Hej! Jag heter Anders Pontonen Bcheszka och jag är här för att gästblogga. Jag kommer inte att skriva om mode eller liknande utan kommer totalt att fokusera på ett område som intresserar mig starkt, nämligen "sex på konstiga ställen". Jag tänker prata lite allmänt kring ämnet men ocksä även gå in i detalj och berätta lite om mina egna erfarenheter i form av en sorts lista, men först; lite information om mig själv!
Namn: Anders Pontonen Bcheszka
Ålder: 32
Kön: Man
Bor: Hornstull
Yrke: Designer
Civilstånd: Gift
Favoritmat: Sushi
Favoritmusik: Deep House
Hobbies: Jogga, vin, samlag
Så till ämnet; Att ha samlag på olika ställen. Man kan ju kalla det lite vad man vill, kanske vill man kalla det att man knullar, kopulerar, samlagar, har sex eller helt enkelt att man "tar på varandra" eller så säger man "feed the horse" som jag brukar säga. Jag är en man i mina bästa år och gillar att ha samlag i olika situationer, inte bara i hemmet med min fru på diskbänken och då är det viktigt att man provar på lite nya saker, därför hade jag tänkt att lista några "konstiga platser" jag har haft sex på. Dom följer här nedan, utan inbördes rangordning.
Konstiga platser jag har haft sex på. Av Anders Pontonen Bcheszka.
1. I en mörk bunker
2. I en regissörsstol
3. I ett sandtag
4. I en chokladask av märket Aladdin
5. Bakom en stor väckarklocka
6. Under ett bord på en fin restaurang
7. På en Macbook pro
8. Mot en vakt på Laroy
9. I en mycket liten flyttkartong
10. Bakom en stor påse gorbypiroger
söndag 30 september 2007
lördag 29 september 2007
hey deuce
jag har varit på skansen och där har jag sett skandinaviska djur. många djur har jag sett. djur i bur. dom var fina men jag tyckte synd om dom på samma gång som jag tyckte att "åh va gullia!"
jag har stått nära björnen, han var på andra sidan glasrutan (den tjocka glasrutan) och han såg ledsen ut, som en ledsen hemmafru som bara städar hela tiden. jag såg även ugglan, den jäveln såg sur ut och vände huvudet runt i typ 360 grader, kanske för att skrämma mig lite, men jag gillar ugglan, det känns som att den tänker innan den pratar, jag skulle behöva vara lite mer så, som den där lilla ugglan. och älgen? den var fin den med.
jag har även sett en beckfilm, den var riktigt usel. tänk er följande scenario; två ungdomar blir överkörda av ett tåg, allt tyder på självmord hela vägen igenom filmjäveln och i slutet så kommer man fram till att dom faktiskt tog livet av sig. höll på att dö för att det var sån bra och spännande upplösning.
..................................
i övrigt har jag ett missat samtal från arsalan nasiri. jag tänker inte ringa tillbaka.
jag har stått nära björnen, han var på andra sidan glasrutan (den tjocka glasrutan) och han såg ledsen ut, som en ledsen hemmafru som bara städar hela tiden. jag såg även ugglan, den jäveln såg sur ut och vände huvudet runt i typ 360 grader, kanske för att skrämma mig lite, men jag gillar ugglan, det känns som att den tänker innan den pratar, jag skulle behöva vara lite mer så, som den där lilla ugglan. och älgen? den var fin den med.
jag har även sett en beckfilm, den var riktigt usel. tänk er följande scenario; två ungdomar blir överkörda av ett tåg, allt tyder på självmord hela vägen igenom filmjäveln och i slutet så kommer man fram till att dom faktiskt tog livet av sig. höll på att dö för att det var sån bra och spännande upplösning.
