queen bitch

framtidsblogg, år 2034

vid ett övergångsställe ungefär där rålambshovsparken brukade ligga blir ett litet spädbarn jätteargt på sin mamma. barnets superkrafter krossar nästan mamman. klockan är ungefär 12.45 och solen är röd. istället för läsk, kaffe, vatten, mjölk eller juice dricker jag blod, blod från robotar. jag cyklar på min eldrivna mountainbike, den har stötdämpare både fram och bak och fyrahundra växlar. jag cyklar genom stan och jag ser inga jag känner, inga jag känner igen, alla ansikten ser tomma ut. jag ser jan guilliou på en parkbänk, han är jättegammal, ser döende ut och han täljer ett pennalistkollo i trä med hjälp av en butterflykniv. jag skriker "din jävla jägare!" när jag cyklar förbi och utan att blinka kastar han en jaktkniv efter mig. den träffar inte, men den snuddar min vintagekostymbyxa.

jag cyklar vidare och på södermalm är inget som det brukade vara. istället för wayfarers har folk stora silverglasögon med inbyggd fläkt och debaser medis har gått i konkurs efter att man försökt ha en "rapafton" med lilleman som ensamt draplåster. på nytorget sitter alla heroinister, deras ögon berättar historier om knark, våld, fula kläder, rave och dålig hygien. jag cyklar vidare och hamnar vid gamla "folkets kebab", som nu heter "robots kebab" eftersom robotarna bestämmer och ordet "folk" och "människa" är förbjudet. jag köper ingen falafel den här gången. den är ändå gjord av nickel. när jag cyklar vidare ser jag affischer för filip och fredriks nya tv-program "knullfest", programmet går ut på att man knullar hej vilt framför kamera. folk är helt chockade över detta. jag bryr mig inte så mycket och cyklar vidare, mot min trädkoja i slussen där jag ska tillaga en tallrik kvistar med löv.