fredag 19 oktober 2007

boy soprano

framtid

jag gillar det här med ärlighet och att inte låtsas vara häftigare än man faktiskt är och jag har redan berättat det mesta om mig själv, men det finns en sak jag inte berättat och nu är det dags. jag tänker erkänna något som är så pinsamt att ni tre personer och hunden som läser den här "bloggen" kommer att sluta läsa omgående efter den här texten. jag kommer att förnedras av mina vänner, man kommer att skrika könsord efter mig på stan, man kommer att kalla mig otrevliga saker, man kommer att kasta köttbitar efter mig, råa köttbitar kommer att krossa luften, man kommer att bussa hundar på mig, stora blodkäftade hundar som vill döda mig för min dåliga smak och man kommer att skratta bakom min rygg. man kommer inte att vilja prata med mig om man träffar på mig på stan, man kommer att ta omvägar för att slippa se mig i ögonen, långa omvägar. man kommer inte att släppa in mig på klubbar mer och alla som jag känner inklusive min familj kommer att ta avstånd från mig. mitt liv kommer aldrig bli som det en gång var.

jag kommer att sluta i en soc-lägenhet i haninge, injicerandes döden rakt in i venen och från mina högtalare kommer ulf lundells senaste skiva ljuda, i mina bokhyllor kommer det att finnas romaner av per hagman, i min frys kommer man att kunna hitta "laxpytt" och i min kyl "bullens pilsnerkorv" och i hallen kommer det finnas en mycket ful anslagstavla där jag satt upp gamla konsertbiljetter från spelningar med "hoola bandoola band", "stefan sundström" och "wille crafoord". i mitt kök kommer det att finnas en stråhatt på köksbordet, en hatt jag använder "när jag ska på lokal". jag kommer att ha shorts på mig på sommaren, shorts med fickor på, flera fickor, "smarta fickor" och jag kommer att röka hemrullade cigaretter och vissla poplåtar hela dagarna. jag kommer att åka "tricken" in till stan och skinnjackan, den svarta skinnjackan som jag köper, kommer att sitta på min bukfetmabeklädda kropp till den dagen jag dör. på begravningen kommer soundtracket till änglagård spelas. allt det här kommer att hända om jag fortsätter att gilla den nya kentskivan.

nutid, på grund av den nya kentskivan

jag skäms som om jag vore en hund som råkat skita ner en jävligt dyr persisk matta i ett stort slott.

1 kommentar:

ania sa...

jag älskar texten och jag älskar att du älskar kents nya skiva! har dock inte hört den själv ännu, och funderar på att inte lyssna på den enbart för att slippa känna mig som en hund som just skitit ner en asdyr persisk matta i ett stort slott (jag har f.ö. spytt ner en dyr persisk matta i en flådig villa på en nyårsfest en gång, skäms fortfarande, så believe me när jag säger att jag förstår känslan)... vi får se. men den här läsaren stannar iaf ett tag till.