..................................
i övrigt har jag ett missat samtal från arsalan nasiri. jag tänker inte ringa tillbaka.
fredag 28 september 2007
throw some d's
liselotte är "nyfiken". det börjar med att hon är sju år gammal och tycker att granngubben verkar vara spännande, så hon följer efter honom till hans arbetsplats. utan att han vet om det så klart. hon följer efter honom när han går på dom nerpissade trottoarerna i malmö centrum. hon håller sig långt bakom honom så att han inte ska se. hon luktar i luften för att känna om han har någon after shave på sig och isåfall vilket märke det skulle kunna vara. gubben kastar ett äppelskrutt i en papperskorg. liselotte tar upp det och slickar på det. när gubben kommer till sin arbetsplats gömmer sig liselotte bakom ingången och medan han röker en cigarett sittandes på en lastpall, smiter hon in på kontoret där gubben jobbar. hon sätter sig på toaletten och kissar lite. sedan går hon därifrån.
när granngubben kommer hem från jobbet har liselotte varit i hans hem hela dagen. hon har tittat lite på inredningen och hur saker och ting ser ut i hemmet och hon har inte alls gillat vad hon sett. liselotte har därför möblerat om hela gubbens hus. i blod har hon skrivit "varsågod" på väggen.
när liselotte växer upp slår internet igenom med full genomslagskraft. liselotte hittar nu flera nya vägar att förfölja människor på. hon googlar människors namn hela dagarna, letar upp deras telefonnummer på hitta och hon ringer till folk och "flåsar" via ip-telefoni. när hon chattar kallar hon sig för "blodet ska flyta"
gränsen nås på våning fem i ett höghus i skövde år 2003 när liselotte gömmer sig i en garderob hemma hos ett par som är både blinda och döva. liselotte känner sig osynlig och cyklar hem. "vad fan håller jag på med egentligen", skriver hon i sin stalkerblogg på aftonbladet.se.
jag träffar liselotte på ett kafé i norrköping i september 2007. hon ser smutsig men snäll ut. hon har en stor stickad tröja på sig och hennes röda hår är lockigt och ser ut att aldrig ha tvättats. hon dricker thé med honung och hennes kläder luktar svin.
- stalker?
- ja, jag är en stalker asså
- ok, hur menar du då?
- nämen det är vissa jag blir knäpp och besatt av
alltså det är nog väldigt jobbigt för dem, men jag kan
inte hejda mig själv då. mitt rationella tänkande stängs
av liksom. det är jobbigt för mig med. det har hänt med
2 pers riktigt ordentligt och har pågått länge, andra bara
några veckor.
- men vadå, du googlar folks namn och kollar upp dom på myspace?
- ah googla är ju inte så farligt. jag har åkt fram och tillbaka över hela europa
för en man, dök upp överallt. skitjobbig var jag nog.
- ja det låter ju lite sådär, hade du någon sorts relation till den här mannen?
- nej jag hade sett honom i en skolkatalog bara
när granngubben kommer hem från jobbet har liselotte varit i hans hem hela dagen. hon har tittat lite på inredningen och hur saker och ting ser ut i hemmet och hon har inte alls gillat vad hon sett. liselotte har därför möblerat om hela gubbens hus. i blod har hon skrivit "varsågod" på väggen.
när liselotte växer upp slår internet igenom med full genomslagskraft. liselotte hittar nu flera nya vägar att förfölja människor på. hon googlar människors namn hela dagarna, letar upp deras telefonnummer på hitta och hon ringer till folk och "flåsar" via ip-telefoni. när hon chattar kallar hon sig för "blodet ska flyta"
gränsen nås på våning fem i ett höghus i skövde år 2003 när liselotte gömmer sig i en garderob hemma hos ett par som är både blinda och döva. liselotte känner sig osynlig och cyklar hem. "vad fan håller jag på med egentligen", skriver hon i sin stalkerblogg på aftonbladet.se.
jag träffar liselotte på ett kafé i norrköping i september 2007. hon ser smutsig men snäll ut. hon har en stor stickad tröja på sig och hennes röda hår är lockigt och ser ut att aldrig ha tvättats. hon dricker thé med honung och hennes kläder luktar svin.
- stalker?
- ja, jag är en stalker asså
- ok, hur menar du då?
