dag ett
jag har just kommit hem från en omskakande studieresa på hårdrocksgymnasiet "tungmetallen" i falun. jag har varit där i tre dagar, jag var inhyst hos familjen "van der leem" som var hyggliga nog att bjuda mig både på frukost, middag, nattmacka samt en säng av mycket fint orsaträ. familjens son jocke, som jag var för där att träffa, bär smeknamnet "leather jocke" och spelar i black metal-bandet "ond bråd död" tillsammans med sina kompisar "svinet", "reaper" och "matze".
"leather jocke" gav mig en inblick i livet som hårdrockare. i flera dagar har jag studerat hårdrockarna, hur dom lever, vad dom äter, allting som man behöver veta har jag tagit reda på. en exkursion i hårdrock kanske man skulle kunna säga. jag har fått höra metalriff tills mina öron blött, jag har fått höra unga mäns hårdrockslyrik, jag har fått höra brådmogna, pubertala skrik över mattor av distorsion och smattrande dubbelkaggar, jag har fått höra immortallåtar framförda på fiol och såg av två norska unga män i 15-årsåldern.
mitt studiebesök börjar under en ensembletimme där jag får höra bandet "holy diva" repetera sin senaste låt "blood of the dying goat". sångaren conny skriker ut sin frustration över kristendomen i dagens konsumtionssamhälle i form av dessa ord "christianity must die, it must die because satan has to win, you are the blood of the dying goat, you buy candy and pay with the blood of christ, now it's time for me to tell you: you must die!"
ord och inga visor kan man tycka, men hårdrockarna tycker inte att det dom håller på med är särskilt aggressivt eller hårt, dom tycker snarare att det är världen "som är lite mesig och bögig". jimmy båt, 18 år, tycker att världen är alldeles för komformistisk och att alla människor härmar varandra. "det finns inget eget uttryck nuförtiden, alla är kloner, som i terminator II!" säger jimmy. jimmys kompis fatzer lantz, 17, håller med "jag håller med helt och hållet, folk är som kopior av varandra nuförtiden, och ingen vågar sätta sig emot kristendomen och så, alla bara åh gud vad bra du är, åh gud! det är så töntigt, nästan vidrigt." efraim matsson, sångare i "holy diva" fyller i "ja och blod då, varför gillar inte folk blod? är det något fel med blod? folk verkar nästan rädda för det nuförtiden, glöm inte att man duschade i getblod på 1920-talet."
min dag fortsätter i en replokal under en kyrka där blackmetalbandet "unholy child of wrath" spelar. killarna i bandet är sminkade i svart i hela ansiktet. sångaren "rakro sygnyver" säger: "jag vill att folk ska tycka att vi låter som när kedjor krossar glasfönster". trummisen "aska" håller med och säger "ja, precis så, och som stank av kött ska det låta." jag förstår inte alls, men nickar medhållande för att slippa stryk.
i nästa inlägg kommer jag att ge en rapport om dag två i falun.
tisdag 18 mars 2008
tisdag 11 mars 2008
influensan gästbloggar
hej! ni kanske har hört talas om mig, jag kallas 'influensan' i folkmun, men egentligen har jag ett vanligt namn som tyvärr inte många vet om. sabrina tonårshäxan är mitt namn. jag tar över människors kroppar, jag svärtar ner deras immunsystem och hela deras blodomlopp med mina vidriga häxkonster och jag ger symptom som hosta, feber och trötthet. jag har funnits sedan finska vinterkriget ungefär, innan dess hette influensan 'audiencen' och var en mycket finare version av sjukdomen, man kräktes inte eller något sådant, utan nös bara lite.
när jag inte är ute och smittar ner folk brukar jag hänga med mina två mostrar och min talande katt. det vore att sparka in en väldigt vidöppen dörr om jag sa att mitt liv är lite konstigt, mina kompisar, speciellt 'harvey' som jag är kär i, brukar säga att jag är väldigt speciell och konstig, men dom vet ju inte att jag är en häxa, jävla idioter, om dom bara visste. när jag är arg på någon av dom brukar jag ge dom lite influensa, sen är dom inte så kaxiga längre när dom sitter där på toan och spyr galla genom näsborrarna.
