias och kalle grips för "förargelseväckande beteende", dom får som straff att i 2 veckor städa toaletterna på laroy och får aldrig mer komma in på spyan igen, elias överklagar och hänvisar till en punkt som säger att om man känner en vakt så får man komma in ändå, domaren skrattar och sliter av sig ansiktet, där bakom finns carl m. sundevall. flera år senare ser jag en man på spy bar som i tighta jeans och bandtischa går runt och säger "jävla hipster" till folk, han är berusad och har en blick som kan döda men det är något med hans ansikte, det är som att han gjort något med det, han påminner om elias men ser ut som köttfärssås och spaghetti. några timmar senare tar samma man mig i handen.
han: "känner du inte igen mig? hipsterhora!"
jag: "va? jo lite, men.. du är väl inte?"
han: "jo", säger han, "jag är elias"
jag: "men, du ser ju helt vanställd ut!"
han: "jag var tvungen att förstöra mitt vackra ansikte"
jag: "men.. va? varför? du är ju helt sjuk!"
han: "jag klarade inte av tanken på att aldrig mer komma in på spyan"
jag: "så vaddå, du hyvlade ditt ansikte med en osthyvel?"
han: "vadå syns det?"
jag: "ja"
fredag 17 augusti 2007
werewolf
när jag åker den röda bussen från telefonplan till rågsved ser jag älvsjöbadet på min vänstra sida. jag tänker att jag aldrig skulle vilja bada där, aldrig i mitt liv. jag mår lite illa när jag tänker på det. det ser ut som ett sånt badställe där det ligger bajskorvar och flyter i poolen. jag badade där när jag var liten, självklart gjorde jag det, flera gånger också, jag var ung och som jag tidigare skrivit så provar man allt när man är ung, man hoppar ner i en pool även fast någon sagt att efraim i 5b en gång bajsat i just den här poolen. man dyker helt hänsynslöst rakt ner i skiten. man reflekterar nästan inte ens över att partiklar av det är bajset med största sannolikhet finns kvar i den här poolen. jag ser killar och tjejer som badar i kiss och bajs men det vet dom alltså förmodligen inte om och det gör det hela jävligt roligt, dom flesta jag ser är rätt gamla också, det är kul, jag skrattar inombords och lyssnar på against me's första skiva, en kickerstjej kollar på mig som att jag är ett cepe så jag funtar på att skalla henne men skiter i det.
jag kommer istället att tänka på hur jag lärde mig simma. bolanda, någonstans i uppland, min morfars landställe, getingar i hela jävla luften, sjukt varmt, gräsmattor som luktar nyklippt, en hammock, en pool, en jävligt mycket fräschare pool än den i älvsjö, för här bor bara rara gamla tanter och farbröder och rara små barnbarn som vet att om trycket blir för stort så kissar man mot ett träd eller en stubbe eller i toaletten snarare än i SWIMMINGPOOLEN, hade det hetat kisspool så hade jag inte ens skrivit det här inlägget, men om det hade funnits kisspoolar så hade nog inte internet funnits överhuvudtaget heller, människan hade varit så otroligt sjuk om världen hade haft kisspoolar att jag inte ens vågar tänka på det.
jag är kanske i 10-års åldern när jag tittar ut över den här poolen, jag gillar färgen, jag kallar den så här i efterhand "medelhavspoolsblå", det suger i magen för varje tanke jag får, jag vet att det är djupt, djupare än alla samtal jag haft, men jag vågar tänker jag, jag vågar simma, men så vågar jag inte riktigt så min kusins dåvarande kille merdad lär mig att simma, han håller i mig så att jag inte drunknar, jag är skräckslagen, men känner mig modig, det tar nog många timmar jag minns inte, flera dagar säkert jag minns ingenting när det kommer till siffror, men till slut förstår jag hur fan man gör och vetskapen om vad jag precis gjort gör mig helt jävla fascinerad och glad och jag minns att jag badade rätt jävla mycket efter det här, i flera år, jag var en badare, men nu bryr jag mig inte längre, jag fattar grejen, vattnet är fint och skönt men palla när det oftast är typ 15 grader i vattnet, så jag är nuförtiden alltså en så kallad "badkruka", jag undrar var krukan kommer in i det här, vad fan har krukan med allt att göra?
jag kommer istället att tänka på hur jag lärde mig simma. bolanda, någonstans i uppland, min morfars landställe, getingar i hela jävla luften, sjukt varmt, gräsmattor som luktar nyklippt, en hammock, en pool, en jävligt mycket fräschare pool än den i älvsjö, för här bor bara rara gamla tanter och farbröder och rara små barnbarn som vet att om trycket blir för stort så kissar man mot ett träd eller en stubbe eller i toaletten snarare än i SWIMMINGPOOLEN, hade det hetat kisspool så hade jag inte ens skrivit det här inlägget, men om det hade funnits kisspoolar så hade nog inte internet funnits överhuvudtaget heller, människan hade varit så otroligt sjuk om världen hade haft kisspoolar att jag inte ens vågar tänka på det.