- nämen det är vissa jag blir knäpp och besatt av
alltså det är nog väldigt jobbigt för dem, men jag kan
inte hejda mig själv då. mitt rationella tänkande stängs
av liksom. det är jobbigt för mig med. det har hänt med
2 pers riktigt ordentligt och har pågått länge, andra bara
några veckor.
- men vadå, du googlar folks namn och kollar upp dom på myspace?
- ah googla är ju inte så farligt. jag har åkt fram och tillbaka över hela europa
för en man, dök upp överallt. skitjobbig var jag nog.
- ja det låter ju lite sådär, hade du någon sorts relation till den här mannen?
- nej jag hade sett honom i en skolkatalog bara
söndag 23 september 2007
the sun was like no no no the moon was like go go go
indianmannen stiger på i högdalen och jag sitter på tunnelbanan sent på kvällen en lördag och mittemot mig sätter han sig. han har stora hörlurar på sig, såna där som spelar mer musik ut ur hörluren än in i örat och volymen är hög. jättehög. indianmannen lyssnar på tears for fears. "don't you forget about me, don't youuuuuuuuuuuuuuoooooooohhhh oh oh ooooh" dånar ut i vagnen och ingen bryr sig eller hör det. alla svenska människor sitter där i vagnen och dricker sin starköl ur burk och tänker på sina lägenheter i enskede. ingen förstår hur fint det är att den här indianmannen sitter där och lyssnar på tears for fears. han ser ledsen ut och luktar alkohol och second hand kläder. jag tänker att han kanske har gjort slut med sin tjej eller att han bara är lite lördagsdeppig. jag vill krama om indianmannen och säga att allt kommer att lösa sig. eller kanske slå honom på axeln lite vänskapligt och säga "inte ska du sitta här och deppa" om det passar sig bättre. för han kanske är lite homofobisk indianmannen, men det skulle vara helt ok, jag skulle kunna förlåta honom för det. men jag pratar inte med honom alls. nej någon måtta får det vara. istället skriver jag ner följande i min mobiltelefon:
"på vágem til rtan siter em indian framfn mhg ggn lxrnar på tears 4 fears jag vill ueta mer om hanq liu"
indianmannen har flera jackor på sig. en av dom har päls. han trummar takten på sina knän. jag undrar vad han gör på fritiden. kanske jobbar han som hundfrisör och har tjugofem barn eller så är han arbetslös och gillar att läsa böcker skrivna av jan guillou eller så är han creative director på byrån farfar och bor i hammarby sjöstad och köper sin brie över disk på fredagarna i östermalms saluhall. jag kommer aldrig få veta. indianmannen sitter kvar när jag går av vid t-centralen. jag går till lava(!!!!!!!!1111) och kollar på adam tensta. stämningen är som en fritidsgård full av killar med stora byxor och liten penis. jag mår dåligt psykiskt. efteråt åker jag till debaser medis och kollar på sage francis. sage är tjock, rolig och rappar bra. efter spelningen dör min jävlaskitmobiltelefon och jag åker hem och äter tolv kilo nötter och tittar på tv för första gången på elva år. tv visar sig vara riktigt vidrigt så jag stänger av. klockan 04 vaknar jag av att en skitgammal kentlåt spelas i min ipod. texten går typ "du är som glaaaaaas, jag är gjord av en vaaaaaas, som en speeeeegel, hissa seeeeegel".
apropå det så har jag fått tag i en kenttext från den kommande skivan.
