in your heart

jag har skändat julsånger med min akustiska gitarr och med stämsång och jag har gett bort dom här sångerna på cd-r-skiva till mina föräldrar i julklapp. jag har fått så mycket fina julklappar att jag känner mig som den där lilla killen i den gamla tv-serien 'ebba och didrik', den där vidriga lilla killen som hade ett rum fullt av dom "häftigaste leksakerna" man kunde önska sig.

i övrigt har jag ätit så mycket mat att det känns som att peter harrysson inte behöver oroa sig för sin "mobbade mage" så mycket längre, han har inget att komma med, min mage kommer att bli omskriven i guinness rekordbok och jag kommer att ligga där på obduktionsbordet i framtiden när jag är död (dog metaldöden, alltså när man blir utsatt för väldigt hård och tung metalmusik så att man faller ner, död) och robotar kommer att blippa och fråga varandra på robotspråket;

robot 1: - vad är det här för något egentligen? den här magenser helt sjuk ut..

robot 2: - hmm, jag vet inte, ser det inte lite ut som en gammal stevie wonder-vinyl?

robot 3: - det ser ut som.. fem kilo king edward-potatis och.. en aladdinask med pappret kvar..

robot 2: - asså, fan vad äckligt

robot 1: - mm, den här killen måste ha varit jättehungrig

robot 2: - ja, superhungrig, allt finns ju här, mat för flera månader, och varför har han svalt allting med pappret på?

robot 4: - tjock verkar han ha varit, bukfet nästan..

robot 1: - verkligen, vilket vidrigt as

rapparen petter (som varit nedfryst): - shit, sjukt fet kille

alla robotarna: - vad menar du petter? är du ironisk?