jag är kanske i 10-års åldern när jag tittar ut över den här poolen, jag gillar färgen, jag kallar den så här i efterhand "medelhavspoolsblå", det suger i magen för varje tanke jag får, jag vet att det är djupt, djupare än alla samtal jag haft, men jag vågar tänker jag, jag vågar simma, men så vågar jag inte riktigt så min kusins dåvarande kille merdad lär mig att simma, han håller i mig så att jag inte drunknar, jag är skräckslagen, men känner mig modig, det tar nog många timmar jag minns inte, flera dagar säkert jag minns ingenting när det kommer till siffror, men till slut förstår jag hur fan man gör och vetskapen om vad jag precis gjort gör mig helt jävla fascinerad och glad och jag minns att jag badade rätt jävla mycket efter det här, i flera år, jag var en badare, men nu bryr jag mig inte längre, jag fattar grejen, vattnet är fint och skönt men palla när det oftast är typ 15 grader i vattnet, så jag är nuförtiden alltså en så kallad "badkruka", jag undrar var krukan kommer in i det här, vad fan har krukan med allt att göra?
måndag 13 augusti 2007
come on just say it you need me like a bad habit
om jag skulle skriva en bok skulle den handla om mig själv fast allting skulle vara jättespännande och på mitt sätt hela tiden. jag skulle vara en superhjälte, jättestark och med osynlig propeller. 'akta så jag inte flyger in i magen på dig' skulle den heta. i boken skulle jag inte ha något sympatiskt namn som christoffer, i boken skulle jag heta något häftigt, kanske johnny. i boken skulle jag inte sitta på tunnelbanan och svettas, omgiven av tjocka tanter som bor i svedmyra, som ska hem och laga falu, kokta morötter och makaronilåda. jag skulle inte vara omgiven av rastlösa knarkare som går på nålar på tunnelbanestationerna, jag skulle aldrig se kickerskillarna i mjukisbyxor som helst av allt bara vill ha en pappa att krama lite på. jag skulle aldrig ha tråkigt på f12 mer.
dom sjukaste sakerna skulle hända, jag skulle helt plötsligt få ett samtal i en telefonkiosk i rågsved centrum, rösten i telefonen skulle låta lite som en smart amerikan/ryss som är bra på matte, schack och rymden och han skulle säga "du måste åka till rymden, det har hänt en grej". lite som solaris. jag skulle ba dra. på. en. gång. och det skulle vara snyggt, hela tiden, som när man har solglasögon på sig och solen skiner ute. filtrerat. i rymden skulle jag flyga runt lite tyngdlöst och se på anchorman för tusende gången på dvd och jag skulle äta jätteäcklig rymdmat men tycka att det var rätt härligt ändå för "det är ju inte varje dag man äter i rymden".
väl framme på rymdstationen "CRACK 2032937 ROBOT SOLAR" skulle jag bli rastlös rätt snabbt eftersom ad/hd blir ännu värre i rymden som alla vet, men i min bok, i min bok blir allt spännande så en stor robot skulle komma och försöka kasta ut mig i rymden men jag skulle stampa på hans robotfeja och bara skratta och skrika "i'm johnny the defender!" och precis som ice cube i anaconda när han dödar ormhelvetet skulle jag skrika "BITCH!" precis när jag dödar roboten, så att allting blir lite mer hip hop.
robotens blod skulle vara neongrönt och bubbla och i mitt "rum" på rymdstationen skulle det finnas en jättesnygg tjej, pizza, chips, läsk och ett badkar fyllt av crack. i boken skulle jag röka cigaretter hela tiden, kanske såna där indiecig med guldpaket och jag skulle aldrig hosta. hjältar hostar inte. jag skulle vara rolig, men aldrig röra en min och ingen skulle veta var jag bodde, typ som batman. jag skulle bo i en osynlig takvåning på manhattan, jag skulle vara en snygg och smal version av karlsson på taket.
dom sjukaste sakerna skulle hända, jag skulle helt plötsligt få ett samtal i en telefonkiosk i rågsved centrum, rösten i telefonen skulle låta lite som en smart amerikan/ryss som är bra på matte, schack och rymden och han skulle säga "du måste åka till rymden, det har hänt en grej". lite som solaris. jag skulle ba dra. på. en. gång. och det skulle vara snyggt, hela tiden, som när man har solglasögon på sig och solen skiner ute. filtrerat. i rymden skulle jag flyga runt lite tyngdlöst och se på anchorman för tusende gången på dvd och jag skulle äta jätteäcklig rymdmat men tycka att det var rätt härligt ändå för "det är ju inte varje dag man äter i rymden".