låten heter "broms" och här är texten:
broms
du är som ett tåg, du bara går och går
jag är som frank, mats, roger och ellinor
men i en spegel är jag glad, där kan jag vara jag
som när min pappa gav mig choklad
precis som en broms, kan man komma bort
i asfalten och glas, precis som gammal gas
jag bröt mitt allvar itu och kossan säger mu
och det är jag som är ett barn, idag, jocke heter jag
du är som ett tåg, du åker över allt som du ser
jag är som pierre som bara tar istället för och ger
men i en spegel är jag blank, nästan som en dank
som när min pappa gav mig the smiths skiva "rank"
precis som en broms, kan man komma bort
i asfalten och glas, precis som gammal gas
jag bröt mitt allvar itu och kossan säger mu
och det är jag som är ett barn idag, jocke heter jag
och tänk om bromsarna inte tar
tänk om dom inte tar
tänk om dom inte taaa-haaaar
taaaaaaaaaaaaaaaaaa-haaaaaaaaaaaaaaaar
ta ta ta ta ta ta ta ta- ha ha ha ha ha ha haaaaaaaaar
tänk om bromsarna inte tar
"på vágem til rtan siter em indian framfn mhg ggn lxrnar på tears 4 fears jag vill ueta mer om hanq liu"
indianmannen har flera jackor på sig. en av dom har päls. han trummar takten på sina knän. jag undrar vad han gör på fritiden. kanske jobbar han som hundfrisör och har tjugofem barn eller så är han arbetslös och gillar att läsa böcker skrivna av jan guillou eller så är han creative director på byrån farfar och bor i hammarby sjöstad och köper sin brie över disk på fredagarna i östermalms saluhall. jag kommer aldrig få veta. indianmannen sitter kvar när jag går av vid t-centralen. jag går till lava(!!!!!!!!1111) och kollar på adam tensta. stämningen är som en fritidsgård full av killar med stora byxor och liten penis. jag mår dåligt psykiskt. efteråt åker jag till debaser medis och kollar på sage francis. sage är tjock, rolig och rappar bra. efter spelningen dör min jävlaskitmobiltelefon och jag åker hem och äter tolv kilo nötter och tittar på tv för första gången på elva år. tv visar sig vara riktigt vidrigt så jag stänger av. klockan 04 vaknar jag av att en skitgammal kentlåt spelas i min ipod. texten går typ "du är som glaaaaaas, jag är gjord av en vaaaaaas, som en speeeeegel, hissa seeeeegel".
apropå det så har jag fått tag i en kenttext från den kommande skivan.
låten heter "broms" och här är texten:
broms
du är som ett tåg, du bara går och går
jag är som frank, mats, roger och ellinor
men i en spegel är jag glad, där kan jag vara jag
som när min pappa gav mig choklad
precis som en broms, kan man komma bort
i asfalten och glas, precis som gammal gas
jag bröt mitt allvar itu och kossan säger mu
och det är jag som är ett barn, idag, jocke heter jag
du är som ett tåg, du åker över allt som du ser
jag är som pierre som bara tar istället för och ger
men i en spegel är jag blank, nästan som en dank
som när min pappa gav mig the smiths skiva "rank"
precis som en broms, kan man komma bort
i asfalten och glas, precis som gammal gas
jag bröt mitt allvar itu och kossan säger mu
och det är jag som är ett barn idag, jocke heter jag
och tänk om bromsarna inte tar
tänk om dom inte tar
tänk om dom inte taaa-haaaar
taaaaaaaaaaaaaaaaaa-haaaaaaaaaaaaaaaar
ta ta ta ta ta ta ta ta- ha ha ha ha ha ha haaaaaaaaar
tänk om bromsarna inte tar
lördag 22 september 2007
when the blood stains your vintage cowboy shirt and your heart stops beating you are dead
jag står vid bögringen, jag har armarna på räcket och står och pratar med en kompis. en gammal flickvän står bredvid och försöker få min uppmärksamhet. ny scen. jag står vi spärrarna vid t-centralen, vid en pelare, jag står lutad mot pelaren. mot mig kommer en invandrarkille, han ser ut att vilja något så jag spänner ögonen i honom. han kommer fram till mig och sätter händerna på varsin sida om mitt huvud som om han tänker berätta en hemlighet för mig. invandrarkillen viskar "ge mig din mobil och alla du har i dina fickor, om du inte gör det hugger jag ihjäl dig med min kniv". jag svarar "ok, du ska få allt jag har". sedan stoppar jag ner handen i min vänsterficka för att ta upp mobilen, när jag har mobilen i handen kommer jag på att jag ska skada den här killen så mycket att han inte kommer kunna gå mer i det här livet. "ok, vänta en sekund, du ska få allt jag har, alltså, verkligen, ALLT!" säger jag till honom och det känns som om min hjärna kokar sönder. killen svarar "snabba dig på nu, du är död om jag inte får din mobil". "jag är redan död" väser jag till honom och det hamnar saliv på hans örsnibb.