nej nu har jag inte tid att gästblogga mer, jag ska till södersjukhuset och spotta i några dropp.
mvh
/sabrina tonårshäxan (influensan)
när jag inte är ute och smittar ner folk brukar jag hänga med mina två mostrar och min talande katt. det vore att sparka in en väldigt vidöppen dörr om jag sa att mitt liv är lite konstigt, mina kompisar, speciellt 'harvey' som jag är kär i, brukar säga att jag är väldigt speciell och konstig, men dom vet ju inte att jag är en häxa, jävla idioter, om dom bara visste. när jag är arg på någon av dom brukar jag ge dom lite influensa, sen är dom inte så kaxiga längre när dom sitter där på toan och spyr galla genom näsborrarna.
nej nu har jag inte tid att gästblogga mer, jag ska till södersjukhuset och spotta i några dropp.
mvh
/sabrina tonårshäxan (influensan)
måndag 3 mars 2008
beckmansmössan gästbloggar
hej det är jag som är beckmansmössan, ni kan ha sett mig i somras på f12-trappan, men också i höstas och vintras på rodeofester, vicefester och debaser och faktiskt för flera år sedan på trummisen i bad cash quartet. till och med jack nicholson har provat mig. en annan klassiker är adebisi i tv-serien oz, en serie om män som tar varandas pengar och våldtar varandra i ett fängelse. han har den på sniskan så där som alla på stan har nu.
man kan säga att jag varit med om mycket i mitt liv, och om man säger det så far man inte med osanning, utan den totala sannigen, utan risk för att ha blivit felinformerad. ni kanske inte vet så mycket om mig, tänkte jag, så därför vill jag använda den här gästbloggningen till att berätta om mig själv, så att ni får lite mer bakgrund till beckmansmössan och så att ni förstår att det finns mer bakom än bara utseende.
jag föddes i en hall i östberlin 1940. sotarna frös huvudet av sig och kom på att dom måste ha en mössa på sig för att värma sig, men att mössan skulle sitta på sniskan så att dom kunde höra på ena örat, höra kriget. min uppväxt var svår, jag vandrade från huvud till huvud, ett tag låg jag i en skokartong i flera år, jag var nära på att brinna upp, men jag överlevde. ett tag satt jag även på huvudet tillhörande en vidrig gammal man med en hemsk huvudacne, det var det värsta jag varit med om.
tiden gick och jag blev äldre, min färg började blekna, jag hade några hål i mig. jag började plugga till journalist i leipzig. jag var 23 år och nu jävlar skulle jag visa världen att jag var mer än en modeaccesoar. det gick åt helvete redan på intervjun, dom skrattade åt mig och kastade ut mig genom ett fönster. jag hamnade på en metalkilles huvud, därifrån gick det utför, totalt utför och jag livnärde mig som hora i flera år, kände mig smutsig och försökte att ändra livsstil, men jag var fast i en cirkel av sex, våld och droger tillsammans med ett gäng andra huvudbonader, värst var slokhatten, den jäveln, han tog alla mina pengar och ockuperade min lägenhet, jag blev lynchad av alla mina "vänner" och flyttade till sverige.
nu bor jag i stockholm och sitter på någon hipsters huvud, han luktar axe africa och går på debaser medis hela tiden, inte helt lugnt. jag längtar tillbaka till sotarna i berlin.