väl framme på rymdstationen "CRACK 2032937 ROBOT SOLAR" skulle jag bli rastlös rätt snabbt eftersom ad/hd blir ännu värre i rymden som alla vet, men i min bok, i min bok blir allt spännande så en stor robot skulle komma och försöka kasta ut mig i rymden men jag skulle stampa på hans robotfeja och bara skratta och skrika "i'm johnny the defender!" och precis som ice cube i anaconda när han dödar ormhelvetet skulle jag skrika "BITCH!" precis när jag dödar roboten, så att allting blir lite mer hip hop.
robotens blod skulle vara neongrönt och bubbla och i mitt "rum" på rymdstationen skulle det finnas en jättesnygg tjej, pizza, chips, läsk och ett badkar fyllt av crack. i boken skulle jag röka cigaretter hela tiden, kanske såna där indiecig med guldpaket och jag skulle aldrig hosta. hjältar hostar inte. jag skulle vara rolig, men aldrig röra en min och ingen skulle veta var jag bodde, typ som batman. jag skulle bo i en osynlig takvåning på manhattan, jag skulle vara en snygg och smal version av karlsson på taket.
we're living in a den of thieves and it's contagious
jag har köpt ett par för stora jeans för sjuttiofem kronor lagom till skolstarten. jag tänkte även köpa typ skolstartkeps 2007 i orange färg, suddgummi, färgpennor, linjal, pennvässare, rosa luktsudd(?), bokmärken och typ en ryggsäck, men sen kom jag på att jag är 25 och inte SEXOCHETTHALVT. jag har varit på festival. det är sant, men minus tältet och leran. minus crustarna som pissar i ens mat och minus bajsmannen (jag undrar verkligen om han finns på riktigt. när jag var typ 15 berättade någon för mig att bajsmannen hade fru och barn och att dom åt bajs, jag var minst sagt skeptisk.)
jag har alltså varit på festival, way out west, i göteborg, i en skog, slottskogen. jag har bott på ett flashigt hotell och jag har åkt X2000 klass 1, det gick snabbt, "oj vad det gick" som äldre människor skulle sagt. på hotellet, det femstjärniga hotellet, fanns det en minibar, i den baren fanns lite öl och typ jordnötter och någon jävla champagne, om man köper något av det kostar det minst typ 100 kronor och som mest fyra miljoner. om man vill kan man även beställa upp ostron på rummet, ett ostron kostar 35 kronor, men om man vill ha något "levererat" till rummet måste man betala en kostad på 85 spänn, det kostar alltså att leva som en riktigt sjuk människa. om man vill beställa filmer kan man även göra det, skiten dyker upp direkt på teven precis som i framtiden, man kan alltså om man vill se en film där mr.bean gör "konstiga grimascher" och "låter roligt" och sätter kräftor i halsen och råkar urinera på spisplattan för 125 spänn. om man vill kan man göra det. jag ville inte det.
jag har vaknat av att mobilen ringer mitt i natten, någon jävla punklåt som skriker i mitt öra (måste byta ringsignal, kom ihåg) jag avbryts i en dröm som jag har om att mitt ex har tatuerat in skådespelaren justin theroux hållandes ett barn i händerna, han håller barnet ovanför huvudet som att han ska kasta upp det i luften och han ser glad ut och när jag frågar mitt ex varför hon gjort den här tatueringen säger hon att "han är den enda som jag skulle kunna tänka mig som far till mina barn". det här gör mig i drömmen jättearg och jag ber henne att dra åt helvete. när jag vaknar skrattar jag och har en huvudvärk från helvetet, jag snyter mig och det känns som att hela hjärnan åker med ut. så här fortsätter det. contintental breakfast med vattenmelon och croissants, tusen pålägg, basutbudet, mapei, boredoms, regina spektor och cocorose live, öl i slottskogen, folköl på hotellrummet och göteborg i mitt hjärta, men jag känner mig lite som ett gatubarn när jag ligger där i dom dyra lakanen i dubbelsängen och äter en äcklig toast från seveneleven. ett gaturbarn som har blivit inbjuden att bo i ett fint stort hus som ägs av en vit rik man, den rika mannen tycker att jag ska "få känna på hur det är leva lite lyxigt" och han är fet och ligger i en stor soffa och äter vindruvor, ungefär så känns det, men när jag väl skakat av mig den bilden är det rätt "gött" som man säger i göteborg.
regina spektor bor på samma hotell som oss, jag ser henne utanför hotellet, hon har jättefula skor och strumpor och är jättekort och "spexig", jag slutar att vara kär i henne. men det är lika bra för jag har hört att hon är lesbisk.
