the sun was like no no no the moon was like go go go

indianmannen stiger på i högdalen och jag sitter på tunnelbanan sent på kvällen en lördag och mittemot mig sätter han sig. han har stora hörlurar på sig, såna där som spelar mer musik ut ur hörluren än in i örat och volymen är hög. jättehög. indianmannen lyssnar på tears for fears. "don't you forget about me, don't youuuuuuuuuuuuuuoooooooohhhh oh oh ooooh" dånar ut i vagnen och ingen bryr sig eller hör det. alla svenska människor sitter där i vagnen och dricker sin starköl ur burk och tänker på sina lägenheter i enskede. ingen förstår hur fint det är att den här indianmannen sitter där och lyssnar på tears for fears. han ser ledsen ut och luktar alkohol och second hand kläder. jag tänker att han kanske har gjort slut med sin tjej eller att han bara är lite lördagsdeppig. jag vill krama om indianmannen och säga att allt kommer att lösa sig. eller kanske slå honom på axeln lite vänskapligt och säga "inte ska du sitta här och deppa" om det passar sig bättre. för han kanske är lite homofobisk indianmannen, men det skulle vara helt ok, jag skulle kunna förlåta honom för det. men jag pratar inte med honom alls. nej någon måtta får det vara. istället skriver jag ner följande i min mobiltelefon:

"på vágem til rtan siter em indian framfn mhg ggn lxrnar på tears 4 fears jag vill ueta mer om hanq liu"

indianmannen har flera jackor på sig. en av dom har päls. han trummar takten på sina knän. jag undrar vad han gör på fritiden. kanske jobbar han som hundfrisör och har tjugofem barn eller så är han arbetslös och gillar att läsa böcker skrivna av jan guillou eller så är han creative director på byrån farfar och bor i hammarby sjöstad och köper sin brie över disk på fredagarna i östermalms saluhall. jag kommer aldrig få veta. indianmannen sitter kvar när jag går av vid t-centralen. jag går till lava(!!!!!!!!1111) och kollar på adam tensta. stämningen är som en fritidsgård full av killar med stora byxor och liten penis. jag mår dåligt psykiskt. efteråt åker jag till debaser medis och kollar på sage francis. sage är tjock, rolig och rappar bra. efter spelningen dör min jävlaskitmobiltelefon och jag åker hem och äter tolv kilo nötter och tittar på tv för första gången på elva år. tv visar sig vara riktigt vidrigt så jag stänger av. klockan 04 vaknar jag av att en skitgammal kentlåt spelas i min ipod. texten går typ "du är som glaaaaaas, jag är gjord av en vaaaaaas, som en speeeeegel, hissa seeeeegel".

apropå det så har jag fått tag i en kenttext från den kommande skivan.
låten heter "broms" och här är texten:

broms

du är som ett tåg, du bara går och går
jag är som frank, mats, roger och ellinor
men i en spegel är jag glad, där kan jag vara jag
som när min pappa gav mig choklad

precis som en broms, kan man komma bort
i asfalten och glas, precis som gammal gas
jag bröt mitt allvar itu och kossan säger mu
och det är jag som är ett barn, idag, jocke heter jag

du är som ett tåg, du åker över allt som du ser
jag är som pierre som bara tar istället för och ger
men i en spegel är jag blank, nästan som en dank
som när min pappa gav mig the smiths skiva "rank"

precis som en broms, kan man komma bort
i asfalten och glas, precis som gammal gas
jag bröt mitt allvar itu och kossan säger mu
och det är jag som är ett barn idag, jocke heter jag

och tänk om bromsarna inte tar
tänk om dom inte tar
tänk om dom inte taaa-haaaar
taaaaaaaaaaaaaaaaaa-haaaaaaaaaaaaaaaar
ta ta ta ta ta ta ta ta- ha ha ha ha ha ha haaaaaaaaar
tänk om bromsarna inte tar