/beckmansmössan
man kan säga att jag varit med om mycket i mitt liv, och om man säger det så far man inte med osanning, utan den totala sannigen, utan risk för att ha blivit felinformerad. ni kanske inte vet så mycket om mig, tänkte jag, så därför vill jag använda den här gästbloggningen till att berätta om mig själv, så att ni får lite mer bakgrund till beckmansmössan och så att ni förstår att det finns mer bakom än bara utseende.
jag föddes i en hall i östberlin 1940. sotarna frös huvudet av sig och kom på att dom måste ha en mössa på sig för att värma sig, men att mössan skulle sitta på sniskan så att dom kunde höra på ena örat, höra kriget. min uppväxt var svår, jag vandrade från huvud till huvud, ett tag låg jag i en skokartong i flera år, jag var nära på att brinna upp, men jag överlevde. ett tag satt jag även på huvudet tillhörande en vidrig gammal man med en hemsk huvudacne, det var det värsta jag varit med om.
tiden gick och jag blev äldre, min färg började blekna, jag hade några hål i mig. jag började plugga till journalist i leipzig. jag var 23 år och nu jävlar skulle jag visa världen att jag var mer än en modeaccesoar. det gick åt helvete redan på intervjun, dom skrattade åt mig och kastade ut mig genom ett fönster. jag hamnade på en metalkilles huvud, därifrån gick det utför, totalt utför och jag livnärde mig som hora i flera år, kände mig smutsig och försökte att ändra livsstil, men jag var fast i en cirkel av sex, våld och droger tillsammans med ett gäng andra huvudbonader, värst var slokhatten, den jäveln, han tog alla mina pengar och ockuperade min lägenhet, jag blev lynchad av alla mina "vänner" och flyttade till sverige.
nu bor jag i stockholm och sitter på någon hipsters huvud, han luktar axe africa och går på debaser medis hela tiden, inte helt lugnt. jag längtar tillbaka till sotarna i berlin.
/beckmansmössan
söndag 2 mars 2008
metallica gästbloggar
tjabba! det här är ert favoritband metallica, man! vi tänkte "blogga" lite om james hetfields nya positiva livsstil utan droger och hur det påverkat oss som heavy metal band, men vi kom på att det skulle bli så jävla tråkig läsning, så istället blir det här en dagbok över en dag i metallicas turnéliv. fortsätt att rocka, kids!
lars ulrichs dag
10.00. jag vaknar, sätter på mig jättesmå shorts, gör yoga i 45 minuter, äter en grapefrukt, den smakar surt och jag blir lite förvånad, jag hade fått för mig att grapefrukt smakade mer sött, lite mer som melon
10.45. jag duschar och är jättearg på james för att han inte förstår att jag är ledaren i vårt band, han vägrar förstå
12.00. jag äter lunch med den nya bassisten i vårt band som jag inte ved vad han heter, han har någon form av dreads som ramlar ner i hans mat hela tiden, jag är riktigt sjukt nära att kicka honom ur bandet, han är vidrig, jag spottar i hans lunch och går och övar trummor på knäna, jag får några blåmärken
15.00. jag dricker en energidryck och övar trummor, jag över på ett jättesnabbt komp där min virvel är uppstämd så att den ska låta som någon som skriker, jag slår jättemycket på crashcymbalen utan att spela på baskaggen samtidigt, mina shorts är jättekorta och jag är arg och svettig
17.30. jag drar ett skämt för några journalister, ingen skrattar
20.00. vi spelar live, det låter som heavy metal, precis som jag vill att det ska låta
23.00. jag sitter med bandet i logen, vi pratar om den nya skivan vi ska spela in, med arbetstiteln "in miseryyyyyaaaiieoooooooooieooooeeeooooooooaaaaaaaaaahhhhhhhhhh", jag äter valnötter och är tillfreds
01.00 jag somnar i nightlinern, jag suger på tummen
james hetfields dag
06.00. vaknar och ber till gud i en timme
07.00. springer 1 mil
10.00. jag tittar mig i spegeln och är nöjd med vad jag ser, nöjd med att jag gjorde den där skönhetsoperationen i slutet på 70-talet, operationen för att få mig att se mer ut som mitt favoritdjur; lejonet
12.00. jag äter lunch, ett glas vatten, en karamell och tjugo salladsblad och en stor biff
15.00. jag hatar lars och läser en bok om alkoholism
17.00. jag är i ett emotionellt stadie och gråter i min säng i nightlinern, bassisten som jag inte minns namnet på sitter utanför och spelar slapbas, jag är nära på att gå ut och döda honom
20.00. vi spelar live, det låter som sydstatsrock, precis som jag vill ha det, vi spelar en ny låt där jag skriker "meeeaaaaaiiiieeeaaaaaahhhhhhhhhhhhh", det känns väldigt bra
21.00. jag somnar i en stol
bassistens dag
10.00 jag vaknar, alla retar mig, jag vill dö, jag äter choklad till frukost
11.00-19.00. jag spelar slapbas i nightlinern och alla tittar på mig konstigt, jag övar på en gammal red hot chili peppers-låt
20.00. vi spelar live, det låter som korn och sepultura, precis som jag vill ha det!