gjort i göteborg:
1. frågat man i grillkiosk var "fiskekyrkan" ligger, mannen säger "det finns massa kyrka här, två stycken!" *pekar åt två håll*
2. frågat tjej på stan var FÄÄÄSKÄÄÄTTTJJJÖÖÖRRKKAAAA ligger
3. tjejen tror att jag skojar
4. hon förstår att jag inte skojar, skrattar och ser rädd ut samtidigt
5. pekar mot järntorget
6. vi går dit
7. klubben som ska vara där i närheten på en båt är full
8. vi försöker komma in ändå
9. det går inte
10. vi går till mcdonalds och köper mat
11. jag äter junkfood och kollar på en dokumentär om mord
12. somnar
jag har alltså varit på festival, way out west, i göteborg, i en skog, slottskogen. jag har bott på ett flashigt hotell och jag har åkt X2000 klass 1, det gick snabbt, "oj vad det gick" som äldre människor skulle sagt. på hotellet, det femstjärniga hotellet, fanns det en minibar, i den baren fanns lite öl och typ jordnötter och någon jävla champagne, om man köper något av det kostar det minst typ 100 kronor och som mest fyra miljoner. om man vill kan man även beställa upp ostron på rummet, ett ostron kostar 35 kronor, men om man vill ha något "levererat" till rummet måste man betala en kostad på 85 spänn, det kostar alltså att leva som en riktigt sjuk människa. om man vill beställa filmer kan man även göra det, skiten dyker upp direkt på teven precis som i framtiden, man kan alltså om man vill se en film där mr.bean gör "konstiga grimascher" och "låter roligt" och sätter kräftor i halsen och råkar urinera på spisplattan för 125 spänn. om man vill kan man göra det. jag ville inte det.
jag har vaknat av att mobilen ringer mitt i natten, någon jävla punklåt som skriker i mitt öra (måste byta ringsignal, kom ihåg) jag avbryts i en dröm som jag har om att mitt ex har tatuerat in skådespelaren justin theroux hållandes ett barn i händerna, han håller barnet ovanför huvudet som att han ska kasta upp det i luften och han ser glad ut och när jag frågar mitt ex varför hon gjort den här tatueringen säger hon att "han är den enda som jag skulle kunna tänka mig som far till mina barn". det här gör mig i drömmen jättearg och jag ber henne att dra åt helvete. när jag vaknar skrattar jag och har en huvudvärk från helvetet, jag snyter mig och det känns som att hela hjärnan åker med ut. så här fortsätter det. contintental breakfast med vattenmelon och croissants, tusen pålägg, basutbudet, mapei, boredoms, regina spektor och cocorose live, öl i slottskogen, folköl på hotellrummet och göteborg i mitt hjärta, men jag känner mig lite som ett gatubarn när jag ligger där i dom dyra lakanen i dubbelsängen och äter en äcklig toast från seveneleven. ett gaturbarn som har blivit inbjuden att bo i ett fint stort hus som ägs av en vit rik man, den rika mannen tycker att jag ska "få känna på hur det är leva lite lyxigt" och han är fet och ligger i en stor soffa och äter vindruvor, ungefär så känns det, men när jag väl skakat av mig den bilden är det rätt "gött" som man säger i göteborg.
regina spektor bor på samma hotell som oss, jag ser henne utanför hotellet, hon har jättefula skor och strumpor och är jättekort och "spexig", jag slutar att vara kär i henne. men det är lika bra för jag har hört att hon är lesbisk.
gjort i göteborg:
1. frågat man i grillkiosk var "fiskekyrkan" ligger, mannen säger "det finns massa kyrka här, två stycken!" *pekar åt två håll*
2. frågat tjej på stan var FÄÄÄSKÄÄÄTTTJJJÖÖÖRRKKAAAA ligger
3. tjejen tror att jag skojar
4. hon förstår att jag inte skojar, skrattar och ser rädd ut samtidigt
5. pekar mot järntorget
6. vi går dit
7. klubben som ska vara där i närheten på en båt är full
8. vi försöker komma in ändå
9. det går inte
10. vi går till mcdonalds och köper mat
11. jag äter junkfood och kollar på en dokumentär om mord
12. somnar
onsdag 8 augusti 2007
when california sun became brighton rain
min frisyr är ny och kort. det känns ovant men bra tror jag. jag har köpt ett par nya jeans. dom är blå. jag har bränt mig på ryggen så att jag är så där helt bonnjävlaröd i formen av ett linne på ryggen och axlarna, det svider och är lite (läs mycket) pinsamt och jag funderar på hur jag ska kurera mig, använder man filmjölk eller vad? tar man sitt liv? jag ska till göteborg imorgon, jag ska åka x2000 och det kommer gå snabbt. jätte.