jag ber honom titta ner på mobilen som att jag ska ge honom den och i samma sekund slår jag honom på käften så jävla hårt att han flyger rakt ner i marken med skallen. men han reser sig upp direkt. min hand ser ut som korvgryta. jag ger honom en ny käftsmäll, inte lika hård, men han kan inte slå tillbaka och han blöder från baksidan av huvudet och pannan. blodet rinner ner över hans äckliga jävla kickersjacka och jag njuter av att spöa skiten ur honom. jag jabbar mot hans ansikte som sly i rocky II och hans ansikte börjar efter ett tag likna elefantmannens. han ber mig dock aldrig sluta, han ber mig aldrig om nåd, han är så stolt, den lilla jävla nollan. han tror att han kommer att komma tillbaka. han fattar inte att han håller på att dö. jag slutar aldrig slå, det bara fortsätter och till slut är det som att stå och slå mot asfalt, händerna brinner. efteråt mår jag illa och vill spy, men jag är också stolt, "jag slog den jäveln på käften" skriker jag högt när jag springer därifrån. "jag har aldrig slagit någon på käften förut!" skriker jag och alla kollar på mig jättekonstigt, polisen dyker aldrig upp, jag tänker inte ens på den saken. blodet försvinner helt spårlöst från mina händer.
det här är sjuka nätter. jag fattar inte varför jag drömmer sånt här. jag brukar aldrig komma ihåg drömmar i vanliga fall. och varför drömmer jag att det är så jävla skönt att slåss. jag kanske borde börja boxas.
googlat på senaste:
the strokes room on fire
service
colorscheme
cederteg
regina spektor
fiona apple
mina fem bästa bruce springsteen låtar just nu:
candy's room
racing in the street
thunder road
growin' up
atlantic city
jag ber honom titta ner på mobilen som att jag ska ge honom den och i samma sekund slår jag honom på käften så jävla hårt att han flyger rakt ner i marken med skallen. men han reser sig upp direkt. min hand ser ut som korvgryta. jag ger honom en ny käftsmäll, inte lika hård, men han kan inte slå tillbaka och han blöder från baksidan av huvudet och pannan. blodet rinner ner över hans äckliga jävla kickersjacka och jag njuter av att spöa skiten ur honom. jag jabbar mot hans ansikte som sly i rocky II och hans ansikte börjar efter ett tag likna elefantmannens. han ber mig dock aldrig sluta, han ber mig aldrig om nåd, han är så stolt, den lilla jävla nollan. han tror att han kommer att komma tillbaka. han fattar inte att han håller på att dö. jag slutar aldrig slå, det bara fortsätter och till slut är det som att stå och slå mot asfalt, händerna brinner. efteråt mår jag illa och vill spy, men jag är också stolt, "jag slog den jäveln på käften" skriker jag högt när jag springer därifrån. "jag har aldrig slagit någon på käften förut!" skriker jag och alla kollar på mig jättekonstigt, polisen dyker aldrig upp, jag tänker inte ens på den saken. blodet försvinner helt spårlöst från mina händer.
det här är sjuka nätter. jag fattar inte varför jag drömmer sånt här. jag brukar aldrig komma ihåg drömmar i vanliga fall. och varför drömmer jag att det är så jävla skönt att slåss. jag kanske borde börja boxas.
