i'm timeless like a broken watch and make money like fred astaire

jag minns inte året, men jag kan ha varit runt 5-6 år gammal, det var precis innan vi flyttade till rågsved. min första gång i stockholm. vi skulle till rågsved och hälsa på en av min mammas bästa kompisar ylva-carin. ylva-carin bodde med sin dåvarande kille långt upp i ett hus, säkert på 9:e våningen. jag minns henne från min uppväxt, hon var ofta med, hade alltid stora glasögon, var jättesnäll, pratade mycket, gestikulerade stort och hon var/är min gudmor, alltså den som skulle tagit hand om mig om min familj hade störtat med ett flygplan. ylva-carin har fått böcker publicerade, en av dom heter "det kallas kärlek" och är "en socialpsykologisk studie om kvinnors underordning och mäns överordning bland unga jämställda par". jag tror hon kom från göteborg. hon kanske bor där nu. jag minns när vi satt där i rågsved i det där höghuset, precis ovanför centrum och den där äckliga pisshissen med allt klotter som nu är ny och fin som en del i den nya moderata inglasningen av stockholm. vi satt där i deras kök och drack te och åt smörgåsar och jag minns att jag tyckte det var så mysigt och att dom vuxna pratade om saker jag inte förstod, men att jag satt och tittade ut genom köksfönstret och solnedgången och alla höghus och lyftkranar och gatlyktor och lukten av te kombinerat med att jag fick vara uppe way past bedtime var det bästa som fanns. ylva-carin har nu bytt namn till carin enligt google. hon har ingen kontakt alls med min mamma heller. jag vet inte varför. jag borde ringa henne egentligen. min gudmor. jag saknar henne. jag hoppas hon har det bra vad hon än gör.