mitt liv. jag har kommit in på en utbildning och har nu hela mitt liv utstakat. jag skojar inte. jag ska bli art director. jag ska bli art director och gå klädd i ironisk mustasch, jag ska lyssna på obskyra gamla black metal sjuor, jag ska "gilla mode", jag ska dricka öl och skaffa en pappamage, jag ska jobba hela tiden, hela tiden, h.e.l.a t.i.d.e.n, jag ska skaffa stora glasögon, jättestora nördglasögon och jag ska resa mer, jag ska resa till nyc, där ska jag åka mycket tunnelbana, starta en modeblogg, ta bilder på folks outfits, göra boksomslag åt konstiga konstiga hipsterförfattare, dricka drinkar med bögar på terasser i soho.
sen när jag kommer hem till sverige ska jag klaga, klaga på hur tysta och vidriga svenskar är, jag ska uteslutande använda ett typsnitt till allt jag gör för det har en tysk snygg tjej sagt att jag ska, jag ska bli makrobiotiker, odla ett stort stort skägg som jag även använder som hängmatta på kvällen när jag vill "vila lite", jag ska ha röda wayfarers och acneskjorta och säga till folk att "dom kan sticka från stan". jag ska åka klass 1, klass 1 ska jag fan åka och när någon ber mig att dra åt helvete ska jag säga "vet du vem jag är?", jag ska inte osa till någon klubb någonsin, dom känner igen mig, jag är ju ad, jag kommer endast äta belgisk choklad, all annan choklad kan dra, jag ska dricka en sorts öl bara, den dyraste, men jag ska säga till alla mina kompisar att "jag gillar att inte slösa för mycket", för att sedan tömma en hel jävla dyr flaska av någonting, spy och ta tåget till köpenhamn där jag på modemässan slänger mig upp på catwalken och skriker "akta er för fan era jävla svin jag är art director, danskjävlar! jag ska vara med här på den här visningen, jag har snygga jeans, kolla rå, kolla det är helmut lang för fan, HELMUT LANG!" när mitt huvud sen träffar marken ska jag inte vakna upp på ett tag. men när jag väl vaknar gör jag det på ett hotell, ett dyrt hotell, ett sånt med fruktkorgar(?), där en snygg tjej sitter med mitt huvud i sitt knä, hon säger att hon ska ta hand om mig, för jag är ju ad, självklart tänker jag, med blod i pannan och på fashionjeansen. sigge eklund ska sitta bredvid och berätta om sina sexäventyr, men den här tjejen bryr sig inte om honom, hon bara "stick sigge, du är played out!" sen säger hon "kris, jag visste från första gången jag såg dig att du var ad och jag gillar verkligen det, ligg med mig så där kreativt som bara ni ad's kan!!" sen kickar jag sigge eklund i ansiktet, skriker "stick från stan författarnörd!" och sticker till hotellrummet och ligger med den snygga tjejen, låten "no limit" med 2unlimited spelas i bakgrunden och jag gillar den som bara en ad kan gilla den låten, på ett postmodernistiskt ironiskt sätt.
mitt liv. jag har kommit in på en utbildning och har nu hela mitt liv utstakat. jag skojar inte. jag ska bli art director. jag ska bli art director och gå klädd i ironisk mustasch, jag ska lyssna på obskyra gamla black metal sjuor, jag ska "gilla mode", jag ska dricka öl och skaffa en pappamage, jag ska jobba hela tiden, hela tiden, h.e.l.a t.i.d.e.n, jag ska skaffa stora glasögon, jättestora nördglasögon och jag ska resa mer, jag ska resa till nyc, där ska jag åka mycket tunnelbana, starta en modeblogg, ta bilder på folks outfits, göra boksomslag åt konstiga konstiga hipsterförfattare, dricka drinkar med bögar på terasser i soho.
sen när jag kommer hem till sverige ska jag klaga, klaga på hur tysta och vidriga svenskar är, jag ska uteslutande använda ett typsnitt till allt jag gör för det har en tysk snygg tjej sagt att jag ska, jag ska bli makrobiotiker, odla ett stort stort skägg som jag även använder som hängmatta på kvällen när jag vill "vila lite", jag ska ha röda wayfarers och acneskjorta och säga till folk att "dom kan sticka från stan". jag ska åka klass 1, klass 1 ska jag fan åka och när någon ber mig att dra åt helvete ska jag säga "vet du vem jag är?", jag ska inte osa till någon klubb någonsin, dom känner igen mig, jag är ju ad, jag kommer endast äta belgisk choklad, all annan choklad kan dra, jag ska dricka en sorts öl bara, den dyraste, men jag ska säga till alla mina kompisar att "jag gillar att inte slösa för mycket", för att sedan tömma en hel jävla dyr flaska av någonting, spy och ta tåget till köpenhamn där jag på modemässan slänger mig upp på catwalken och skriker "akta er för fan era jävla svin jag är art director, danskjävlar! jag ska vara med här på den här visningen, jag har snygga jeans, kolla rå, kolla det är helmut lang för fan, HELMUT LANG!" när mitt huvud sen träffar marken ska jag inte vakna upp på ett tag. men när jag väl vaknar gör jag det på ett hotell, ett dyrt hotell, ett sånt med fruktkorgar(?), där en snygg tjej sitter med mitt huvud i sitt knä, hon säger att hon ska ta hand om mig, för jag är ju ad, självklart tänker jag, med blod i pannan och på fashionjeansen. sigge eklund ska sitta bredvid och berätta om sina sexäventyr, men den här tjejen bryr sig inte om honom, hon bara "stick sigge, du är played out!" sen säger hon "kris, jag visste från första gången jag såg dig att du var ad och jag gillar verkligen det, ligg med mig så där kreativt som bara ni ad's kan!!" sen kickar jag sigge eklund i ansiktet, skriker "stick från stan författarnörd!" och sticker till hotellrummet och ligger med den snygga tjejen, låten "no limit" med 2unlimited spelas i bakgrunden och jag gillar den som bara en ad kan gilla den låten, på ett postmodernistiskt ironiskt sätt.