googlat på senaste:
the strokes room on fire
service
colorscheme
cederteg
regina spektor
fiona apple
mina fem bästa bruce springsteen låtar just nu:
candy's room
racing in the street
thunder road
growin' up
atlantic city
fredag 21 september 2007
street opera
man kan säga att jag skriver det här inlägget med en kniv mot mitt adamsäpple. med en ak47:a mot tinningen och med ett baseballträ mot smalbenet. jag ska berätta om en tjej. vi kan kalla henne ett vanligt svenskt namn. vi kan kalla henne för "sara". ja, det passar bra. ok, "sara" är en tjej med attityd. hon har tyg i ansiktet och hon dansar med klistermärken över hela kroppen på alla dom häftiga klubbarna som om det inte fanns någon morgondag. "shit morgondagen kan dra" skulle hon kunna säga. eller något liknande. på neu kastade "sara" en gång två ton crack på en dörrvakt, men hon blev inte utslängd eftersom hon "känner folk". "sara" gillar inte lakrits men hon gillar glass, söt glass, och hon tycker att stockholmare kan dra, med sina förstörda smaklökar som inte ens klarar av ben&jerry glass. "sara" gillar techno och dj's och hundar, gosiga hundar man kan klappa. "sara" steker sin köttbit i olivolja, "för det är nyttigare än smör". "sara" förstår inte vad folk har emot "färgen silver". "sara" kan rabbla alla detroittechnohjältar i sömnen snabbare än rambo drar kniv och "sara" kan döda dig med sina ord, ord som hon läst i senaste i.d. när "sara" har tråkigt går hon till galleri kleerup och "tar en vin och en cig". "sara" har svart bälte i karate.
men när "sara" är ensam. när hon är helt själv och ingen ser, inte ens grannarna, då tar hon fram den, svensson, svensson-dvd'n. och en påse cheese doodles och hon häller upp ett glas vichy noveau med en frånskild mors precision. hon har sminkat sig för tv'n. när hon sitter där ensam lyssnar hon på salem al fakirs senaste skiva och gråter och tänker "han låter ju nästan lite som stevie wonder". "sara" sjunger med i varje låt och älskar dom naturliga och förnuftiga texterna. "sara" äter fiskbullar i currysås, bullens pilsnerkorv och tittar på en turnédagbok med orup på hans officiella hemsida. "saras" sovrum är hennes favoritrum i hennes lägenhet. hon har inrett det spartanskt. på väggarna hänger få utvalda affischer. en fucking åmål-affisch täcker dörren. på "saras" nattduksbord står ett signerat kort av carl einar häckner med texten "till sara, fortsätt kämpa för att bli en trollkarl, jag tror på dig!"
men när "sara" är ensam. när hon är helt själv och ingen ser, inte ens grannarna, då tar hon fram den, svensson, svensson-dvd'n. och en påse cheese doodles och hon häller upp ett glas vichy noveau med en frånskild mors precision. hon har sminkat sig för tv'n. när hon sitter där ensam lyssnar hon på salem al fakirs senaste skiva och gråter och tänker "han låter ju nästan lite som stevie wonder". "sara" sjunger med i varje låt och älskar dom naturliga och förnuftiga texterna. "sara" äter fiskbullar i currysås, bullens pilsnerkorv och tittar på en turnédagbok med orup på hans officiella hemsida. "saras" sovrum är hennes favoritrum i hennes lägenhet. hon har inrett det spartanskt. på väggarna hänger få utvalda affischer. en fucking åmål-affisch täcker dörren. på "saras" nattduksbord står ett signerat kort av carl einar häckner med texten "till sara, fortsätt kämpa för att bli en trollkarl, jag tror på dig!"
torsdag 20 september 2007
lipstick smack baby fingernails done jacket on stay in bed forever
jag sover alltid så bra. hela nätterna. men inte nu, nej nu sover jag som ett jävla skämt. vaknar hela tiden och drömmer skitkonstigt. inatt drömde jag att jag var i något sorts nedlagt hus/fabrik/whatever och det var en asjobbig tonårskille där, han kanske var runt 14 och han var verkligen helt jävla dum i huvudet så jag tog honom och hängde ut honom utanför ett fönster typ längst upp i byggnaden och skrek typ "jag släpper, jag släpper, då kommer du dö din dumma jävel!! vill du det?" lillkillen började böla och kissade typ på sig och det skar till i hjärtat och så drog jag in honom i tryggheten igen och kramade honom och sa förlåt tusen gånger, han kollade på mig som en liten hund. och när jag vaknade kände jag mig som djävulen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)