so come roll wit me just a rebel lookin for a place to be

jag lyssnar på john coltrane och det låter badadadada di dii dooo bada bada bam bam bap badididididi doo daa do dao da dap dap dap bap bap bap boooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooom pish ba dam ba dam ba dam ba ba ba baa baaaaa pi do do diii doo diii splash. jag lyssnar på john coltrane och klockan är över 2 på natten och jag tänker på att jag är som en ofrivilligt kärlekskrank jävla sjuttonåring på speed. hela sommaren går jag runt så här. blir "kär" i en tjej på bussen och sen på tunnelbanan och sen på klubben och sen på myspace och sen på ica i någon tjej som köper o'boy, maränger, limpa och kanske något annat, typ saft och sen i hon som sitter i kassan och är söt och sen på vägen hem från ica i någon på en parkväg och sen i någon jag ser i en bil och sen på gården där jag bor och sen på tv och sen på internet när jag läser hennes jävla blogg och hon skriver på det där sättet som jag gillar. hon kan vara vem fan som helst. och. så här håller det på. dag ut och dag in.

jag känner att jag vill åka någonstans. nu börjar det bli lite tråkigt. det enda jag vill göra är att sitta i en bil på väg någonstans med ett soundtrack som spjutspetsar. jag vill bara kolla ut genom en jävligt immig fönsterruta och skriva något skit på rutan som man alltid gjorde när man var liten, jag skrev alltid mitt namn så klart, som alla gör. jag vill inte svettas i ett rum i stockholm, jag vill frysa på en landsväg, hellre det. men jag ska till göteborg nästa helg. det är tur. annars skulle jag få skörbjugg. jag börjar bli så jävla trött på stockholm, sena kvällar som fan, hela tiden, för att inte bli uttråkad, alla känner alla, alla känner igen alla, den där jävla väggen av "cool" alla har runt sig här, att vara så jävla konstig bara för konstighetens skull, ytliga idioter, titta på anda människor men inte för mycket, inte titta på någon på tunnelbanan, inte tilltala någon man inte känner, aldrig, under några omständigheter tilltala någon man inte känner eller har "anledning att prata med". alla som hatar så mycket, alla som är så rädda för allt så det är ingen idé att göra något alls-människor, jättesvenska människor som försöker så mycket dom kan att vara tvärtom och älskar nyc för det ska man göra. men samtidigt älskar jag den här staden som om den vore min mamma och min pappa och mina syskon och mina farföräldrar och mina kompisar på samma gång. jag har precis lärt mig skiten känns det som, eller, börjat lära mig hur den här staden är och jag älskar och hatar det samtidigt, verkligen. det är precis som chips, det är gott, jättegott, salt och sött, men dåligt, så dåligt att man en dag kan dö av dom där chipsen, från helveteschipsfabriken i potatislandet sverige. men jag stannar nog ett tag till här, det börjar precis hända saker, bra saker.

1. manic street preachers - motorcycle emptiness
2. kanye west - touch the sky
3. t.i - what you know
4. interpol - roland
5. john coltrane - moment's notice
6. frank sinatra - the way you look tonight
7. lupe fiasco - kick, push
8. microphones - glow pt.2
9. misfits - ghouls night out
10. bad brains - regulator