söndag 5 augusti 2007
so come roll wit me just a rebel lookin for a place to be
jag lyssnar på john coltrane och det låter badadadada di dii dooo bada bada bam bam bap badididididi doo daa do dao da dap dap dap bap bap bap boooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooom pish ba dam ba dam ba dam ba ba ba baa baaaaa pi do do diii doo diii splash. jag lyssnar på john coltrane och klockan är över 2 på natten och jag tänker på att jag är som en ofrivilligt kärlekskrank jävla sjuttonåring på speed. hela sommaren går jag runt så här. blir "kär" i en tjej på bussen och sen på tunnelbanan och sen på klubben och sen på myspace och sen på ica i någon tjej som köper o'boy, maränger, limpa och kanske något annat, typ saft och sen i hon som sitter i kassan och är söt och sen på vägen hem från ica i någon på en parkväg och sen i någon jag ser i en bil och sen på gården där jag bor och sen på tv och sen på internet när jag läser hennes jävla blogg och hon skriver på det där sättet som jag gillar. hon kan vara vem fan som helst. och. så här håller det på. dag ut och dag in.
jag känner att jag vill åka någonstans. nu börjar det bli lite tråkigt. det enda jag vill göra är att sitta i en bil på väg någonstans med ett soundtrack som spjutspetsar. jag vill bara kolla ut genom en jävligt immig fönsterruta och skriva något skit på rutan som man alltid gjorde när man var liten, jag skrev alltid mitt namn så klart, som alla gör. jag vill inte svettas i ett rum i stockholm, jag vill frysa på en landsväg, hellre det. men jag ska till göteborg nästa helg. det är tur. annars skulle jag få skörbjugg. jag börjar bli så jävla trött på stockholm, sena kvällar som fan, hela tiden, för att inte bli uttråkad, alla känner alla, alla känner igen alla, den där jävla väggen av "cool" alla har runt sig här, att vara så jävla konstig bara för konstighetens skull, ytliga idioter, titta på anda människor men inte för mycket, inte titta på någon på tunnelbanan, inte tilltala någon man inte känner, aldrig, under några omständigheter tilltala någon man inte känner eller har "anledning att prata med". alla som hatar så mycket, alla som är så rädda för allt så det är ingen idé att göra något alls-människor, jättesvenska människor som försöker så mycket dom kan att vara tvärtom och älskar nyc för det ska man göra. men samtidigt älskar jag den här staden som om den vore min mamma och min pappa och mina syskon och mina farföräldrar och mina kompisar på samma gång. jag har precis lärt mig skiten känns det som, eller, börjat lära mig hur den här staden är och jag älskar och hatar det samtidigt, verkligen. det är precis som chips, det är gott, jättegott, salt och sött, men dåligt, så dåligt att man en dag kan dö av dom där chipsen, från helveteschipsfabriken i potatislandet sverige. men jag stannar nog ett tag till här, det börjar precis hända saker, bra saker.
