jörgen lantz gästbloggar

jaha, här sitter jag och njuter av en mycket god mazarin och dricker lite kaffe. i min mörklagda men välstädade vindsvåning i gamla stan sitter jag och tänker lite på mitt liv och njuter av detta goda bakverk samt dryck. jag målar tavlor föreställande vaser och krukor. men vad hände egentligen efter björnes magasin kanske ni undrar? och varför slutade jag vara björne helt plötsligt? vad hände med min relation till lilla snigel och eva funck?

jag minns inte vilket år det var, men det kan ha varit 1998 och min blodsockernivå var väldigt låg den där dagen och jag var inne i den där björndräkten, som alltid, i den där härliga björndräkten och det var varmt, jättevarmt det var i augusti det var högsommar och jag ville ha lite godis, bara lite godis, en liten bit bara tänkte jag, bara en jävla ploppjävel. jag gick ut ur svt-huset och in i en kiosk och sa "tja, ge mig en plopp, tack! den bästa du har!" också skrattade jag mitt snälla björnskratt medan jag la ner några nummer av sporttidningen buster innanför dräkten, varpå kioskinnehavaren tog fram en pistol och sköt mig rakt i magen. det kändes som att någon lekte krig med mina tarmar och jag var på väg att dö, det var så här det kändes att dö som björn, tänkte jag och den där michael jackson-låten "black or white" spelades i bakgrunden och mitt vinröda blod forsade ut över kioskgolvet och jag kräktes i min björnmask.

nu låg jag i en ambulans på väg till sjukhuset och slangar var inkopplade i min kropp, det gjorde ont överallt och jag tänkte på robert gustafsson, lilla snigel och maträtten fläsk med löksås. efter det var det svart i vad som kändes som flera månader. när jag vaknade upp var det första jag såg en doktor som kollade på mig och sa "är inte du han björne?", "jo", sa jag.

efter några veckor blev jag utskriven och gick tillbaka till svt-huset för att fortsätta mitt arbete som björne i björnes magasin. jag hade lämnat in björndräkten på lagning och den var nu helt i sin ordning igen. jag var så glad. allt kändes underbart jag hade världen vid mina fötter. men så såg jag den, den där löpsedeln som skulle förändra mitt liv för alltid. "björn rånade kiosk, blev skjuten". strax därefter kommer jag fram till svt-huset och ser hur en polisbil stannar framför byggnaden. en polisman kliver ur och går fram mot mig. han nickar på det där polissättet och säger "nämen hej, björne" och jag svarar "hej". polismannen är obehaglig och han stinker baksnus.

när polismannen kommer nära mig blir jag illamående och backar, då tar han tag i min arm och drar den bakom min rygg i något sorts polisgrepp, jag håller på att bryta armen och känner hur smärtan i magen håller på att döda mig, men jag kan klara det här, tänker jag, jag är ju ändå en riktig björn. polismannen säger att han vet vad jag har gjort och jag säger men jag köpte ju bara en plopp också trodde väl kioskägaren att jag var en riktig björn också sköt han mig, men polismannen säger att han har hört alla bortförklaringar förut, det är ingen idé för mig att försöka förneka vad jag gjort. jag är bara en "vidrig jävla björn som snattar" säger han och spottar mig i ansiktet. tio minuter efter sitter jag på polisstationen, min björndräkt stinker snus. så gick det till, sedan var jag inte björne längre, nu var jag istället känd som "brottsbjörnen". jag och lilla snigel har ingen kontakt alls längre, vi mailar lite ibland och eva funck har sagt upp kontakten med mig helt och hållet eftersom hon tycker att "björnar borde veta bättre".

/jörgen lantz