tisdag 1 april 2008

that vangogh sky shrinks the city that shrinks me

det börjar med att jag kryper baklänges på golvet i uppsala. vi bor där det finns gröna fina kullar utanför fönstret. jag är kanske några månader gammal eller så gammal man nu är när man börjar krypa. jag är totalt omedveten om att jag i framtiden kommer att skämmas över små men ack så vidriga delar av mitt liv.

här kommer några delar av mitt liv som jag skäms över:

när jag är sju år gammal vrider jag motvilligt nacken av strömmingar i farfars fiskebåt på stenskär och blåser undan min långa beatleslugg från ögonen hela tiden sådär som tomas brolin brukade göra. jag minns att jag senare även tittar på fotbolls-vm utan att någon tvingar mig.

jag är osäker på åldern här, men jag står på min säng och spelar luftgitarr till roxette med en cowboyhatt på huvudet.

när jag är sju år börjar jag spela ishockey. jag utöver sporten tills jag är omkring fjorton år och skadar mitt knä. min knäskada gör att jag får ligga hemma i soffan och spela sega mega drive i flera veckor. när jag börjar skolan igen vet jag inte vad jag ska fylla min nyfunna fritid med så jag börjar med rock.

när jag är tolv år följer jag med min kompis börje till högdalshallen för att börja utöva en ny sport. sporten heter bågskytte.
jag blir inte långvarig inom sporten. jag skjuter några gånger och märker att det är bortom tråkigt, man får ont i handlederna och tränaren vill att man ska köpa en pilbåge för cirka femtusen kronor.

jag är fjorton år och spelar jimi hendrix-solon på gitarr, det låter som att någon försöker laga chili con carne med ett trumset.

när jag är femton år lyssnar jag på bandet korn och tycker att det är bra, jag lyssnar på texterna och tänker "det här är så äkta". jag har även en affisch på väggen med bandet "machine head".

jag är ungefär femton år och ska dricka öl med mina kompisar, jag använder ordet "kröka".

jag är femton eller sexton och är hemma hos en kompis, vi lyssnar på "goa/trance".

när jag är runt tjugo år får jag för mig att jag ska åka till thailand och "backpacka" lite. vilket jag gör med min dåvarande flickvän. vi har ryggsäckar på oss, stora ryggsäckar, jag har tofflor och keps. här skäms jag faktiskt redan medan jag reser istället för att endast skämmas i efterhand.

jag är tjugotre år och jobbar med internetsupport. jag skäms varje dag när jag svarar i telefonen på jobbet. när jag äter lunch skäms jag. när jag åker hem från jobbet skäms jag lite mer. när alarmklockan ringer på morgonen skäms jag ögonen ur mig för att jag vet att jag efter frukosten ska åka till mitt jobb på internetsupporten.

när jag är tjugofem är jag på spy bar nästan varje helg en hel sommar. jag skäms så mycket för det i efterhand att jag bestämt mig för att aldrig någonsin gå dit igen. det här löftet kommer jag att bryta.

jag är tjugosex år och tittar på tv-programmet "go' kväll". här skäms jag inte bara för mig själv.



inte ens den unga åldern kan rättfärdiga dessa beteenden.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Vidrigt! Jag mar riktigt illa nu. SATAN!

Anonym sa...

Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Aluguel de Computadores, I hope you enjoy. The address is http://aluguel-de-computadores.blogspot.com. A hug.

Ingvar Johansson sa...

När den som bör skämmas inte gör det får någon annan göra det.

christoffer sa...

juan damir:

tack!

aluguel de computadores:

vad kul att du förstår min svenska blogg så bra även fast du talar engelska.

esping:

jag instämmer till fullo