ibland blir jag så sugen på att bära rock. en riktigt fin yves saint laurent vintagerock. vara en riktig klassisk gentleman. en sån som bjuder kvinnor på fint och dyrt vitt vin ur fin och exklusiv flaska med fin etikett och sedan kanske bjuder på lite handskalade räkor från marsstrand och spelar någon härlig gammal ragtimeklassiker på vinyl. en sån där härlig gammal man som röker cigarr och ser lite ut som en blandning mellan sean connery och george clooney. en sån som alla kvinnor vill ha. tänk att få vara en riktig gammal gentleman. tänk vad härligt. prostataproblemen? andedräkten som luktar brunn? åderbråcken? hemorrojderna? håret inuti öronen? den allt mer tilltagande demensen? att ha blöja? jag skiter i allt det där, bara jag får bära rock.
men det finns en annan sorts rock jag gillar mer. jag pratar om hårdrocken. jag älskar den av hela mitt hjärta. iron maiden, scorpions, megadeth, europe. jag kan inte låta hårdrocken vara. jag kommer alltid in på den när jag pratar med människor. jag vill att dom ska förstå min kärlek till den här musikstilen, jag vill att dom förstår att jag verkligen tycker om den så mycket att jag skulle kunna tatuera in wasp's logotyp i mitt scrotum. det finns inga gränser för min kärlek till hårdrock. på kvällarna lyssnar jag ofta på metallicas skiva "st.anger", jag sitter där i mitt pojkrum, med corpse paint i ansiktet och urklipp ur metal hammer på väggarna, jag sitter där och känner hjärtat bulta i takt med dubbelkaggarna och det är så vackert.
här är en hårdrocksvers jag skrivit.
blades of steel
steely blades
the dragon is angry
anger dragon awakes!
yeaaaaaaaaaaaaaaaah
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar