tongue like a serpent

jag har lite ont i vänster bröstmuskel, det "strålar" lite. jag antar att det är hjärtat. jag har ätit min sista pan pizza i det här livet. jag tror jag kommer dö. eller alltså jag är helt övertygad om det. "men jag är ju så ung, det är inte rättvist" tänker jag, men döden bryr sig inte om rättvisor. döden kommer att komma när jag minst anar det, kanske medan jag sover, eller kanske när jag står och kissar, eller kanske när jag läser rocky. döden kommer att komma och knacka mig på axeln lite rått och be mig följa med till hotellet "svarta ormen". döden kommer att se jävligt otrevlig ut, han kommer att ha new rave tights, en klocka runt halsen och en ironisk batiktröja. döden kommer att heta något pretentiöst och han kommer att älska allt jag hatar, alltså lever, mjölk, matematik, studentikosa saker och carl reinholdtzon belfrage. döden kommer att vilja prata med mig om modebloggar och annat trams men jag kommer bara att stå där i hissen ner till helvetet och tiga, tiga som en mur, som berlinmuren och sen kommer jag att skratta åt honom, skratta döden rätt i ansiktet och spotta på hans oversizade hoodie, spotta blod för det gör man när man är på väg mot döden. döden kommer att bli fullkomligt rasande och jag kommer att dropkicka honom rakt på käften så att hans skelettkäke ramlar ner på hissgolvet och sen kommer jag att be döden sticka från stan, döden kommer att gråta sitt dödsblod och be om nåd, men jag kommer inte att benåda honom, jag dödar honom, jag dödar döden och på hissdörren skriver jag "döden was here 2007".