22.00. jag somnar med en groupie i famnen, hon använder min indianfrisyr som täcke
kirk hammetts dag
10.00. jag vaknar och dricker grönt té
12.00. jag använder hårfönen på fel sätt så att hela bussen håller på att ta eld, alla blir arga, jag skrattar och säger whatever bro
14.00-20.00. jag övar på gitarrsolon med en fläkt framför mig, så att håret ska flyga i luften
20.00. vi spelar live, det låter helt underbart om mina gitarrsolon, det låter precis som bon jovi, precis som jag gillar det
22.00. jag somnar och det är varmt i sängen och jag har ett jätteskönt täcke som känns som hår
/metallica
(översatt från engelska till svenska av einar heckscher)
lars ulrichs dag
10.00. jag vaknar, sätter på mig jättesmå shorts, gör yoga i 45 minuter, äter en grapefrukt, den smakar surt och jag blir lite förvånad, jag hade fått för mig att grapefrukt smakade mer sött, lite mer som melon
10.45. jag duschar och är jättearg på james för att han inte förstår att jag är ledaren i vårt band, han vägrar förstå
12.00. jag äter lunch med den nya bassisten i vårt band som jag inte ved vad han heter, han har någon form av dreads som ramlar ner i hans mat hela tiden, jag är riktigt sjukt nära att kicka honom ur bandet, han är vidrig, jag spottar i hans lunch och går och övar trummor på knäna, jag får några blåmärken
15.00. jag dricker en energidryck och övar trummor, jag över på ett jättesnabbt komp där min virvel är uppstämd så att den ska låta som någon som skriker, jag slår jättemycket på crashcymbalen utan att spela på baskaggen samtidigt, mina shorts är jättekorta och jag är arg och svettig
17.30. jag drar ett skämt för några journalister, ingen skrattar
20.00. vi spelar live, det låter som heavy metal, precis som jag vill att det ska låta
23.00. jag sitter med bandet i logen, vi pratar om den nya skivan vi ska spela in, med arbetstiteln "in miseryyyyyaaaiieoooooooooieooooeeeooooooooaaaaaaaaaahhhhhhhhhh", jag äter valnötter och är tillfreds
01.00 jag somnar i nightlinern, jag suger på tummen
james hetfields dag
06.00. vaknar och ber till gud i en timme
07.00. springer 1 mil
10.00. jag tittar mig i spegeln och är nöjd med vad jag ser, nöjd med att jag gjorde den där skönhetsoperationen i slutet på 70-talet, operationen för att få mig att se mer ut som mitt favoritdjur; lejonet
12.00. jag äter lunch, ett glas vatten, en karamell och tjugo salladsblad och en stor biff
15.00. jag hatar lars och läser en bok om alkoholism
17.00. jag är i ett emotionellt stadie och gråter i min säng i nightlinern, bassisten som jag inte minns namnet på sitter utanför och spelar slapbas, jag är nära på att gå ut och döda honom
20.00. vi spelar live, det låter som sydstatsrock, precis som jag vill ha det, vi spelar en ny låt där jag skriker "meeeaaaaaiiiieeeaaaaaahhhhhhhhhhhhh", det känns väldigt bra
21.00. jag somnar i en stol
bassistens dag
10.00 jag vaknar, alla retar mig, jag vill dö, jag äter choklad till frukost
11.00-19.00. jag spelar slapbas i nightlinern och alla tittar på mig konstigt, jag övar på en gammal red hot chili peppers-låt
20.00. vi spelar live, det låter som korn och sepultura, precis som jag vill ha det!