1. manic street preachers - motorcycle emptiness
2. kanye west - touch the sky
3. t.i - what you know
4. interpol - roland
5. john coltrane - moment's notice
6. frank sinatra - the way you look tonight
7. lupe fiasco - kick, push
8. microphones - glow pt.2
9. misfits - ghouls night out
10. bad brains - regulator
jag känner att jag vill åka någonstans. nu börjar det bli lite tråkigt. det enda jag vill göra är att sitta i en bil på väg någonstans med ett soundtrack som spjutspetsar. jag vill bara kolla ut genom en jävligt immig fönsterruta och skriva något skit på rutan som man alltid gjorde när man var liten, jag skrev alltid mitt namn så klart, som alla gör. jag vill inte svettas i ett rum i stockholm, jag vill frysa på en landsväg, hellre det. men jag ska till göteborg nästa helg. det är tur. annars skulle jag få skörbjugg. jag börjar bli så jävla trött på stockholm, sena kvällar som fan, hela tiden, för att inte bli uttråkad, alla känner alla, alla känner igen alla, den där jävla väggen av "cool" alla har runt sig här, att vara så jävla konstig bara för konstighetens skull, ytliga idioter, titta på anda människor men inte för mycket, inte titta på någon på tunnelbanan, inte tilltala någon man inte känner, aldrig, under några omständigheter tilltala någon man inte känner eller har "anledning att prata med". alla som hatar så mycket, alla som är så rädda för allt så det är ingen idé att göra något alls-människor, jättesvenska människor som försöker så mycket dom kan att vara tvärtom och älskar nyc för det ska man göra. men samtidigt älskar jag den här staden som om den vore min mamma och min pappa och mina syskon och mina farföräldrar och mina kompisar på samma gång. jag har precis lärt mig skiten känns det som, eller, börjat lära mig hur den här staden är och jag älskar och hatar det samtidigt, verkligen. det är precis som chips, det är gott, jättegott, salt och sött, men dåligt, så dåligt att man en dag kan dö av dom där chipsen, från helveteschipsfabriken i potatislandet sverige. men jag stannar nog ett tag till här, det börjar precis hända saker, bra saker.
1. manic street preachers - motorcycle emptiness
2. kanye west - touch the sky
3. t.i - what you know
4. interpol - roland
5. john coltrane - moment's notice
6. frank sinatra - the way you look tonight
7. lupe fiasco - kick, push
8. microphones - glow pt.2
9. misfits - ghouls night out
10. bad brains - regulator
fredag 3 augusti 2007
is it on? are we doing the horse to the well?
igår var jag i aspudden. jag åt thaimat och tittade på 'inland empire', david lynchs senaste film (det var det sjukaste jag sett i hela mitt liv och jag överdriver inte ens lite.) på väg från thaikiosken hem till louise sa en kille så här till mig "whooa, vet du vad din tatuering står för?" och så kollade han mot mitt allseende öga på armen. jag kollade på honom som man kollar på en gammal rutten banan som man precis ska slänga i soptunnan och sa "ja, jag vet vad det står för". han sa "okej, och hur känns det?" "jävligt bra" sa jag. han och hans tjej såg ut som att dom just blivit offentligt förnedrade och gick därifrån. ville skalla honom. men hejdade mig precis innan min skalle träffade hans fula kepsbeklädda huvud. alltså, seriöst, din dumma jävla idiot till människa hoppas du läser det här, vad tror du att illuminatisymbolen står för? att man är nazist? att man vill att alla ska dö? att man är bättre än alla andra? att man gillar crack? att man är släkt med indianer? att man hatar bögar? att man varit i rymden och knullat? att man bara äter isglass på sommaren? att man tror på den "nya världsordningen"? nej, inget av det där. älskar människor som tror att hela världen är en stor konspirationsteori, för det var nog så fallet var med den här killen. och jag hoppas att han en dag plockar upp en annan bok än någon som dan brown skrivit.
inatt när jag låg och försökte sova fick jag en idé. jag skulle ta mig ut genom fönstret och klättra lite på husfasaden, bara lite. prova lite bara. jag har inte ens höjdskräck så det var lugnt. tänkte att jag skulle få se in i lägenheter från ett helt nytt perspektiv som bara fåglar och moln varit med om. så jag klättrade ut. det är på åttonde våningen så det var lite kallt och husfasaden var vit/brun/jättesmutsig. jag såg jättelångt, jag såg globen, den där fula högdalsskylten som är en tupp, jag såg dn-huset och skatteskrapan och i träden satt fåglar och skrek en massa saker jag inte förstod. försökte säga hej till en fågel, den ba: eh?
efter att ha klättrat runt på husfasaden tänkte jag att det här var ju lite töntigt, så jag slängde mig ut i luften, kom på att jag inte kunde flyga och spräckte skallen mot ett berg, har ett litet sår i pannan nu, men det kan jag ta.
inatt när jag låg och försökte sova fick jag en idé. jag skulle ta mig ut genom fönstret och klättra lite på husfasaden, bara lite. prova lite bara. jag har inte ens höjdskräck så det var lugnt. tänkte att jag skulle få se in i lägenheter från ett helt nytt perspektiv som bara fåglar och moln varit med om. så jag klättrade ut. det är på åttonde våningen så det var lite kallt och husfasaden var vit/brun/jättesmutsig. jag såg jättelångt, jag såg globen, den där fula högdalsskylten som är en tupp, jag såg dn-huset och skatteskrapan och i träden satt fåglar och skrek en massa saker jag inte förstod. försökte säga hej till en fågel, den ba: eh?
efter att ha klättrat runt på husfasaden tänkte jag att det här var ju lite töntigt, så jag slängde mig ut i luften, kom på att jag inte kunde flyga och spräckte skallen mot ett berg, har ett litet sår i pannan nu, men det kan jag ta.
onsdag 1 augusti 2007
hey black dress moves in a blue movie graverobbers from outer space
förortskids med dålig hy asså. dom äckliga små svinen. beställer kebab med bröd, extra stark sås, tränar på gym, hänger i centrum, hyr bara actionfilmer på videobutiken, dom är svettiga, röda i fejjan, luktar äckligt, använder uttryck som "det e FFFEETTT varmt här ellehuu, FFFFEEEEETTTT varmt! FFFFFFFFFFFFFFFFFFEEEEEEEEEEEEEEEEETTTTTTTTTTTTTTTT varmt! FFEEETTTT!"
börjar koka av ilska när jag tänker på det.
dom saknar intelligens totalt, varför dom inte kan uttala ord ordentligt eller ännu mindre tilltala vuxna människor överhuvudtaget utan att låta som neandertalare/vita kickers. jag såg just en sån här idiot alldeles nyss på en grill i en söderförort, vi kan kalla förorten rågsved. det var varmt ute, jag hade cyklat hela vägen hem från stan, jag var glad, jag hade gjort en grym låt med en kompis, jag hade ätit en pizza med svamp på en balkong på norrmälarstrand, allt var så där fint som det kan vara en sommardag ibland du vet. men jag får alltså syn på den här jävla badbollen. jag tycker han förtjänar en rätt lång text. du vet en sån där kille som bara SVÄLJER all luft i ett rum, man kan typ inte andas, man blir "ilsk". kunde inte kolla på honom, hade inte kunnat äta efter det. tänkte inte mer på det. men efter att jag beställt en tunnbrödsrulle utan korv så var jag tvungen, jag skallade den jäveln. rakt i ansiktet. rakt i hans ansikte fick han min skalle. näsbenet sprack och blodet sprutade ur den flottiga jävelns näsa och ut över hela golvet, det kom blod på korvarna, hamburgarna, ketchup, senap, bostongurka och den vidriga jävelns blod på golvet såg ut som en pollocktavla, jag hatar pollock, blev ännu mer förbannad. shit pommes frites! fettot försökte veva tillbaka men det gick inte, hans tröja var röddränkt och han skrek efter sin mamma. hans fula kickerskompis stod bredvid och gjorde ingenting så jag skallade honom med, rakt på ögat, han dog tror jag. alla skrek, jag betalade maten med mitt visakort, signerade kvittot och gick och låste upp min cykel och cyklade hem. nu är jag lite trött för jag har typ cyklat 8-10 mil dom senaste dagarna, försöker göra mig fin för beach 2058. ikväll ska jag på minst två klubbar, men det kan även bli tre fattaru, så sjuk är jag. så sjuk.
varför finns steppsallad?
börjar koka av ilska när jag tänker på det.
dom saknar intelligens totalt, varför dom inte kan uttala ord ordentligt eller ännu mindre tilltala vuxna människor överhuvudtaget utan att låta som neandertalare/vita kickers. jag såg just en sån här idiot alldeles nyss på en grill i en söderförort, vi kan kalla förorten rågsved. det var varmt ute, jag hade cyklat hela vägen hem från stan, jag var glad, jag hade gjort en grym låt med en kompis, jag hade ätit en pizza med svamp på en balkong på norrmälarstrand, allt var så där fint som det kan vara en sommardag ibland du vet. men jag får alltså syn på den här jävla badbollen. jag tycker han förtjänar en rätt lång text. du vet en sån där kille som bara SVÄLJER all luft i ett rum, man kan typ inte andas, man blir "ilsk". kunde inte kolla på honom, hade inte kunnat äta efter det. tänkte inte mer på det. men efter att jag beställt en tunnbrödsrulle utan korv så var jag tvungen, jag skallade den jäveln. rakt i ansiktet. rakt i hans ansikte fick han min skalle. näsbenet sprack och blodet sprutade ur den flottiga jävelns näsa och ut över hela golvet, det kom blod på korvarna, hamburgarna, ketchup, senap, bostongurka och den vidriga jävelns blod på golvet såg ut som en pollocktavla, jag hatar pollock, blev ännu mer förbannad. shit pommes frites! fettot försökte veva tillbaka men det gick inte, hans tröja var röddränkt och han skrek efter sin mamma. hans fula kickerskompis stod bredvid och gjorde ingenting så jag skallade honom med, rakt på ögat, han dog tror jag. alla skrek, jag betalade maten med mitt visakort, signerade kvittot och gick och låste upp min cykel och cyklade hem. nu är jag lite trött för jag har typ cyklat 8-10 mil dom senaste dagarna, försöker göra mig fin för beach 2058. ikväll ska jag på minst två klubbar, men det kan även bli tre fattaru, så sjuk är jag. så sjuk.
varför finns steppsallad?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)