22.00. jag somnar med en groupie i famnen, hon använder min indianfrisyr som täcke
kirk hammetts dag
10.00. jag vaknar och dricker grönt té
12.00. jag använder hårfönen på fel sätt så att hela bussen håller på att ta eld, alla blir arga, jag skrattar och säger whatever bro
14.00-20.00. jag övar på gitarrsolon med en fläkt framför mig, så att håret ska flyga i luften
20.00. vi spelar live, det låter helt underbart om mina gitarrsolon, det låter precis som bon jovi, precis som jag gillar det
22.00. jag somnar och det är varmt i sängen och jag har ett jätteskönt täcke som känns som hår
/metallica
(översatt från engelska till svenska av einar heckscher)
onsdag 27 februari 2008
hej!
för första gången i den här bloggen skriver jag i versaler: JAG ÅNGRAR MIG, JAG SLUTAR INTE BLOGGA. jag märkte att hela bloggsverige stod stilla och det fick mig att förstå att det är viktigt att jag drar mitt strå till den här stacken som är internet. som sångaren i kent sa bara några timmar efter jag slutat blogga; "jag vet inte vad jag ska göra på internet längre." eller som börje ahlstedt sa; "jag tänker aldrig mer skådespela om inte kris börjar blogga igen, jag har ingenting roligt att läsa när jag gör min morgontoalett längre, vad fan ska jag göra?" dom här typen av uttalanden är talande för att jag verkligen behövs.
dock så kommer mitt bloggande inte vara speciellt frekvent eftersom jag har så otroligt mycket att göra nuförtiden. men räkna med mycket gästbloggar, först ut är hårdrocksbandet metallica, men även gamla hjältar som super mario och den vita rutan på schackbrädet kommer att gästblogga utav bara fan. jag är tillbaka, för alltid.
dock så kommer mitt bloggande inte vara speciellt frekvent eftersom jag har så otroligt mycket att göra nuförtiden. men räkna med mycket gästbloggar, först ut är hårdrocksbandet metallica, men även gamla hjältar som super mario och den vita rutan på schackbrädet kommer att gästblogga utav bara fan. jag är tillbaka, för alltid.
söndag 24 februari 2008
nu får det vara slut på det roliga
nu har jag skrivit rätt många inlägg i den här bloggen, bergis över 100 och nu får det fan räcka, nu får det vara nog, det är inte kul längre och jag har inte tid, jag jobbar ju tamejfan med media, då hinner man inte sitta och skriva ironiska texter på internet. men man tackar för läsningarna! tack och hej!
/kris
/kris
torsdag 7 februari 2008
fyra sorters häst
jan guilliou, den främste författaren i världshistorien har skrivit den bästa boken i hela världen (ondskan), men det är inte alltid lätt att vara författare, snarare tvärtom, alltså inte så lätt. nej det ska jag tala om, man lever i en ständig stress och ångesten pockar som en dålig gammal per hagman-bok i tinningen och man dricker kaffe, man dricker det svart direkt från ett fat, man surplar skiten med en sockerbit i munnen och man jagar sitt eget kött som man sedan steker i stekpannan och man läser sina egna ord med en avsky och ett självförakt som skulle få en emounge att verka glad.
jan har problem med en bok han skriver på. han har därför mailat mig och bett om hjälp. i mailet frågar jan hur man på bästa sätt kan inleda en roman om en gammal och sjuk häst. är det något jag kan så är det just det, så jag har därför, för att vara snäll mot jan, tagit fram fyra olika inledningar om en gammal och sjuk häst, det är fyra helt olika sätt att skriva en bok på och någon av dessa inledningar hoppas jag verkligen faller jan i smaken.
fyra olika sorters hästboksinledningar
1. "han satte på skivan caligula av popduon hästpojken på hög volym och rakade bort sin mediamustasch med en lätt, nästan nonchalant rörelse medan han satte den prickiga flugan på plats över den vita acneskjortan. han skulle på klubb ikväll, ikväll skulle det bli fest, han var glad, nu jävlar tänkte han, men lyckan kändes inte som den brukade göra, det låg som ett filter av mörker över hans tankar ikväll och han visste varför; toblerone var döende och kanske var det ikväll han skulle dö."
2. "-vivienne, du kommer aldrig kunna döda mig! jag är mycket starkare än dig! kom an då! kom an! kom an bara! du kan ju försöka! hästen ricardo fullständigt frustade ut orden och med en styrka som nästan fick vivienne att tro att ricardo var så ung och ståtlig och frisk som han en gång varit. vivienne var förbryllad, hästar kan ju inte prata, tänkte hon och rökte en right utan filter."
3. när hon rider på hästen ser hon att johannes brost går några meter framför, hon rider ifatt honom och knackar honom på axeln. - var inte du joker i rederiet? frågar hon. - jo, svarar han. - vilken fin häst! säger johannes brost. - tack så jättemycket joker! svarar hon och känner att hon håller på att spy av hans andedräkt som luktar gammeldansk och hönsgryta."
4. "-hästen nyser jättemycket för den är förkyld och har hiv, ingen bra kombination, ingen bra kombination alls. det här säger doktor mättää med en ton som endast kommer vid en dödsdom, det låter obehagligt, men eva tänker att det inte är så farligt, hästar vet ju ingenting, dom förstår inte vad hiv är, hur skulle dom kunna veta det, dom kan ju inte ta heroin."
jan har problem med en bok han skriver på. han har därför mailat mig och bett om hjälp. i mailet frågar jan hur man på bästa sätt kan inleda en roman om en gammal och sjuk häst. är det något jag kan så är det just det, så jag har därför, för att vara snäll mot jan, tagit fram fyra olika inledningar om en gammal och sjuk häst, det är fyra helt olika sätt att skriva en bok på och någon av dessa inledningar hoppas jag verkligen faller jan i smaken.
fyra olika sorters hästboksinledningar
1. "han satte på skivan caligula av popduon hästpojken på hög volym och rakade bort sin mediamustasch med en lätt, nästan nonchalant rörelse medan han satte den prickiga flugan på plats över den vita acneskjortan. han skulle på klubb ikväll, ikväll skulle det bli fest, han var glad, nu jävlar tänkte han, men lyckan kändes inte som den brukade göra, det låg som ett filter av mörker över hans tankar ikväll och han visste varför; toblerone var döende och kanske var det ikväll han skulle dö."
2. "-vivienne, du kommer aldrig kunna döda mig! jag är mycket starkare än dig! kom an då! kom an! kom an bara! du kan ju försöka! hästen ricardo fullständigt frustade ut orden och med en styrka som nästan fick vivienne att tro att ricardo var så ung och ståtlig och frisk som han en gång varit. vivienne var förbryllad, hästar kan ju inte prata, tänkte hon och rökte en right utan filter."
3. när hon rider på hästen ser hon att johannes brost går några meter framför, hon rider ifatt honom och knackar honom på axeln. - var inte du joker i rederiet? frågar hon. - jo, svarar han. - vilken fin häst! säger johannes brost. - tack så jättemycket joker! svarar hon och känner att hon håller på att spy av hans andedräkt som luktar gammeldansk och hönsgryta."
4. "-hästen nyser jättemycket för den är förkyld och har hiv, ingen bra kombination, ingen bra kombination alls. det här säger doktor mättää med en ton som endast kommer vid en dödsdom, det låter obehagligt, men eva tänker att det inte är så farligt, hästar vet ju ingenting, dom förstår inte vad hiv är, hur skulle dom kunna veta det, dom kan ju inte ta heroin."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)